I år jobbar jag med att hjälpa personer som vill börja cykla till jobbet, men av olika skäl inte tagit steget att bli cykelpendlare. 

Jag kallar projektet Cykelkompisar och har helt snott det från London Cycle Buddies, men till skillnad från London-gänget kommer jag fokusera på de som vill cykla till jobbet!

Förutom mig själv finns det ett gäng volontärer som nya cyklister kan cykla med! Du kan läsa mer om projektet här. Maila mig om ni är intresserade av att vara volontär eller att få en cykelkompis som cyklar med dig till jobbet några gånger! Denna gången cyklade jag med Emma!

Emma kommer från en liten ort utanför Borås där det bara fanns en rondell och där alla barn cyklade på trottoarerna. Av miljö- och tidsskäl vill hon cykla i stan, men är rädd för sista biten vid jobbet.

Vi ses utanför Emmas hem i Gamlestan och pratar om att det är för jävligt att Balder höjt lokalhyran för cykelreparatören på Artillerigatan så rejält han har fått lägga ner. Innan han lade ner hade han en lång lista på människor och vilka cyklar de sökte efter som han sedan ringde upp när han fick in nåt som passar. För Emma är det viktigt med en mindre cykel så hon har genom hans fantastiska service fått tag på en lite mindre röd Skeppshult, jag skulle gissa på 26-tums hjul.

Hon berättar att hon brukar ha en trälåda på pakethållaren som hon lägger ryggsäcken i, men den har hon glömt idag och det blev väl tungt att ha den i cykelkorgen fram så jag tar den. Vi cyklar ner till korsningen Nylösegatan/Gamlestadsvägen och jag säger att om hon vågar kan hon slippa många trafikljus genom att cykla igenom rondellen och fortsätta utefter Gamlestadsvägen, men det är inte på kartan att cykla bland bilarna på det viset. Istället tipsar jag om att leda cykeln över övergångsstället som ligger hundra meter söderut på Gamlestadsvägen, allt för att slippa de två trafikljusen och de, vad är det, typ fem körbanorna vid Slakthusgatan/Gamlestadsvägen?

Vi tar i alla fall vägen över de fem körbanorna nu och Emma, som inte har nåt körkort, undrar när vi korsar den sista körbanan om när cyklister och bilister ska lämna företräde för varandra. Jag visar henne ”hajtänderna” och förklarar att de betyder att bilister ska lämna företräde gentemot de andra bilisterna, men då det inte är några hajtänder innan övergångsstället/cykelbanan ska cyklister lämna företräde, men att i praktiken är det bäst att söka ögonkontakt med bilisten och se om hen släpper fram en.

Vi cyklar vidare utefter Slakthusgatan och vid påfarten till E45 norrut visar jag att här ska bilister lämna företräde till cyklister i och med hajtänderna, men att det i praktiken är högst oklart om de kommer stanna då de har bra med fart från raksträckan på Slakthusgatan.

Vi cyklar under viadukten under E45 och i korsningen med Marieholmsgatan undrar Emma, vad den blinkande cykelskylten betyder. Jag förklarar att skylten är en varning för bilister att även cyklister har grönt samtidigt. Skylten är oerhört viktig då det är när både motortrafik och cykeltrafik har grönt samtidigt som en högersvängande – oftast lastbil eller buss – kör över en cyklist. Det här är det absolut viktigaste en cyklist behöver veta: att det är i detta läge extremt farligt att vara en oskyddad trafikant. Det här är vanligaste sättet att dö på som cyklist och jag berättar att killen som dog i korsningen Waterloogatan/Slakthusgatan en bit bort blev överkörd av en lastbilschaufför som inte ens märkte att han körde över cyklisten.

Så än en gång; det viktigaste du kan göra som cyklist är att kolla över axeln så att det inte kommer nån motortrafikant när du och motortrafiken har grönt samtidigt!

Vi cyklar vidare och jag berättar att jag felanmält gång- och cykelbanan Trafikverket byggt över Marieholmstunneln då den inte är separerad mellan trafikslagen. Den är dock bred och det är i dagsläget väldigt lite gående på den, men i framtiden kanske det är fler som går här och skapar onödiga konflikter.

Vi pratar om att det borde byggas ett cykelkök här där det är så många som cyklar, varför inte i det gamla Sibylla-gatuköket precis över Marieholmstunneln. Emma var nämligen med och startade föreningen Kollaborativ Ekonomi Sverige, som jag numera är ordförande för. Det främsta vi gör där är att lyfta fram initiativ som cykelkök på en karta, Smartakartan.se Ett cykelkök är förresten en öppen gör-det-själv-verkstad dit du kan gå där en volontär visar dig hur du själv fixar din cykel. Idag finns ett gäng cykelkök i Göteborg, men den största har fått lägga ner när Kommersen revs för att göra en park…

Vi cyklar vidare och vid Gullbergs kaj pratar Emma om hur härligt det är att börja dagen med att se solen gå upp över älven från sin extra mjuka cykelsadel. Hennes partner cyklar istället vägen genom Partihallarna in till stan, men Emmas kollega har visat denna lilla omväg som är så mycket behagligare att cykla. Färden fortsätter och vi passerar Holmen, under Hisingsbron och när vi rundar Lilla Bommen säger Emma att här blir hon ofta stressad av att alla cyklar så fort när de är sena till jobbet. Jag poängterar att när hon svänger vänster i denna korsning på vägen hem är det väldigt viktigt att visa tecken just eftersom de flesta ska till eller från Hisingsbron här.

Vi cyklar förbi Operan och Emma påtalar att det är trångt i partiet i höjd med Maritiman och jag svarar att de kan ju bara ta bort den här metern gatsten som är där till ingen nytta varpå Emma skojar att jag inte ska ge henne mer saker hon kommer störa sig på och vilja ändra i sin stad.

Vi stannar till utanför Kasinot. Och pratar om den sista biten av färden, den del som gör att hon inte väljer att cykla till jobbet: Residensbron-Södra Hamngatan-Lilla Torget-Ekelundsgatan. Här har hon cyklat med sin kollega tidigare, men tyckte det var obehagligt och stressigt med att köra i körbanan och med spårvagnen.

Jag visar henne istället en omväg som är betydligt säkrare: korsa Stora Badhusgatan till Norra Hamngatan-Kämpebron-Lilla Torget-Ekelundsgatan. Även här är det trångt i början där Trafikverket har gett väldigt lite utrymme till cyklister åt båda håll samt gott om fotgängare (eller om det blir Trafikkontoret, jag är lite osäker på hur det blir när statliga Trafikverket bygger Västlänken på gator som kommunala Trafikkontoret normalt har hand om). På Norra Hamngatan är det gott om plats, men tyvärr gatuparkering istället för separerad cykelbana, på Kämpebron förklarar jag för Emma att det är en cykelfartsgata vilket innebär att hon ska cykla i den asfalterade mitten (här behövs en cykelikon kan jag tycka). Efter Kämpebron korsar vi spårvagnsspåren och påpekar att den breda stenlagda delen bredvid gatstenen är en trottoar – här är det meningen att cyklister ska cykla på gatstenen, men det gör få i praktiken.

Vi cyklar upp på Ekelundsgatan till Demokrati- och medborgarservice där jag låter Emma visa mig hur hon låser sin cykel. Hon är ett riktigt proffs med vajer som hon brukar låsa fast bakhjulet med. Jag visar henne hur hon kan ”förlänga” vajern genom att använda öglan och på det viset säkra framhjul, ram och bakhjul med ett hänglås hon har med sig. Till på det har hon ett Abus Granit bygellås som hon fäster i ramen och det fasta cykelstället. Det ska mycket till att en cykeltjuv dagtid ska ta sig tid att vinkelslipa två lås för att få tag i en gammal 90-talshoj. Hon bör få ha den i fred, men hon berättar att de har ett cykelrum, men hon vet inte hur hon kommer in där. Det är kanske bättre, kanske inte då det dagtid kan vara bättre att stå på en plats där en cykeltjuv inte ostört kan köra sin vinkelslip om han lyckas få tillgång till cykelrummet.

Vi cyklar nerför Ekelundsgatan igen och väntar på att spårvagnarna ska passera på Södra Hamngatan och jag passar på att fota Emma när hon väntar där – samtidigt som flera cyklister passerar på trottoaren då de inte vill dela plats med spårvagnen. Vi cyklar vidare på Södra Hamngatan ”hemåt”, alltså mot Gamlestan. Denna sidan av körbanan är ok, det är blandat med bilister fram till Stora Badhusgatan, just när vi cyklar slipper vi bilister helt. 

Vi cyklar tillbaka till platsen vid Kasinot där vi stannade till tidigare och cyklar sedan tillbaka så som Emma tidigare cyklat med sin kollega, alltså i körbanan på Stora Badhusgatan. Vi hamnar mellan en vit SUV och en urkesförare (en yrkeschaufför som är urk) i en färdtjänstbil som båda också ska svänga vänster in på Södra Hamngatan. Spårvagnen passerar, SUVen svänger vänster och vi är stressade av färdtjänstchauffören och den mötande trafiken, men cyklar efter. Urkeschauffören bränner iväg nära förbi oss medan vi försöker cykla på den lilla biten asfalt mellan spårvägen och trottoarkanten. 

Strax går det att cykla upp på den sjukt breda trottoaren vilket jag väljer att göra och tar kortet ovan där Emma cyklar framför spårvagnen som nu dykt upp. Hon stressar fram till Lilla Torget och jag cyklar ikapp och berättar att det var cykelförbud på den här helt vansinniga sträckan tidigare, men att jag antar att förbudet togs bort när Stenpiren byggdes och Södra Hamngatan blev den naturliga gatan att välja om man cyklar till/från färjan. 

Det är en barockt bred trottoar och framför allt en jättelång lastzon och typ tre 30-minuters parkeringar på denna gata. Jag vet inte hur ofta residenset behöver få leveranser här, men jag vet att färjan trafikeras flitigt de flesta av dygnets timmar med gott om cyklister som gärna hade kunnat cykla säkert här: bygg cykelbana!  Vi konstaterar att hon ska undvika denna livsfarliga sträcka och cykla runt via Kämpebron och glida hem utefter älven.

Några dagar senare får jag ett sms: 

Vill du också ha en cykelguide till jobbet?

Kolla in www.cykelkompisar.se

I år jobbar jag med att hjälpa personer som vill börja cykla till jobbet, men av olika skäl inte tagit steget att bli cykelpendlare. 

Jag kallar projektet Cykelkompisar och har helt snott det från London Cycle Buddies, men till skillnad från London-gänget kommer jag fokusera på de som vill cykla till jobbet! 

Förutom mig själv finns det ett gäng volontärer som nya cyklister kan cykla med! Du kan läsa mer om projektet här. Maila mig om ni är intresserade av att vara volontär eller att få en cykelkompis som cyklar med dig till jobbet några gånger! Denna gången cyklade jag med Rama!

Rama har långt till jobbet, hon bor vid Angereds centrum och jobbar vid Vågmästareplatsen. På vägen hem har hon problem med backarna. Vi bestämmer träff på coworkingspace Llama Lloyd mitt emot mitt kafé och jag visar henne vägen över Brunnsbo istället för Ringögatan till Marieholmsbron. 

Jag brukar själv välja Brunnsbovägen de dagar på året då jag vet att bilister kan ha extra svårt att se mig. När de kanske inte skrapat rutan tillräckligt från is eller när det regnar så kraftigt att de knappt ser mig. Annars väljer jag personligen den breda körbanan på Ringögatan, men vägen över Brunnsbo har separerad cykelbana värd namnet hela vägen. Puckelpisten med alla utfarter på Ringögatan tycker jag känns farligare än körbanan och i 90-graderssvängen har jag en gång krockat med en cyklist som cyklade på fel sida vägen på den så kallade cykelbanan där (det är helt ärligt en trottoar med en cykelmarkering där).

När vi kommer över Marieholmsbron undrar jag vilken väg hon väljer och hon föredrar Waterloogatan upp till Slakthusgatan där vi ser en Ghost Bike, en helt vitmålad cykel som symboliserar en plats där en cyklist har blivit ihjälkörd.

Sedan cyklar vi upp under tågrälsen och korsar Gamlestadsvägen och cyklar utefter den. Jag föreslår att det kan vara smidigare att istället för att svänga vänster på Waterloogatan välja att cykla under Gamlestadens tågstation, svänga direkt vänster, förbi cykelgaraget och upp mot SKF och svänga vänster över spårvagnsspåren och sedan korsande Artillerigatan. På det viset blir det färre konflikter med bilister (men desto fler med fotgängare vid Gamlestadstorgets spårvagnshållplats).

Att cykla utefter Gamlestadsvägen är för det mesta trevligt, gott om plats för det mesta. Sedan kommer vi till ”stans skönaste uppförsbacke” utefter Lärjeån, som eftersom det är en gammal järnväg har en skön lutning. När vi kommit lite längre än det buddistiska templet tar vi en paus och vi pratar om cykellås. Att det är viktigt att alltid låsa cykeln i ramen och att hon borde skaffa ett bygellås snare än det kabellås hon har. Jag tipsar också om att det är smart att sätta klistermärken på cykeln för att göra det för besvärligt för en cykeltjuv att behöva ta bort massa stickers så att denne väljer att sno en annan hoj.

Vi pratar en stund och cyklar sedan vidare uppför backarna. Strax innan chipsfabriken går vi av och leder cyklarna upp.

Vi kommer snart fram till Angereds centrum där hon ska träffa en vän. Vi kommer fram till att hon ska träna mer på att cykla stående på plan mark och att hon kanske kommer försöka cykla stående i en backe framöver. Tills dess funkar det ju bra att ta en paus eller att stiga av. Givetvis kan ju en cykel med fler växlar eller kanske till och med el vara ett alternativ.

Vi säger hej då och jag cyklar en sväng och kollar in Bergsjöns nya fina kulturhus samt tar ett dopp i stans minsta (?) sjö och funderar på att kanske skaffa växlar till min egna cykel. :)

I år jobbar jag med att ta fram ett program för personer som vill börja cykla till jobbet, men av olika skäl inte tagit steget att bli cykelpendlare. 

Jag kallar projektet Cykelkompisar och har helt snott det från London Cycle Buddies, men till skillnad från London-gänget kommer jag fokusera på de som vill cykla till jobbet! 

I början kommer det vara jag som cyklar med de nya cyklisterna, men så småningom är tanken att jag kopplar ihop nya cyklister med volontärer som är erfarna cyklister. Maila mig om ni är intresserade av att vara volontär eller att få en cykelkompis som cyklar med dig till jobbet några gånger!

Häromdagen hjälpte jag min första nya cyklist hitta den bästa vägen till hennes nya arbetsplats, Volvo Torslanda, och jag valde faktiskt precis samma väg som trafiken.nu

Hon bor vid Wieselgrensplatsen och vi cyklade utefter Hjalmar Brantingsgatan på den separerade cykelbanan, men svängde av strax innan Långströmsgatan och genade in genom husen till den branta backen upp till Norra Biskopsgården och sedan vidare via vattentornet in i Svarte Mosse. När vi kom fram till Hisingsleden visade det sig att de renoverade cykeltunneln under motorvägen och den alternativa vägen innebar att vi fick leda cyklarna över denna autostrada och att sedan försöka ta sig tillbaka till cykelbanan var riktigt illa så när vi kommit fram till Volvo testade vi en annan väg tillbaka, en separerad cykelbana upp till Hisingsleden, som vi korsade i korsningen söder om den vi korsade första gången. Därefter cyklade vi efter Hisingsleden där det var nylagd fin cykelbana och sedan när vi kom till Biskopsgårdens industriområde valde vi att inte cykla igenom där då J inte kände sig trygg med blandtrafiken där. Istället cyklade vi under 155:an och tillbaka upp till Biskopsgården via Ovädersgatan, men där byggdes ny fin cykelbana så vi fick in i blandtrafik på Mildvädersgatan igen. Därefter Hjalmar tillbaka igen. Blir nog bra när Ovädersgatan är klar!

Snabbaste vägen är inte alltid den säkraste, men den omväg vi tog på tillbakavägen var inte heller den den bästa. J cyklar numera Hjalmar Brantingsgatan upp till Sommarvädersgatan, fortsätter på den, korsar den samma vid Önskevädersgatan och vidare över spårvagnsspåren och leder cykel uppför den branta backen där GC-banan går förbi den nya gatan med det passande namnet Cykelvädersgatan och därefter Sjumilastigen genom Svarte Mosse. 

När de är klara med underhållet i tunneln under Hisingsleden kommer hon ha säker separerad cykelbana eller GC-bana nästan hela vägen till sitt nya jobb. 

Lärdomar under cykelturen:
Komiskt att undvika att cykla med bilar till en biltillverkare.
Det är svårt att undvika att cykla i blandtrafik. 
Det byggs nya, breda cykelbanor som tar plats från biltrafiken (Ovädersgatan blir smalare för bilister).
Cykelbanan utefter Hisingsleden är klar till Assar Gabrielssons väg sånär som hundra meter (finns inga planer på fortsatt utbyggnad vad jag vet).