Publicerad den Lämna en kommentar

Andreas Tilliander äter äpple med sked och ger oss ett recept på grön ärtsoppa!


I vintras blev Andreas Tilliander av med en sko när han spelade här i Göteborg. Jag tyckte det var så snopet att jag styrde upp en crowdfunding där vi samlade ihop till ett par nya Ice Patrol Boots på två dagar. Som tack för hjälpen lovade Andreas att vi skulle snacka lite mat och nu på Way Out West spelade han under namnet TM404 på Nefertiti så vi passade på att prata dumplings och vad det konstigaste han nånsin ätit var.

Vad är du sugen på just nu i matväg?

Oj, det roliga är att jag, under rätt lång tid nu, kört cous-cous blandat med allt möjligt. Jag tänker främst på vad jag äter till lunch. Jag och min flickvän brukar turas om och laga mat hemma, men i och med att jag har min studio för mig själv så sköter jag ju den maten varje lunch. Det känns som jag sedan i vintras bara kört cous-cous med olika saker. Jag tröttnar aldrig på det med ångkokta grönsaker. Det funkar alltid, liksom.

Jaså, har du kök i studion?

Ehm, studion är ett kontor egentligen som jag, vid ett par tillfällen, under ett par-tre månader använt som boende. Du vet hur Stockholms bostadssituation är, men den är väl på 38 kvadratmeter på två rum och ett pentry. Så där har jag då och då lagat, inte festmåltider, men så jag har överlevt i alla fall.

Ja, det är ju skönt att ha det så.

Senast i förrgår var Kitte, från bandet Kite, ett svenskt syntpopband, i studion och smsade mig innan ”du, har du mikrovågsugn? jag behöver värma det här och det här”. -”Du, jag har till och med ugn!”. Det kanske är lyxigt för en studio att man har en kokplatta och sådär.

Men är du sugen på cous-cous nu, då?

Just precis nu hoppas jag på nåt annat. Just för att jag väldigt ofta kör det där, men jag åt en sån där Risenta på tåget hit, en sesamfrö-grej som är ok. Det är svårt att köra veganbiten när man är ute, det är rätt begränsat.

Mycket chips?

Mycket chips, ja faktiskt. När jag kom in här så högg jag in på chipsen och ölen, men efter soundcheck som vi håller på med nu så ska det tydligen bli mat nånstans. Jag är inte sugen på cous-cous, men i övrigt kan jag acceptera det mesta faktiskt. På Andra Långgatan så finns det en asiatisk restaurang som har jättemycket veganskt och vegetariskt. Jag har glömt vad den heter nu. [Jag tror Andreas menar Yammy Yammy.]

Odlar du nån mat?

Jag bor väldigt litet, så jag har en balkong där jag har testat att odla basilika och koriander. Koriander funkade inte så bra, men basilika har jag en jättestor planta på balkongen. Men hos min flickväns föräldrar på landet stod vi och lagade mat på midsommar och då var det en lyx att bara kunna gå ut och knipsa lite örter och sådär, det kändes skitbra. Men som boende i Stockholms innerstad i en liten, liten lägenhet så nä, det är svårt. Inte alls. Förutom basilika då. Jag köpte en sån liten kruka som man köper på Hemköp för tjugofem spänn och så planterade jag den i en större och det tog sig, så nu har jag en skitstor basilikaplanta.

Ok, du bara tjoffade ner den?

Ja, det funkade jättebra.

Lyssnar du på nån musik när du käkar frukost?

Ja, jag lyssnar jättemycket på radio, jättemycket på P2. Så Klassisk förmiddag lyssnar jag nästan alltid på till frukostflingorna. Idag lyssnade jag på nån afrikansk musik som jag har glömt namnet på, som jag blev tipsad om igår kväll. Jag är inte så svår att komma igång på morgonen, jag brukar komma igång direkt. Min flickvän, däremot, är lite segare så hon vill inte ha nånting med bastrumma och sådär på morgonen.

Har du nån favoritfrukt?

Oj, ja, vad skulle det va? Man vill ju gärna dra till med nåt exotiskt, men det jag oftast äter är ju banan, det är ju så sjukt enkelt, det finns alltid. Åter igen när man, som vegan, börjar bli hungrig, eller att blodsockret börjar sina. Även om det är tråkigt, så får jag ändå säga banan.

Jag gav Grimes papaya igår. Det är hennes favoritfrukt.

Jajaja, vi spelar ihop nästa vecka, jag har aldrig träffat henne, men jag gillar musiken. Såg du spelningen också? Var det bra?

Ja, det var jättebra. Jodå, jag gillar henne.

Ja, jag också. Mats Almegård, min kollega på radion är helt såld på det. Så han har övertygat mig, jag brukar vara skeptisk när det är musik med sång, men det fick jag ju ångra, jag tycker det är skitbra.

Ja, jag är nyfiken på det här med att hon låser in sig i sexton timmar och när hon börjar bli trött, det är då hon blir som mest kreativ och om jag har fattat det rätt har hon gjort det igen nu. Jävligt jobbigt sätt att göra musik på.

Jag har ju sedan -93, det är ju tjugo år nu!, varit väldigt starkt intresserad och influerad av Aphex Twin, framför allt hans två första skivor, Selected Ambient Works. De spelade han in när han var i dryga tjugoårsåldern och där har han tydligen experimenterat med lucida drömmar, han har sovit tio minuter, varit vaken i femtio, sovit i tio minuter och, nu finns det ju så mycket myter kring Aphex Twin, men han menar att han har, på tio minuter, drömt tre låtar och sen när han har han vaknat så har han liksom haft kvar låtidéerna och börjat skruva och spela in. Jävligt speciellt alltså.

Vad har du fått för konstig mat på turné?

Oj oj oj, det där vet jag direkt svaret på. När jag flög till min allra första spelning i Tokyo 2001 så var jag strikt vegan och arrangören hade glömt säga det till bokningsbolaget och när jag sitter där så blir jag serverad kött förstås, men jag berättar hur det är och de kommer tillbaka med ett äpple, en servett och en sked.

En sked?!

Jag åt äpplet med sked, demonstrativt och satt och gröpte äpplet med sked. Det är det konstigaste jag har fått. Ehm, men tyvärr händer det även idag att jag själv glömmer bort att berätta, så det har ju hänt att man måste sitta åtta timmar på ett flyg och så finns det inget att äta, det är inte så kul. Då försöker man be om en extra flaska vin så man kan sova.

Stefan, en barndomsvän från Hässleholm som jag har bandet Kondens med, spelade ihop i Kina för några år sedan och jag brukar alltid föredra att sova på morgnarna istället för att gå upp till frukosten på hotellet. Stefan vaknar däremot tidigt, han har småbarn och då blir det så automatiskt. Han gick ner till frukosten och det är viktigt att påpeka att Stefan är rätt så bra på att överdriva saker. Han berättade i alla fall att han hade kollat och inte hittat så mycket han ville ha på frukostbuffén, men så hittade han ägg. Men det kan jag ju ta i alla fall, tänkte han, tog ett ägg och så låg det liksom ett litet foster i ägget. Och när han berättade det för mig så tänkte jag, det är ju Stefan, han överdriver, han skojar, han ljuger, men sen såg jag det här, hette det Kinas mat, och då var det just det där att de hade små kycklingfoster i äggen. Just jag upplevde det ju inte, men annars hade nog det varit det konstigaste.

På samma turné var jag och Biosphere, en norsk ambient-artist, på en kinesisk restaurang förstås, eftersom vi var i Kina. Där fanns det en svamp, en trädsvamp, som var otroligt god, den smakade lite som soltorkade tomater och den beställde jag in varje dag i tio dagar. Där såg jag och Geir Jenssen, som han heter, ett par som satt och åt maskar. Det fanns på menyn och varje dag hade vi tänkt ”vem fan köper maskar?”. Det var några västerlänningar så vi var tvungna att gå fram och snacka med dem, det var några tyskar som bott i Kina i många, många år, men de påstod att det var en delikatess och att det var fantastiskt gott. Det var verkligen två pinnar, en skål med maskar. Delikatess!

Men hur hade de tillagat dem?

Jag vet inte, jag har ingen aning alls, men ja, var och en till sitt. Jag föredrog ju de här trädsvamparna, men även det låter ju jättekonstigt. Men det var svingott, ja som soltorkade tomater, både till konstistensen och smaken på nåt sätt. Haha. Det är till och med så att jag har mailat arrangören efteråt för att få reda på vad det heter, men jag har inte hittat det i Sverige.

Har du nån paradrätt hemma när du lagar mat? Cous-cous?

Nej, jag tror faktiskt att det är olika dumplings. Jag anser mig vara rätt bra på det och dessutom är det väldigt, väldigt enkelt att göra. Det är alltid imponerande att göra. När man bjuder hem några stycken och har en stor hög med dumplings så är det jävligt uppskattat, det är det ju verkligen. Jag försökte för ett par veckor sedan att göra vegansk kroppkaka, för det tyckte jag skulle vara lite lyxigt sådär. Det blev inte så bra, men dumplings, det går inte att misslyckas med. Det är ju verkligen bara ett degknyte och så kanske man smörsteker lite kantareller och nån soyafärs och nån tofu och lite bönor eller nånting. Det går inte att misslyckas med och det ser imponerande ut. Folk förstår ändå att man lagt ner lite tid istället för att göra nån gryta eller nånting. Det är nog paradrätten. Hur tråkigt den än kan vara för jag menar dumplings, så är det ju den nya sushin.

Ja, vi har i ju Dubbel Dubbel här i stan, det är ju musikfolk som ligger bakom det.

Dubbel Dubbel känner jag till, men har inte varit där. Återigen, jag ska ju till Ibiza nästa vecka, med Grimes och sådär, och jag är inbjuden av Richie Hawtin som också är en gammal idol. Plastikman kallar han sig och han var väldigt aktiv på 90-talet, men även idag. Han kör varje torsdag en experimentell kväll på Ibizas största klubb Space. Ett ställe som drar in, hörde jag, fem eller tio tusen? Alltså, det är jättejättejättestor klubb. Där jag nu spelar nästa torsdag. Och Richie Hawtins koncept är att det är en sakébar, han är tydligen en riktig baddare inom saké. Det kommer serveras saké som aldrig har sålts utanför Japan och sådär, så det ser jag fram emot. Haha.

Vegansk grön ärtsoppa.

En stor favorit som jag gjort många gånger.
Receptet är en personlig och vegansk twist av ett befintligt köttrecept.
Räcker till sex personer.
Dosera gärna enligt receptet även om du lagar mat till dig själv och en vän. Soppa är ju perfekt att frysa in och ha som matlåda.

Ingredienser:
Soppa:

2 pkt gröna ärtor, 600 gram
2 hackade gula lökar
4 klyftor vitlök
5 msk olivolja
1 l sojamjölk
1 grönsaksbuljongtärning
3 dl havregrädde, t ex iMat
5 msk vinäger

Toppning:
1 paket tofu, t ex mandeltofu
3 äpplen, gärna röda
8 kantareller
4 msk olivolja
1 gul lök
1 klyfta vitlök
1 kvist persilja
3 krm salt
1 krm vitpeppar 3 msk vinäger
1 skvätt tryffelolja

Tillagning, soppa:
1. Skala och hacka de gula lökarna samt vitlöken.
2. Fräs i olivolja någon minut under omrörning.
3. Tillsätt ärtorna och fräs några minuter under lock.
4. Tillsätt sojamjölk och buljongtärning
5. Koka upp ärtsoppan och småkoka i 15 minuter.
6. Mixa soppan med en stavmixer eller i matberedare.
7. Smaka av ärtsoppan med salt, vinäger och vitpeppar.

Tillagning, topping:
Skölj och tärna äpplen, gärna med skal, tärna tofu samt skala och hacka löken.
Skölj och tärna svampen. Skala och finhacka vitlök. (blir godare än med vitlökspress!)
Fräs allt i olivolja några minuter. Salta och peppra samt smaka av med vinäger.
Strö över svampen, tofun och äpplena över soppan. Avsluta med några droppar tryffelolja.
Soppan på bilden garnerade jag med svamp, äpplen och persilja som plockades i min sambos mammas trädgård. Lyxigt!

Publicerad den Lämna en kommentar

That’s just like my opinion, man: Way Out West 2013.

Torsdag.

Jag tog en selfie innan jag gick på festival i år. Det var då själva fan att modebloggarna har tagit över även min jävla integritet. Ok ok, nej, jag har aldrig haft nån, men jag poserade ju i vart fall i en jävla poncho. Dressed for success tog mig mina vandringskängor och min älskade cykel mig till Linnéplatsen där vackra människor från Stockholm redan kommit på plats. Om en inte vill sitta utanför har ju festivalen i år börjat med dagsfest, det gillar jag! Det körde vi redan 2009 på Majvallen inför det årets Way Out West. Jävligt lyckat.

När ska Göteborg få sin första foodtruck har jag funderat på?Jag tycker ju inte att Strömmingsluckan (som för övrigt verkar snott sitt koncept från Thoms i Högsbo industriområde?) och Auto kaffe i Brunnsparken är foodtrucks, de är ju Food wagons! Hur som haver, två av de foodtrucks som hade rullat ner från Stockholm var Chilibussen och Bon Coin. De snackade jag lite musik med.

Nu till det viktiga: musiken. Den börjar med Jupiter and Okwess International, kongolesiska rytmer från en man i färgglada kläder och en go’ tjej som dansar sensuellt till bongotrummorna. Ungefär vad en väntar sig, om jag ska vara helt ärlig. Det svänger dock, men det är alltför svårt att dansa i vandringskängorna så det får bli vanlig hålla-takten-med-foten-rörelsen. Dessutom är jag ju fan nykter.

Nån dans fick inte heller Chrystal Fighters ur mig, deras catchy, men intetsägande musik passade dock hyggligt till en solskensöl. När sedan Daniel Adams-Ray kom ut och hade med sig ett gäng klädda i vita hoodies med huvorna uppfällda och således såg ut som KKK var det läge att bege sig bort till den mindre scenen igen. Där spelade José González och hans ”kompband” Junip. Fortfarande sjukt tråkigt, hade mycket hellre sett José solo, men det sägs att han tröttnat på att spela själv. Jaja, det är kanske dags att fila på lite roligare komp i så fall…

Efter det sömnpillret var det dags för The Shakes, eller Alabama Shakes, som de fått kalla sig sedan några andra redan tjingat det namnet. Deras sydstatsrock passar ypperligt i eftermiddagssolen, de börjar lite trötta, men de lyfter med fantastiska Hold On och Heavy Chevy. Jag gillar dessutom att sångerskan och gitarristen Brittany Howard har en karta över Alabama tatuerat på överarmen. Snyggt, jag ska fan tatuera in Hisingen.

Ingen har väl missat att sveriges regering inte lät Omar Souleyman få inresetillstånd till Stockholm Music and Arts där han var inbokad att spela förra veckan? Luger bjöd då in honom till sin nästa festival och boom ändrade sig myndigheterna och vi fick se syrierns dansanta mix av traditionell musik och sköna beats. Han kommer snart med en skiva producerad av självaste Kieran Hebden (Four Tet). Den ser jag varmt fram emot. Live är det kul i några låtar, han har bara med sig en medmusiker som står bakom en laptop. Skulle passat sig bättre senare på kvällen.

Publiken kring Johnossi stod snällt och inväntade på att något skulle hända. Det lilla jag såg var endast denna väntan. Den som väntar på nåt gott? Nja. Australiensarna i Tame Impala har en del riktigt, riktigt snygga riff och partier i låtar, men det är sällan att de får till en grym låt av det hela, Elephant är undantaget som bekräftar regeln, live är det dock riktigt gött att titta på. Om du vill ha deras visuals på datorn kan du bara klicka Äpple + T i iTunes, enkelt lifehack för lite flum!

Det började dyka upp sms i telefonen om att kvällens, och för många, festivalens höjdpunkt, Neil Young & Crazy Horse hade ställt in. Det visar sig att en av gubbarna i Crazy Horse brutit handen. En kan tycka att Neil borde försöka köra en akustisk spelning eller nåt liknande för att kompensera alla ditresta, men icke. Luger gör dock det de kan och ger besvikna med endagarsbiljett fullt festivalpass.

Kongoleserna i Jupiter and Okwess International får en till spelning och till en större publik för de som inte går bort till Linné där Beach House skulle ha krockat med Nisse. Jag kollar lite grann på Victoria Legrande och Alex Scally, men jag har sett de så många gånger förr och de kör samma grej så jag tar cykeln till Park Lane där jag träffar Kate, en trevlig tjej från Alabama som fotar för The 405 och sover några nätter på min soffa. Jag har aldrig förstått storheten i Autre Ne Veut och gör det fortfarande inte, jag roar mig bara åt att det står UNO! på hans keps. Han är nog bäst i världen på UNO, det blir en nog om en turnerar mycket.

Efter honom går kvällens huvudakt för mig, Steve Mason, på och iklädd ett par byxor han använt när han målade om senast gör han festivalens hitintills bästa spelning. Oh my lord är en av årets allra bästa låtar och han gör den alldeles underbart. Här får du några sekunder av den om du inte tror mig.

Och cykeln, min kära cykel, tar mig på fem minuter efter Masons fantastiska spelning till Pustervik där Allah-Las kör sina sista tre låtar. Jag såg dem på Primaveras efterfest och deras härliga 60-talsrock funkar precis lika bra här. Hypade Money går på lilla scenen uppe på Pustervik och sångaren, gitarristen och exhibitionisten (bildgooglade upp den här, men vi får nog aldrig bekräftat att det verkligen är sammme Jamie Lee?) Han klär snart av sig i bar överkropp. Bandet är bra, men det blir lite väl tramsigt. Jag drar vidare ut på min första cykelrunda. The Docks, som har kört lördagsbrunch med tillhörande klubbnätter på Frihamnspiren på lördagarna i sommar har jag varit nyfiken på, men jag har aldrig tagit mig dit. Det har inte riktigt varit musik som klingar vackert i mina öron. Inte denna dag heller egentligen, men det var väl kul att få sina fördomar bekräftade: det stod nån som hette Sasha med en Mac och sprutade ut rök på scen. Jag cyklade vidare till Gothenburg Film Studios, men där hade de precis stängt, tyvärr. Såg häftigt ut så jag hoppades på att få anledning att komma förbi igen och kolla läget.

Fredag

Jag missade tyvärr Sibille Attar och Amason så Rodriguez fick öppna festivalens andra dag. Han var lite trött, men bra. Skönt mellansnack där han meddelar att han egentligen inte vill ha reda på hur många den han sjunger om har legat med efter I wonder. Älskvärt. Of Monsters and Men vaskar jag merparten av, testar en go’ chiligryta från Chilibussen och handlar papaya istället. De är ju ändå bara ett par Edward Sharpe-wannabes. Efter dem överraskar Haim, som jag trodde skulle vara tre brudar som stod och kollade på sina skor, men de är fulfjättrade entertainers och är fullkomligt lysande. Efter dem ser jag nån låt med Local Natives som är lite som dagens Chrystal Fighters, fast bättre. Ser några låtar med suveräna Bat for Lashes som mystiskt planerats in på nästan samma tid som nästa grymma tjej; Grimes. Jag går fram till säkerhetsvakten och frågar om jag får lägga hennes favoritfrukt, en papaya, på scen. Det blir ett inte helt oväntat nej, så efter spelningen går jag och frågar efter logeansvarige och får tag i en trevlig tjej som lägger in hennes favoritfrukt i hennes loge. Jag får lära mig av min kamrat Tatiana att jag gick ifrån ”schyst snubbe” till ”stalker” när jag sedan frågade på twitter om hon gillade papayan och om hon ville hänga med på festen i Änggårdsbergen som Loftet styrt upp. Haha.

Sedan var det ju Håkan dvs ölpaus. Sedan en av festivalens mest oväntade bokningar: Godspeed You! Black Emperor. Eller nu när jag tänker på det har ju faktiskt Explosions in the Sky spelat på Linné två gånger, va? Kanske är det alltid ett postrock-band per år där? Måhända. Godspeed är i vart fall som de brukar vara, interagerar knappt med publiken utan sitter i en cirkel och spelar sina härliga drones som om de vore i replokalen. Gåshud stundtals. Därefter tänkte jag se lite av The Knife innan jag sprang iväg på klubb, men de har nån jävla aerobicsinstruktör som ska peppa igång publiken. Nåt sånt hade de inte på Primavera, antagligen ville de väl då gå och lägga sig då de gick på klockan tre där nere. Jag beger mig ner till Pustervik där jag syndar med ett fantastiskt gött grillspett i väntan på att klubbspelningarna där ska börja. Woody-Kim och Mathias Krusell kör säkra, underbara vinyl-kort i form av Best Coast och Radio Dept. så när ynglingarna Swim Deep går på är formen på topp. Swim Deep är fem kids från Birmingham som är samspelta som fan och har ett härligt driv. Får mig att tänka på Real Estate. Festivalens snyggaste t-shirt bär gitarristen: en Melvinströja med ett stilleben. När de sedan kör en suverän cover av Cindi Laupers Girls just wanna have fun blir publiken galen.

På lilla scen har en Håkan för 2000-talet tagit plats; Zacharias Blad ger oss samma ångestfyllda glädje som en brukade få av Håkan (numera är det bara glädje från den mannen och då tycker jag inte det är lika intressant längre om ni undrar). Zacharias har släppt en singel än så länge, Jag är gay, som är precis vad en Håkan för 10-talet är: homosexuell. Bandet är bra och jag ser att även Jerry Boman gillar’t. Efter ett tag går jag dock och snackar skit med en go’ rocker istället. Tatty och jag fortsätter kvällen med att avnjuta fullkomligt briljanta Unknown Mortal Orchestra, som Luger hade den goda smaken att hinna boka innan jag hann ge dem mitt blandband med vad jag ville de skulle boka på WOW. Ruban Nielson är en fullkomlig gud med sin gitarr och det bjuds ta mig fan på trumsolo! Fantastiskt bra! Jag kollar lite Easy October som är trevligt lalliga, men jag drar vidare bort till Park Lane där Pissed Jeans kör sin hardcorepunk där de mest står och snackar, jag gillade snacket om ”If I wanna gamble five feet from the stage I go to Gothenburg”, men blir inte så förtjust i musiken. Framme vid scen är det dock en stor jävla mosh meningsmotståndare och tydligen hade även trummisen stagedivat mot slutet.

Lördag

Lördagen börjar med att Phosphorescent sprider solsken mellan regnskurarna som gör att allas ponchos åker på och av omvartannat. De är fantastiskt bra och jag ser inte en käft gå därifrån trots festivalens värsta regnskurar. Det är hard to be humble när en är så satans bra, men Matthew Huock lyckas alldeles utmärkt och avslutar med opuset Los Angeles. Är han inte king över den stan är han det verkligen över vår. Varmt välkommen tillbaka snart!

Dungen är trevliga och tajta i regnet, men auran Iris Dement sprider kring sig under taket på Linné är än finare, den fina gamla damen får hjälp av kameramannen att öppna sin vattenflaska, det hela känns det som att få en pianolektion i motljus. Mysigt. Public Enemy har med sig ett tight liveband som kör allt möjligt från AC/DC till White Stripes och Nirvana mellan Fight the Power och Bring the Noise. Härligt. Goat är mystiskt härliga och sedan är det dags för artisten jag lyssnat flest gånger på enligt last.fm (mycket på grund av att jag brukar somna till Moon Pix): Cat Power. Chan har med sig en svincool asiatisk tjej på trummor, en snubbe med härligt stort afro på bas och två gitarrister; en ung version av sig själv på gitarr samt en rocker ut i skjortärmarna. Den sistnämnde får sola lite väl mycket tycker jag, hans gitarr verkar vara mixad mycket mycket högre än tjejens gitarr, hur är det med att Ta Plats? Hur som, de kör mest grejer från Sun, som gör sig bättre på skiva än live, givetvis skimrar de till med klassikern Metal Heart samt nya låten Bully, som jag fullkomligt älskar. Det känns naturligtvis fel att säga det, men jag tycker bättre om när hon var ensam med ett piano på scen. Totalt oberäkneligt, men stundtals briljant. Nu är det fortfarande bra, men ja, ni hajar, det är inte lika intimt längre.

Jag kollade lite på överskattade James Blake innan jag kilade ner till Nefertiti där Andreas Tilliander letade efter en strömkabel. I vintras crowdfundade jag ihop ett par skor till honom så som ”gentjänst” styrde vi upp en matintervju, skittrevligt när vi väl kom igång efter en timme. Jag drog direkt till Pustervik och hade det skittrevligt med Rockfoto-Ola och resten av gänget. Vid midnatt drar så Syket igång. De var ok, men inget särskilt i min bok. Tigers of the Temple på lilla scen är ett lovande indieband från stan, men kvällens och kanske hela festivalens spelning står Mikal Cronin för. Fullkomlig överkörning! Jag övervägde att sticka bort till MF/MB/ för att se om jag kom in där, men deras fantastiska liveakt såg jag ju för en månad sedan på WWDIS Summerfest, så jag drar upp till Julia Holter i kyrkan. Det är vackert, men med lite onödigt stark volym. Jag cyklar vidare, av nån anledning väljer jag att cykla Högsboleden ut till Gothenburg Film Studios. Jävligt häftigt område med trä inomhus och lasrar och grejer. Super duper. Hittar en dansant kamrat, men är för trött efter allt cyklande så det blir hemgång.

Ännu en fin festival är över, den blev ungefär så jag trodde den skulle bli: småtrevligt i parken och med varsin fantastisk klubbspelning per kväll: Steve Mason, Unknown Mortal Orchestra och Mikal Cronin. Det riktigt trevliga har varit att träffa så mycket trevligt folk här och där. Det är trots allt Way Out Wests allra starkaste kort jämfört med andra festivaler: det är hemtrevligt. Ses om ett år!

Publicerad den Lämna en kommentar

Veckans tips, video och klargörande om allt! 15-21 feb.

Good morning house wives, jag tänkte reda ut vad som har hänt med de olika påhitt vi hittat på här på laman:
Först horade vi ut oss för din nyår, där vi stödde Musikhjälpen med att erbjuda våra DJ-skills och matlagningskunskaper för någons nyårsfirande. Det slutade med att en snubbe i Solna vann auktionen, han tänkte ge det till sin syrra i julklapp, men hon hade egna planer så vi styrde upp vår egen lilla tillställning med råbiff, fisksoppa och vilt! Det var oerhört trevligt.

Sedan var det mina #giffdjur, jag skulle se så många filmer med djur på bilderna på Filmfestivalen. Det gick rätt dåligt, jag såg bara en med ett djur och det var Leviathan, en dokumentär filmad i konstiga vinklar på en fiskebåt i en och en halv timme utan dialog. Ingen hit. De som var utanför #giffdjur, Spring Breakers och Grandma Lofi var däremot riktigt bra. Jag var sjuk i början av festivalen och hade mer än väntat i skolan, därav så få djur. Jag skriver lite om alla filmer jag ser här.

För två veckor sedan blev Andreas Tilliander av med sin ena sko på en spelning här i Göteborg så jag styrde upp en crowdfunding för att samla ihop till ett par nytt par. Det ar en stor succé och vi fick ihop till ett par skor på bara två dygn. Nu är ett par skor undanlagda i Stockholm och jag ska åka upp och leverera dem när jag fått pengarna från Fundedbyme. Kul grej vars hashtag Per Sinding-Larsen myntade: #skogate

Jag hade en idé om att ha en The Room-visning igår för alla singlar, men orkade inte promota det så jag såg istället kassa Rubin and Ed. Nåväl, nu ska ni få veckans tips och video!

Fredagen den 15:e feb: Theatre of blood med bandet Amalthea, Trucken, kl 20.

Ikväll firar skräckfilmsklubben Theatre of blood fem år på trucken. Jag har fortfarande inte varit på deras tillställningar tyvärr, men verkar ju skitkul med quiz och allt. FB.

Lördagen den 16:e feb: Efterklang, Foajébaren, kl 22.

Danskarna i Efterklang är alltid roliga. Idag ska jag egentligen styra upp en filmvisning av deras dokumentär, men det är ingen som reggat sig via deras sida, så jag tror jag kollar På Spåret istället. Hur som haver, imorn spelar de här i vart fall. Kul gäng som alltid är bra live även om jag tycker deras musik blivit lite väl bombastiskt på sistone. Jag älskade dem mer när de lät som Múm.

Onsdagen den 20:e feb: Local Natives, Pustervik, kl 19.00

Local Natives var fina på Sticky när jag såg dem för några år sedan, nu är de ute på turné med nya skivan Hummingbird i bagaget. Kan bli riktigt bra. FB.

Torsdagen den 21:e feb: Flumskolan, Kulturhuset i Stockholm, kl 17.45.

Om jag kan ta mig upp till Stockholm i samband med det här lär det ju vara det roligaste på länge, därför slänger jag med ett litet Stockholmstips här. Vad är det då? Jo, Johannes Klenell från Galago leder en bokcirkel där folk läst Fredrik Reinfeldts Det sovande folket, en bok som sedan länge är borttagen från Sveriges bibliotek. En förstår ju varför. Den går att läsa här. FB.


Det största som hänt i veckan är givetvis att Postal Service släppte en ny låt, men jag tänkte promota lilla fina bandet Wolf Alice istället.

Publicerad den 2 kommentarer

Andreas Tilliander sko-insamling!

Andreas Tilliander sko-insamling! from Llama Lloyd on Vimeo.

EDIT: Vi lyckades, scrolla ner lite för en uppdatering!

I fredags, den 1:a februari, spelade Andreas Tilliander på Röda Sten här i Göteborg. Under spelningen blev han bekväm och tog av sig sina älskade skor varpå nån idiot snodde den ena så han fick gå hem till hotellet i strumplästen. Trots att han en gång i tiden gjort en skiva som heter Skokoll (under namnet Rechord) koncentrerade han sig på sina 303 och 808 medan nån smet iväg med hans sko.

Jag tycker att Andreas borde få en bättre bild av Göteborg och att vi således bör skramla ihop till ett par nya skor! Samlar vi ihop tillräckligt med stålar kommer jag personligen överlämna en skokartong med alla era namn på. I kartongen finns givetvis ett par skor, eller om vi inte lyckas ta reda på vad han har för storlek och vilken sorts skor han vill ha: stålar. [Edit: Andreas har meddelat att det är ett par sådana här.] Bidra här!

Alla som bidrar med en femtilapp får sitt namn på skokartongen samt att ni får en kaffe och kladdkaka när fiket Llama Lloyd en dag öppnar (eller så knackar du på hemma hos mig en söndag så blir det söndagskaffe!)

Tack för ordet,
Robin

PS. Andreas är en sådan hyvens kille att vi kan lyssna på hela skoknyckarspelningen här: https://soundcloud.com/tilliander/tilliander-live-at

Bidra här: http://www.fundedbyme.com/projects/2013/02/skor-till-andreas-tilliander/

UPPDATERING 2013-02-08
Hej igen kära skofinansiärer och alla som hjälpte till att sprida vår insamling! Redan efter två dygn hade vi fått ihop tillräckligt med pengar till ett par nya skor till Andreas! När insamlingen startade hade jag inte någon aning vad för sorts skor Andreas blivit av med, eller vad dessa kostade. Därför satte jag målet till 2500, ett par riktigt dyra skor, helt enkelt. Det visade sig dock att skon som blev snodd var billigare än så och det är därför jag nu väljer att stoppa kampanjen då vi helt enkelt har lyckats nå vårt mål på 1500 kr!

Tack än en gång till er som var med och spred och hjälpte till att samla ihop en slant till dessa par skor. Om ni undrar är det ett par sådana här.

Vad händer nu?
Jo, jag beställler skorna och skriver ner era namn på kartongen och levererar skorna till Andreas, när och var är inte klart just nu, men det kommer meddelas här.

Hur blir det då med kaffet och kakan? Jag tänkte att vi gör så här. På Alla Hjärtans Dag kommer jag ha en liten ”singelfilmvisning” av världens bästa sämsta film, The Room, i mitt hem i Göteborg. Det kommer vara första möjligheten till att få sig en slät kopp och en bit kladd! Fler tillfällen kommer givetvis ges och jag är inte alls främmande för att komma förbi er arbetsplats med en kanna kaffe och en kaka till fredagsfikat (gäller i Göteborg med omnejd). Ni får gärna kolla in på Llama Lloyd (www.llamalloyd.se) för att hålla er uppdaterade, men givetvis kommer jag även maila er med fortlöpande information om detta samt hur det gått med skorna!

Tack än en gång för ert bidrag!
Kram
Robin.

Publicerad den Lämna en kommentar

Veckans tips 6-13:e april.


Hej vänner, jag tänkte, som så många andra, vila upp mig hos ett par päron i helgen. Men på måndag, annandag påsk, måste du komma på det här:

Måndag 9:e april: Releasefest, Llama Lloyd, Konvaljegatan 4A, kl 12.

På måndag slänger vi det här halvdana wordpress-temat i papperskorgen och låter den nya, fina sidan komma fram. Jag har lärt mig på Instagram att man numera äter tårta när man publicerar hemsidor. Så jag tänkte bjuda på det jag själv gillar bäst i tårtväg; Smörgåstårta! Vet ni inte var jag bor? Konvaljegatan 4a, gå in på gården från Långängen 35 och ring på R. Olsson. Joina eventet på fejjan!.

Lördag 7:e april: World Pillow Fight, Kopparmärra, kl 15.

För tre år sedan bodde jag på Baltic Street i Brooklyn, begav mig till Wall Street, men glömde ta med mig kudden, så jag fick sälla mig till den hälft av folksamlingen som agerade fotografer. Det var kul. Det kan det nog bli vid Kopparmärra också. Fejjan.

Lördag 7:e april: GAS – Göteborg Art Sounds, Rio Rio, kl 19.

Jag känner inte till så mycket mer än Midaircondo och Andreas Tilliander i den här lineupen, egentligen, men tror det blir en fin kväll. Fejjan.

Söndag 8:e april: Iceage, Lower, Rorcal & Jasper TX, Skjul Fyra Sex, kl 20.

Allas vår Christian Pallin och hans Koloni har fått hit danskarna i Iceage flera månader innan deras Way Out West-spelning. Och här får du ölen billigt utan att köa halva konserten. Pass på! Facebook.

Publicerad den Lämna en kommentar

Veckans händelser!

Denna vecka bjuder på hejdlöst många kul events så jag tänkte dela med mig.

Imorn, tisdag den 8:e Nov, visar Doc Lounge i samarbete med Music Doc en rulle om Phil Ochs, en go’ politisk singer/songwriter på 60-talet. Så enkelt säljer de in mig. Facebook event.

På fredag, den 11:e november spelar Bear Quartets sångare Mattias Alkberg på Lagerhuset. Med finfina skivan Anarkist i bagaget räknar jag med en riktigt bra spelning. Facebook

På lördag, den 12:e november, är det dubbel-trubbel, ska man gå se Velvet Undergrounds gamle basist John Cale och sedan skynda till Loftet och se Mokira (AKA Andreas Tilliander)? Det lutar åt det. Cale gjorde årets spelning i somras när han gav mig gåshud på fem av låtarna på mästerverket Paris 1919 som han spelade i sin helhet. Nu kommer han dock köra mycket nytt. Och Loftet, tja, jag är nyfiken på den svartklubben… John Cale på Nef och Mokira på Loftet.

På söndag, den 13:e nov, styr Clandestino-festivalen upp en kväll med ett för mig okänt Nigerianskt band (ok, jag erkänner, alla nigerianska band är okända för mig). Jag är nyfiken på Linn Osterberg, AKA Sea Lion. Dessutom är det José som DJar. Facebook event.