Inlägget gjort

Veckans tips, V. 45, 5—11:e nov

Torsdag den 8:e nov: Wild Nothing, Pustervik, kl 19.

Veckans hipsterspelning är helt klart Wild Nothing. Själv går jag nog och lyssnar på Birgitta Stenberg istället. Wild Nothing hittar ni i vanlig ordning på FB. Det framgår inte om det är nåt förband, i Stockholm får de i vart fall draghjälp av elektropopiga Postiljonen.

Fredag den 9:e nov: 60-årskalas med No Favours + Tyred Eyes + Sailor Moon, bredvid på JAM, kl 20.

No Favours är de jag är mest pepp på här. Allas vår Victoria i Mire Kay har bildat ett hårdare band med en Anna från Kamikatze och mannen man ser överallt; Stefan (Le Monstre). Tyred Eyes tyckte jag mycket om när de öppnade för Cloud Nothings. Sailor Moon är visst nya för alla, delar av Tyred Eyes och några andra band tydligen. Kan bli hur bra som helst! FB.

Fredagen den 9:e nov: The Pains of Being Pure at Heart, Sticky Fingers, kl 19.

De här gamla popparna har hittat till Sticky av alla ställen. Blir det fullt på 60-årsfesten är det en bra backup. FB.

Söndagen den 11:e nov: Kollektiv filmdejt #2 — Led Zeppelin — Celebration day, Sjuan/Bio Roy, kl 19/21.

Ni kommer väl och ser Led Zeppelin-filmen med oss? Köp biljetter för skråen! De är nästan slut. Vi sitter på näst bakersta raden samt de tre stolarna längst ut till höger på raden framför. Innan tar vi några öl på Sjuans ölhall. FB.

Inlägget gjort

Tame Impala + Young Dreams, Pustervik, 21:e oktober 2012


Tame Impala är på mångas läppar för tillfället. Igår var de även på våra ögon.

Innan dessa tama antiloperna intars scenen av Young Dreams, ett gäng fina norrmän som också hamnat på det australienska skivbolaget Modular. De kör en peppig pop som bara halva publiken hade den goda smaken att upptäcka. Jag hoppas på fler spelningar från dessa unga herrar.

Tame Impala är egentligen en snubbe, Kevin Parker, som kommer på en låt och sedan lägger till schysta ljud och riffs tills han kallar in några polare som sedan spelar det han skrivit. Och ack vilka vackra riff han har på sin cv, mest känd är väl den underbart distade gitarrslingan i singeln Elephant, men det finns mycket annat gott på Lonerism och förra plattan Innerspeaker är inte helt dum den heller. Men det finns dock ganska få riktigt starka låtar, det blir lite väl mycket jam av det hela.

Kvällen till ära har Kevin kickat av sig skorna, kör barfota och tillägnar Elephant till sina nyinköpta kalsonger. Någon i publiken skriker ”Dungen!” mellan låtarna och jag förstår verkligen vad han menar. Det är proggigt och härligt, men det är lite väl hackigt, mot slutet kör han dock en längre monoton sak som verkligen funkar, annars ska det in så mycket riff och taktändringar det bara går. Ibland är bra musiker helt enkelt en nackdel. Jag vill dock ge en eloge till trummisen, som ser ut som Gruff Rhys, då han kör början av trumsolot till Led Zeppelins Moby Dick, där har jag förståelse för att han kanske inte kör hela…

All in all en fin spelning, även om sången knappt hördes på andra våning.

Inlägget gjort

Led Zeppelin movie night!

Förra året hade vi en kollektiv biovisning där vi såg Miranda Julys The Future. Denna gång ska vi se Led Zeppelin-filmen. Ni har säkert redan hört det, men Led Zeppelins återförening för fem år sedan, för Atlantic-grundaren Ahmet Ertegün, har nu blivit film. I brist på en turné då Robert Plant tycker det är roligare att göra små spelningar med Alison Krauss får vi nöja oss med en film. Och bättre ljud och bild än Bio Roy lär vi inte få!

Hur som haver, Bio Roy kommer ha två visningar av filmen, onsdagen den 7:e och söndagen den 11:e november, båda klockan 21. På den senare visningen har jag bokat tio platser på näst bakersta raden. Jag uppmanar alla som älskar världens bästa rockband (och ni andra också) att hänga på!

Här har ni eventet på fejjan, har ni ingen att gå med kan ni skriva där så kan vi försöka bunta ihop er!

Led Pepp!
Mer info och hur man kirrar biljetter hittar ni här.