Inlägget gjort

Vad ger du mig för en brunch?

Det här med brunch..

Jag förstår grundtanken, blandning av frukost och lunch. Jag förstår även att kombinationen ska innebära en lite matigare frukost, alternativt om man vill kalla det en icke så tillagad lunch. Jag har inget att klaga på så länge det är en brunch gjord av bra komponenter med fina ingredienser till ett bra pris. Men vart går gränsen för vad en brunch ska innehålla? Svar: den går ingenstans, för en brunch kan innehålla exakt vad som helst OCH den kan även kosta exakt vad som helst OCH folk betalar exakt vad som helst för en brunch, bruuuunch.

Varför då? JAG VET INTE! (Jo jag vet, det är på modane*; ”Vi möts i flock och diskuterar våra lyckliga liv över en enorm mix av kostcirkelns alla delar i form av restaurangens lunchrester från hela veckan till ett extremt överpris”).

Maträtter som aldrig någonsin skulle skymtas i närheten av varandra möts i värsta fall i en brunch, inte bara på buffén, utan också på gästens tallrik (vidare i gästens mage osv som ni vet).

Har fenomenet blivit det nya afterworkbuffé-tricket? Där rester från veckans alla dagar utgör innehållet i helgens brunch? Lite gamla korvar skivade och uppstekta, pizzasallad, några revbensspjäll i sötsliskig sörja från fredagsafterworkgratisbuffén som inte gick åt , och våfflor, MMMMMMMMMM! Och kaffe eller te och ytterligare rätter där inget passar med nåt, 200 spänn, som hittat.

Slår ett slag för hemmabrunch. Eller frukost + lunch!

*modernt på bohuslänska.

2 reaktioner på ”Vad ger du mig för en brunch?

  1. Efter att jag läst detta inlägg hade jag bara en tanke i mitt stackars huvud: ”Varför äta när man kan dricka?”.

  2. Drickbar brunch, det skulle vara nåt för Trucken, Zacharias!

Lämna ett svar till Robin Olsson Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.