Jag är fisk, stjärntecknet fisk alltså. Jag har läst att fiskar har lätt för att hamna i olika typer av beroenden, typ sex, droger och alkohol. Detta har jag tagit fasta på när det kommer till högtider då det finns en tendens att överkonsumera mat, godis och drycker. Årets påskfirande var inget undantag, jag åt och drack och jag åt och drack. Påskgodis fanns i överflöd trots att ingen ansträngt sig för att inhandla detta, precis som i vanlig ordning, det också. En gigantisk förpackning av chokladharar fann sin plats i vår stuga och det blev ett krig- jag mot påskhararna. Ni vet ”jag ska bara ta en” och sedan sitter jag och äter upp det ena huvudet efter de andra, hare efter hare, systematiskt och utan att känna hur de egentligen smakar, medans jag knöcklar ihop foliepappret som vart runt om till små bollar som blir till en hög. Under tiden slår tanken mig att det nog är ett helt normalt beteende jag besitter eftersom jag faktiskt är fisk. Att agera på något annat vis skulle rent utav vara märkligt, jag har lätt för att hamna i beroende av olika slag, det har jag ju läst i en horoskopbok köpt på Åhlens 1992. Eftersom detta handlar om påskharar så tänker jag vidare att det är ett riktigt sunt beteende jämfört med att beroendelotten lika gärna kunde fallit på heroin. På så vis rättfärdigar jag mitt mölande, ja jag intalar mig att det till och med är av godo. Nu är kriget slut. Påskhararna är uppätna, jag har ätit upp mitt påskhareberoende, så var det problemet löst för den här gången.
Författare: lotta
Om 2011 var en maträtt så skulle det vara…
…ja säg det. Jag har vart väldigt bra på att handla färsk fisk i fiskbilen 2011, så jag väljer fisk – rätt och slätt! Det här med att äta fisk har någon form av duktighetsstämpel, eller? Det här med att det skulle vara duktigt att äta fisk måste väl ändå bottna i allas (jag förutsätter att alla tycker som jag på denna punkt) skräckupplevelser kring den mandelbakade torsken som serverades i skolmatsalen när det begav sig? Det är något av det äckligaste jag någonsin tvingat i mig. Jag minns att jag och några vänner hade ett ”trick” i matsalen för att komma undan diverse äckliga fiskrätter. Vi turades om att duka av varandras tallrikar vilket innebar att vi kunde stapla dem på varandra och lägga fisken emellan för att på så sätt slippa äta upp den. Men det var då och nu är nu! Nu är 2012 närmare bestämt. Och förutom att fortsätta handla i fiskbilen är kanske 2012 det året jag vinner på Lotto (om jag börjar spela på Lotto vill säga), lär mig crawla eller läser ovanligt många böcker (mer än två). Ja ja vi får väl se hur det blir det blir. Heppåre!
Sjuans ölhall i mitt hjärta.
Att llamalloyd gillar sjuans ölhall är ingen hemlighet, många liter öl har konsumerats i dessa lokaler. En anledning till att Sjuans gillas skarpt är att det alltid händer något utöver det vanliga när man är där. Igår likaså! Det är vad jag vet det enda stället i Göteborg som har undantag från regeln att någon form av mat måste serveras för att få servera alkohol i lokalen. Men igår var det mat! Gästerna som satt bredvid vårt bord hade vart på någon rea-happening i några butiker i stan och fått med sig en hel folieform ca 60 x 30 cm, alltså en rejäl form, med lax tillpiffad på ett juligt vis. Detta eftersom de tyckte att den var så fantastiskt god och när de gick fanns ett antal formar kvar. Och på den vägen blev det så att hela sjuans ölhall bjöds på lax, om man så önskade. Det ryktades även om att vi missat inspelning av kommande Bonde söker fru-avsnitt som pågått strax innan vi kom, tvivlar starkt på att detta är sant, men det spelar ju egentligen ingen som helst roll hur det egentligen var med den saken. En härlig kväll på sjuans helt enkelt, igen.
Vad ger du mig för en brunch?
Det här med brunch..
Jag förstår grundtanken, blandning av frukost och lunch. Jag förstår även att kombinationen ska innebära en lite matigare frukost, alternativt om man vill kalla det en icke så tillagad lunch. Jag har inget att klaga på så länge det är en brunch gjord av bra komponenter med fina ingredienser till ett bra pris. Men vart går gränsen för vad en brunch ska innehålla? Svar: den går ingenstans, för en brunch kan innehålla exakt vad som helst OCH den kan även kosta exakt vad som helst OCH folk betalar exakt vad som helst för en brunch, bruuuunch.
Varför då? JAG VET INTE! (Jo jag vet, det är på modane*; ”Vi möts i flock och diskuterar våra lyckliga liv över en enorm mix av kostcirkelns alla delar i form av restaurangens lunchrester från hela veckan till ett extremt överpris”).
Maträtter som aldrig någonsin skulle skymtas i närheten av varandra möts i värsta fall i en brunch, inte bara på buffén, utan också på gästens tallrik (vidare i gästens mage osv som ni vet).
Har fenomenet blivit det nya afterworkbuffé-tricket? Där rester från veckans alla dagar utgör innehållet i helgens brunch? Lite gamla korvar skivade och uppstekta, pizzasallad, några revbensspjäll i sötsliskig sörja från fredagsafterworkgratisbuffén som inte gick åt , och våfflor, MMMMMMMMMM! Och kaffe eller te och ytterligare rätter där inget passar med nåt, 200 spänn, som hittat.
Slår ett slag för hemmabrunch. Eller frukost + lunch!
*modernt på bohuslänska.
Bob — Sylt, saft eller en riktigt god människa!
Inget är så jobbigt som när en kille är riktigt förkyld, det är ju vida känt. Och nu har min Llama Lloydiske vän Bob insjuknat och därför ett litet kort peppinlägg till din ära Bob!
Bob som saft och sylt (måste ju få in matkonceptet i inlägget) är ok men inte mer. Bob som vän däremot är en bättre investering. Inga konstiga tillsatser och väldigt god! En idéspruta med fina små upptåg som förgyller vardagen. Även smart, klok och som ett uppslagsverk när det kommer till film och musik. Lätt att gilla och ett bra tillbehör till all slags mat, med fördel bakverk.
Krya på dig!
Matlagningstidsmusik. Musiktidslagning. Tidslagningsmusik.
Till något som jag praktiserade för många herrans år sedan (jag vet egentligen inte om det finns något minimiantal år för att slänga sig med det uttrycket), men det låter bra i berättarsammanhang tycker jag nog. Jo när jag då ägnade mig åt matlagning där det skulle tas tid vid olika tillfällen, exempelvis snabbmakaronkok så valde jag att lyssna på en 3 minuter lång (eller kort, beroende på hur man ser det) låt istället för att ställa äggklockan. Dels för att våran äggklocka aldrig ringde när tiden var slut,den slutade bara ticka, men även att det var ett tillfälle att lika gärna lyssna på en bra låt. Bonus är dessutom att matlagningstiden känns lite roligare, lite snabbare. Det krävs ju lite planering i form av att man behöver ta fram rätt låtar till rätt mat. En playlist till älgsteken behöver ju rimligtvis omfatta lite mer tid än just snabbmakaronkoket, om man nu inte föredrar en treminutersälgstek då vill säga. Har man lite för mkt tid i sitt liv som man inte riktigt vet vad man ska göra med så skulle man helt enkelt kunna ljudsätta hela kokböcker med en playlist för varje recept. Till och med skulle man kunna ta och ljudsätta i diverse kategorier. Ja det går ju att utveckla i oändlighet. Så tänker jag denna torsdag. Och med de orden är mitt första Llama Lloydiska blogginlägg klart.