Elliott Smith skulle ha blivit 43 år idag, men han mådde så dåligt att han den 21:e oktober 2003 satt en kniv i sitt hjärta. Jag kommer ihåg att det var en besökande Cindy Lee som berättade om hans självmord när hon slafade hos oss på Crawford Street i London. Jag har för mig att det var det första hon sa när hon kom.
Mitt starkaste minne av hans musik var när jag satt på en buss i de brasilianska djunglerna och jag för första gången verkligen lyssnade på texten till en av världens vackraste låtar, Say Yes. Någon månad senare kommer jag ihåg att jag gick omkring i San Martín de los Andes och kände nåt som liknade svensk höst mitt i en tre månader lång sydamerikatripp. Det var en ljuvlig kväll att Get Lost till.
Jag saknar dig, Elliott.