Inlägget gjort

The Magnetic Fields, Annedalskyrkan, 11:e maj.


Är det verkligen att spela i en kyrka när det är gigantiska högtalare uppställda jämte scen? Jo, det verkar trots allt så. Allas vår Stephin Merritt står bakom ett notställ och ett instrument jag inte vet namnet på. Han ser gravallvarlig ut även om jag till slut inser att det är så han alltid är. Han och en av bandets två sångerskor, Claudia Gonson, försöker skapa mellansnack baserat på det faktum att de sjunger sånger om saker som att anlita en torped för att mörda någons flickvän framför en rosaupplyst jesus på korset. Jag har lite svårt för Merritts stenansikte, jag tror inte han ler en enda gång på hela spelningen trots att han skämtar om endera det ena, endera det andra. Det och det faktum att de inte har någon rytmsektion gör att jag blir ganska besviken på spelningen. För det mesta har de förvisso inte så mycket drum n’ bass, men i låtar som Your Girlfriend’s Face och Drive on, Driver blir det väldigt platt och det har faktiskt hänt att jag helt sonika slutat lyssna på band på grund av att de har en kass trummis (Elf Power). Så passa er! Men så länge ni har Merritts röst och hans stundtals fantastiska historier kommer ni ha mig kvar som lyssnare.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.