Inlägget gjort

The Stooges, Liseberg, 26 juni.


Det duggar lite på asfalten framför Lisebergs stora scen, en kamrats farsa är med och undrar var han kan stå för att inte skymma sikten med sitt paraply om skyn skulle öppna sig. Det är den här sortens omtänksamhet som jag även känner från Iggy Pop, som nu hunnit bli 65 år gammal. Det är med skräckblandad förtjusning som jag än en gång ser The Stooges öppna med Raw Power, titelspåret från en av världens allra bästa skivor, som jag själv satte som självklar etta över 1973 års bästa skivor häromveckan medan de andra gubbarna i Rockcirkeln inte hade med den på nån av sina topp tio-listor. Det var upprörande.

När James Williamson drar de första ackorden på fantastiska Gimme Danger ger det mig gåshud, det är en låt som för mig tillbaka till en biltur på Highway 1 mellan Los Angeles och San Francisco då jag citerade textraden ”Kiss me like the ocean breeze” i ett sms till en kärlek jag precis lämnat i New York. Denna kväll är luftfuktigheten över 90% och hela himlen kysser oss med sitt duggregn.

De kör många gamla stänkare, men även de nyare låtarna som Sex & Money funkar bättre live än på skiva, men givetvis lyfter publiken på det gamla, fantastiska materialet. Under Fun House ber de folk komma upp på scen och jag gillar speciellt en dam med paraply som dansar lite för sig själv borta på högerkanten. Iggy själv får knappt plats på scen och tyvärr skymmer dessa instagrammande ungdomar Steve Mackay, som ser ut att ha rymt från hemmet för att förhäxa oss med sin saxofon innan det är dags för kvällskaffe. Medan folk går av scen bevittnar vi Mike Watt ofreda sin stackars stärkare.

Under extranumret går publikfrieriet till överdrift då de kör Iggys The Passenger. Jag tycker mig se att James Williamson tycker att det repetitiva gitarr-riffet är skittrist, men vad gör han inte för sin kamrat? Iggy är på ett väldigt glatt och spralligt humör, men tyvärr gör hans skadade ben att hans dans blir kortare än ett Vine-klipp då hans kropp snart inser sin begränsning. I det stora hela får vi det vi förväntar oss av dessa åldrande pojkar som knappast är bortglömda.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.