Publicerad den Lämna en kommentar

Könsförrädare ger oss ett kladdkakerecept och sin syn på matens makt.


Könsförrädare är ett gäng intersektionellt medvetna ynglingar som gör ljuvlig rock från Luleå. De produceras av allas vår Mattias Alkberg. Riktigt bra skit, helt enkelt. Än så länge finns bara två singlar på Spottan och en live-ep på Bandcamp, men albumet är på gång.

Inför deras spelning på Way Out West snackade vi lite mat med bandet som består av Janinne Sandström Oja, Måns Lundstedt, Alina Björkén och Robin Bernhardsson. De spelar på Jazzhuset vid midnatt på fredag.

Vad är ni sugna på för mat just nu?

Jannine: Jag är i princip alltid sugen på sushi. Eller tacos.
Måns: Soyastroganoff, jag har lyckligtvis mer på spisen.
Alina: Jag är inte särskilt sugen på mat. 
Robin: Det är för varmt för mat. Jag kan sträcka mig till iskuber och eventuellt polkagrisar (de rosa, mjuka).

Vilken sorts mat anser ni vara mest opolitisk (of the unpolitical)?

Måns: Grejen är väl att ingen mat är opolitisk. Det handlar alltid om råvarornas ursprung, om animalier/frånvaron av desamma, om vem som lagat den och varför, etc. Precis som allting annat så är maten till stor del ett uttryck för maktrelationer. För att göra historien kort: Jag ville säga pastasallad, men det föll.
Robin: Potatis? Ingen kan väl vara tvärs på potäten?
Alina: Jag kan hålla med om potatisen.
Måns: Den där kungen som förbjöd potatis var emot potatis! Men annars, bra. Jag skulle kanske sagt morot, men så kommer jag att tänka på mullningen.
Robin: Jag ville säga kålrot, men det är ju en så pass tråkig sak att folk nog hatar den endast för det. Som typ, kommuntjänstemän.
Måns: Cassava?
Robin: Det skulle inte förvåna mig om det inte finns stora cassavakonflikter någonstans. Typ som i Grannfejden.
Måns: Jo. Ett av jordens viktigaste baslivsmedel, enligt Wikipedia. Men någon relativt okänd och föga uppskattad rotsak från fattigsverige tror jag på.

När Jesus kommer tillbaka vad ska ni bjuda honom på då (Second coming)?

Alina: Jag beställer en pizza för då slipper jag anstränga mig. En margherita.
Jannine: Raw food, kanske. Eller bara en vanlig, hederlig sallad. Känns som att ”fräscht” ska vara ledordet i alla fall.
Måns: Jättemånga, jättesmå bitar av någonting. Ungefär som när han mättade alla de där personerna. Troligen körde han föräldratricket: delade fisken och brödet i massor med bitar och sa ”titta!, nu har ni ju femtusen fiskar och femtusen bröd!”. Slugt och kostnadseffektivt.

Vad har ni för favoritfrukt?

Måns: Mango.
Jannine: Nektariner är supergott!
Alina: Kanske mango eller en god blodapelsin.
Robin: Banan är min go-to frukt. Andra är ju godare, naturligtvis, men ingen annan frukt har varit där för mig under mitt liv på det sätt som lätt omogna bananer har.

Brukar ni äta kladdkaka och spela Mario kart halvlulliga?

Jannine: Vi har väl gjort det men det känns som att det var tusen år sedan. Måste göras snart igen!
Robin: Det har vi ju, men som sagt, det var ett tag sen nu. Men när vi bor i samma hörn av Sverige kanske det blir ett månatlig event, som lön och mens.

Har ni världens bästa recept på kladdkaka redo?

3 dl socker
3 dl mjöl
1 dl kakao
150 g smält vegetabiliskt margarin
1,5 dl vegetabilisk grädde
2 msk sirap
Kaffe/kardemumma och kanel/honung och chili eller vad fan du nu vill ha i.

Blanda torrt och vått för sig, kleta ihop det, sen i ugn i ~20 minuter (175 grader).