Inlägget gjort

Födelsedagstips! 31:e januari – 6:e februari 2014!


Giraffada.

Hallå! Idag fyller jag år och i present har jag fått en visning av det #giffdjur jag tror mest på på årets filmfestival; Giraffada. Ses vi på Möllan (jag har efter tio år i Götet nu lärt mig att så kallas tydligen Mölndals kulturhus!) kl 17.30. Hojta i så fall vet ja! Psst, medan ni läser veckans tips kan ni ju streama Göteborgs indiekörs version av Shoreline (de letar för övrigt efter en plats att repa på, vet du nåt ställe som har plats för 50 pers där de kan repa, kontakta dem på fejjan):

Fredagen den 31:e januari: Deer Tick + Det blev handgemäng, Pustervik, kl 21.

Ikväll samarbetar Filmfestivalen med Woody west så de visar en go’ film om Wilco: Ashes of American Flags. Den har jag inte sett, men däremot har jag sett underbara I Am Trying To Break Your Heart om inspelningen av en av 2000-talets bästa skivor; Yankee Hotel Foxtrot. Tyvärr är min husgud Jim O’Rourke med oförtjänt lite. Nåväl, Ashes of American Flags är en livefilm, så det är andra bullar. Efter den spelar bandet med Sveriges kanske bästa bandnamn; Det Blev Handgemäng. Och så ett par goa amerikaner på det; Deer Tick. Filmfestivalpass krävs (kostar en hundring om du inte har redan). FB.

Lördagen den 1:e februari: Samara Lubelski + Jenny Gräf + Various Artists, Studio Chanslös, kl 19.30.

Koloni styr upp efterfest till Philip Glass! Han kör ju hela musiken till kultrullen Koyaanisqatsi på Scandinavium. Det var slut på parkett när jag kollade efter biljetter dit så jag tänker nöja mig med att få se Samara Lubelski denna gång, jag missade henne förra gången hon besökte kolonin. FB.

Shoreline 10 år!: Shorelines + The Naima Train + Skimret + Val Venosta, Jazzhuset, kl 22.

Min kamrat Tomas menar att han skapade uttrycket ”Spela Shoreline!”. Jag minns väldigt väl hur vi en gång på husvagnscampingen kanske 2003 spelade Shoreline tills det rann blod ur hårdrockargrannarnas öron. Fantastiska minnen. Nu firas i vart fall att det var tio år sedan singeln släpptes, det var väl tretton år sedan de spelade på Luuk, men helt klart värt att fira en av Sveriges allra bästa låtar. Ett band har valt att kalla sig Shorelines, all heder till eder! Sedan kör The Naima Train, Skimret samt Val Venosta varsin cover av Shoreline. Trångt blir det i DJ-båset med massa folk förutom Theodor Jensen.
FB.

Manifestgalans videoprisutdelning: The Volcano + Vanligt Folk + Lars Bygdén, Pustervik, kl 21.

För två år sedan vann The Volcano storslam på mitt 30årskalas quiz, ikväll är de utom tävlan, men alltid lika bra. Dessutom delas det ut pris och Malin från Mint spelar lite skivor. Fint så. Festivalpass gäller. FB.

Honky Tonk Illegal: Honeyboy Slim And The Bad Habits + Old Kerry Mckee & Bror Gunnar Jansson + Evil Emil & King Kongo Cobras + Los Plantronics, Trucken, kl 19.

Honky Tonk! Gött! FB.

Onsdagen den 5:e februari: Mittwoch, Pustervik, kl 18.

Det här är en utmaning. Förra veckans segrare utmanar eder till quiz! Eller du, vi kanske saknar en tredje, hojta så kanske du får vara med på stans roligaste musikquiz! Senare i vår ska jag spela skivor där igen, quizet är varannan vecka, förutsatt att det inte är nån spelning uppe i Pusterviks matsal. FB.

Torsdagen den 6:e februari: Jag är fan en panter, Hammarkullens kulturhus, kl 18.

Jag missade visningarna av den andra dokumentärfilmen om en av Göteborgs viktigaste nya rörelser, Pantrarna för upprustning i Förorten. Förutom att jobba för just den frågan gör de mycket annat, bland annat anordnade de en finfin festival i Länsmansgården i våras! FB.

Inlägget gjort

Thurston Moore and Friends, Pustervik, 7:e augusti

Kvällen börjar snurrigt. Förbandet, Hush Arbors, ska gå på klockan åtta har det sagts. Vi sitter i foajén, men hör ingen musik förrän vid nio då min kamrat, Sonic Youth-fantasten Zacharias, går fram till dörren och får det bekräftat att det är Thurston Moore som gått upp på scen. Vad hade hänt med förbandet undrade vi samtidigt som jag, som skulle upp klockan sex dagen därpå, var rätt lättad av att han redan skulle gå på. Vad som följde var en märklig röra, Zacharias förklarade de olika delarna för mig i efterhand. Först spelade Thurston, där han använde en skruvmejsel och bland annat fick sin gitarr att låta som ett piano. Med sig har han Samara Lubelski på fiol. Det blir 20 minuters noise, som jag efter ett tag kom in i, sedan kommer även John Moloneys trummor in och kompen kändes lite väl taffliga till Thurstons improvisationer. Thurston sätter sedan på en liten vinylspelare där Dave Brubeck Quartets Take Five snurrar (jag var tvungen att se om den här fantastiska animationen för att komma på det), som han då och då lägger på lite oljud från alla sina effektpedaler. Därefter går de av och en annan äldre herre går upp och kör en fiolstråke på en liggande gitarr i ett härligt mangel.

Därefter var det tydligen Hush Arbors tur att spela, hade han spelat tidigare — väldigt tyst också eller var detta hans tid i solen? Hush Arbors utgörs av Keith Wood och hans späda röst och försiktiga gitarr var ett märkligt inslag i den kaotiska noise-kvällen. Efter tre-fyra lugna låtar där nån slänger blommor på honom från andra våning är DJ:n Thurston tillbaka med sin lilla vinylspelare. Denna gång vill han att vi ska gissa vem som gjort låten. Det är en version av Rolling Stones Jumpin’ Jack Flash, men ingen vågar skrika ut originalartisten, bara för att få det sagt, däremot skojar någon till det med en gissning på Aerosmith. Det visar sig vara nån albino. Obskyrt och gött. Därefter var det dags för Keith Wood att plocka fram sin mobil och läsa en dikt han skrivit på flygplatsen. Den är tramsig, ganska rolig och är nog skriven på betydligt fler flygplatser än den senaste där han säger sig ha ätit blåbärspaj. Därefter följer en regelrätt spelning med Moloney, Lubelski, Thurston samt Wood på en extra gitarr. Thurston hittar på att de heter Good Morning School Girl men egentligen heter de tydligen Chelsea Light Moving. De börjar med en ganska tafflig låt kallad Burroughs följt av en betydligt bättre, tyngre låt där textraden ”Don’t Shoot, we are your children” sticker ut. Därefter en monoton, kort låt som är än hårdare. Gött så.

Thurston är en rolig kis och mellansnacket toppas när han förklarar sin kärlek till Scorpions: ”Since I entered my fifties Scorpions talk to me, I shit you not.” Av de låtar Chelsea Light Moving framför gillar jag Frank O’Hara Hit bäst där han rabblar vad som skulle kunna vara dagboksanteckningar från 24-29 juli där textraden ”Bobby Dylan booed off the stage” sticker ut, tydligen var det jävligt mycket som hände de dagarna. Läs mer här om du är nyfiken. Thurston avslutar det hela med att låta folks saker ”spela” på hans vinylspelare över Jimmy Cliff. Ärligt talat hör jag ingen större skillnad mellan när det spelas hatt eller iPhone…