Häromdagen skrev den störtsköna författaren Birgitta Stenberg en ursinnig debattartikel över cupcake- och långkokstrenden i Aftonbladet. Hon menade att det är patriarkatet som försöker trycka tillbaka kvinnorna till köket. Jag håller med henne om mycket, men inte i det här fallet.
Men inspirerad av denna text kom jag fram till att vi kanske skulle kalla kladdkakan för den feministiska kakan? Den går ju skitsnabbt att göra! Jag försökte göra den under loppet av The Kinks — I’m a Lover, Not a Fighter, men hann tyvärr inte, så det blev även Yo La Tengos version av Dylans I Wanna Be Your Lover också. Om jag hinner på de låtarna eller inte får den här videon avslöja:
Under de 26 minutrarna man har kakan i ugnen kan man väl lyssna på den här fina spellistan som faktiskt varar i hela 28 minuter (då ju ugnen inte var uppe i 175ºC ännnu).
1. Grimes — Be a Body
2. Fatoumata Diawara — Bissa
3. Ólöf Arnalds — Innundir Skinni
4. I Break Horses — Hearts
5. Alabama Shakes — I Found You
6. Wild Flag — Romance
7. Tennis — Origins
8. Psapp — The Monster Song
Ja ,jösses, mycket ska man höra innan öronen trillar av. Jag har då aldrig kännt mig under pistolhot av något patriark de gånger jag bestämt mig för att baka. Jag bakar när jag känner för det, aldrig annars. Tror nog maken är den som bakat flest gånger sedan vi blev ihop för tolv år sedan. Långkok har jag aldrig gjort, jag har inte tålamodet för det. Ska nog ta och prova det någon gång dock, enbart för att ha gjort det. Jag skulle tippa på att tanten inte har alla hästar i hagen. Rätta mig om jag har fel men har inte de flesta tidningar hon syftar på en övervägande stor del kvinnor i redaktionen. I så fall är det ju kvinnor som vill trycka tillbaka kvinnor i köket!? Eller så är det så enkelt att kvinnor gillar att baka och att efterfrågan på recept och artiklar om bakning därför ökat?