Inlägget gjort

Veckans tips! 6:e — 12:e september

Fredagen den 6:e september: Blandad kompott.

Ikväll återöppnar Dubbel Dubbel på Kastellgatan igen och om du säger ”Sportdryck” i baren efter kl 22 får du en bärs. Bra grej. Väldigt populär verkar teateruppsättning Gråta med Fittan vara som är på besök i stan och är utsålt alla dagar, men en kan ju alltid gå till Stigbergsliden och kolla om nån lämnat återbud i sista sekund. Annars är det ju både Konstbiennal (jag tycker Nef-festen ikväll verkar extra skoj) och Poesifestival i stan. Nåt jag inte riktigt fattar vad det är, men som verkar kul är schamanerna och de andra i skogen: loppis på Trucken, innan dess kan en käka frukost när Lena Sundström snackar om sin bok Spår (om Egyptensvenskarna) på ABF och sedan ta sig ut till Knarrholmen för deras sensommars-endagsfestival! Stannar en i stan sjunger Slynkören innan dokumentären om punkarna i Attentat på Bio Roy och sommaren är inte riktigt över så det blir lite Slice of Life också. Cinemateket visar Wong Kar-Wais vackra Chung-King Express kl 14 på bästa Bio Capitol ock!

Söndagen den 8:e september: Flunsåsstråket dag, Flunsåsstråket kl 13-17.

Alltid roligt när det händer nåt i området och vi älskar ju Hisingen, vet ni. Dessutom passar Kvillebäcken på att inviga en lekpark där barnen kan leka med a-lagarna. Annars kan en ju dra ut till Torpåkra där Lisa Gamle och Karolina Erlingsson brusar genom landet. Gött.

Made of Stone, Bio Roy, kl 20.45.

På kvällen kommer jag gå och kolla Made of Stone, dokumentären om Stone Roses. Hojta om du vill slå följe!

Tisdagen den 10:e september: Matthew E. White + Alice Boman, Pustervik, kl 19.

Årets kanske allra bästa album kom i vintras av Matthew E. White och tog en evighet för Dirty Records att ta in på vinyl, men det var det helt klart värt. Matthew gör vän folk-soul med fantastiska basslingor. Kan bli årets bästa spelning. Innan öppnar dessutom Alice Boman! Allt detta för 180 pix! Go! FB.

Torsdagen den 11:e september: Fixarhäng i omställningslokalen Vega, Vegagatan 1, kl 15-20.

Cykelköket, Klädoteket och Hackerspace har samlats på en plats i centrala Linnéstan nu tydligen. Jag är nyfiken och kanske kommer förbi med en kladdkaka eller den där soffan som står på gården? FB.

Inlägget gjort

Andra kvartalsrapporten 2012.

White Denim. Foto: Press-bild av okänd.

En gång i kvartalet brukar jag lista de låtar som hamnat i mitt musikbibliotek och som sedan har lyckats fånga mitt intresse till den grad att jag tagit mig tid att betygsätta dem med stjärnor i iTunes. Betygsystemet ser ut så här:

5 — låt jag kan tänka mig att lyssna på när som helst
4 — mycket bra
3 — bra
2 — dålig, men på en bra platta
1 — skit, ta bort ur biblioteket vid nästa rensning

Dessa är låtarna som hittat in och fått en fyra, Heartbeats och My Baby Just Cares for Me har sedan gammalt en femma. 43 av de 57 låtarna finns på Spotify, dock ej alla:

Alabama Shakes — Heavy Chevy

En av årets hittills bästa skivor står förra årets sydstatsrockupptäckt för, men det klarade vi av i första kvartalet. Med LP:n får man en fin sjua med den här låten som kör över det mesta!

Alt-J (∆) – Breezeblocks, Fitzpleasure, Matilda, MS & Tessellate

Fantastiska Alt-J (∆) fick mig att gå ner i brygga när Way Out West bokade dem och jag började leta reda på allt de gjort. Till slut kom albumet som innehöll många gamla favoriter som man nästan lyssnat sönder då. Nu, några månader senare, känns det aktuellt igen. Ni såg väl att vi gjorde en intervju med Gus från bandet? Vi ses väl i kön till klubben de spelar på?

Beach House — Myth, Wild & Lazuli

En av årets mest eftertraktade bjöd på några goingar. Jag har inte fallit fullkomligt dock. Extremt svårt att toppa Teen Dream.

Beck — I Just Started Hating Some People Today

Beck släppte en sjua på Jack White vars bas är country men som leker med nåt screamoaktigt och avslutas med nån go’ 60-tals-pop. Härligt att du leker igen, herr Hansen!

Best Coast — The Only Place

Man vill ju flytta till Kalifornien när någon kan älska en stat på detta vis. Pepp på Way Out West här!

Black Lips — O Katrina! & How Do You Tell a Child That Someone has Died?

Black Lips spelade på Primavera och de här är fortfarande deras bästa låtar.

Blitzen Trapper — Skirts on Fire

Blitzen Trapper släppte en kass cover på Hendrix Hey Joe. B-sidan var betydligt bättre. The Band of the 21st century.

Bobby Womack — Please Forgive My Heart

Släng din streamade rip av Frank Ocean åt helvete, det här är årets r’n’b.

Cat Power — Ruin

Efter sex år kommer äntligen Chan med nåt nytt. Och det låter verkligen nytt. Det tog mig lite tid att ta till mig fullt ut, men nu är jag otroligt peppad på kommande LP:n Sun. Den enda andra låt som vi har fått ta del av är Cherokee som man kan höra 17 minuter och 15 sekunder in i det här avsnittet av världens bästa podcast: All Songs Considered på amerikanske NPR.

Chromatics — Into the Black, Kill for Love & Lady

Chromatics börjat sitt album Kill for Love med en fullkomligt fantastisk elektroversion av Neil Youngs Hey Hey My My som de väljer att kalla Into the Black och när den är slut kommer titelspåret igång med ett jävla drag. Man vill ju bara dansa. Gillar ni filmen Drive kommer ni gilla Chromatics, det var nämligen delar av bandet som gjorde soundtracket till just den rullen.

Daughn Gibson — Tiffany Lou

En amerikansk crooner. Me like.

Death in Vegas — Silver Time Machine

Jag peppade Primavera med Death in Vegas, men såg dem aldrig då de krockade med nåt. Det här var i vart fall bästa låten.

Dirty Beaches — Sweet 17

Rockabilly-inspirerad galenskap. Sånt gillar vi. Ni såg intervjun vi gjorde med honom, va?

Eight and a Half — Go Ego

Kanadensiska skivbolaget Arts & Crafts är hem till kollektivet Broken Social Scene, som sägs ha blivit broken for good. På bolaget finns många av deras andra projekt. Eight and a Half är trummisen Justin Peroffs projekt med Dave Hamelin och Liam O’Neil från The Stills. En skiva jag borde lyssna mer på.

Friends — I’m his Girl

Friends skiva landade och det är fortfarande singeln som sticker ut. Tänk er ett härligt ESG-inspirerat gäng live, kan vara värt att köa till på Wow.

Gold Panda — Quitters Raga

Belle & Sebastian gjorde en till Late Night Tales och valde bland annat den här sköna sitar-samplade låten.

Grimes — Vanessa

Jag hade faktiskt missat Grimes innan hennes fantastiska album Visions landade. Men då fick vi gjort en intervju i vart fall. Vanessa är en fantastisk låt från hennes split-ep med d’Eon. Videon som hon gjorde själv är inte dum den heller.

Hush Arbors — Coming Home

Den här hittade jag nånstans och föll handlöst. Har inte fallit lika mycket för resten av skivan dock.

Iggy and the Stooges — I Got a Right

Den här gamla bootleggen hade försvunnit ur biblioteket. Ordningen är nu återställd.

Kindness — Gee Up

Fantastisk låt med kul video. Live är de dock inte så roliga att du vill ställa dig i kön för dem.

The Knife — Heartbeats

Deep Cuts hittade tillbaka in i biblioteket. Även om Heartbeats är enda låten jag älskar från den skivan. Både den självbetitlade och Silent Shout är dubbelt så bra.

Liars — No. 1 Againt the Rush & Brats

En efterlängtad skiva jag verkligen ska lyssna mer på. Dessutom har Matmos gjort en fin remix på No. 1. Jag håller tummarna för en bokning av Wow här i veckan…

Lower Dens — Alphabet Song & Brains

Fantastiskt från Jana Hunter & co. Värt att köa till på Wow.

M. Ward — Me and My Shadow & The First Time I Ran Away

M. Ward spelade in sin senaste skiva på en rad olika orter, i en rad olika studios med en rad olika musiker. Det är dess svaghet, de här två låtarna är, till skillnad från singeln Primitive Girl, några av de som är så bra man förväntar sig att M. Ward ska vara.

Nina Simone — Mood Indigo & My Baby Just Cares For Me

Jag brukar lyssna på en Nina Simone skiva jag inte hört då och då. Mest för att jag inte vill dränera hela den källan i ett svep. Från Little Girl Blue är det än så länge endast dessa två klassiker som jag bemödat mig att betygsätta.

Spiritualized — Hey Jane, Little Girl, Too Late & Freedom

Efter en fullkomligt fantastisk spelning på Primavera lyssnade jag nästan sönder den här skivan. Topp fem hittills i år.

The Stone Roses — Ten Storey Long Song

Jag peppade inför Hultan. Hur var Hultan? Jodå, de två första dagarna var det väldigt lite folk och ett band per dag jag verkligen ville se; Stone Roses och The Cure. Så vad gör man när man inte har massa band att se? Jo, man dricker. Så jag kommer ärligt talat inte ihåg speciellt mycket från de där spelningarna. Lördagen var det däremot skitmycket folk och massa bra band. Bat for Lashes och Errors var nog allra bäst! Men nån fjortis snodde min mössa på Justice. Buhu.

The Tallest Man on Earth — To Just Grow Away

Kristian Matsson släppte ännu en vacker platta. Jag skulle dock vilja att han låter frugan Amanda (Idiot Wind) vara med mer.

Tennis — Deep in the Woods

Bra Tennis!

Tortoise — DJed & Glass Museum

Klassisk postrock håller än!

The Wave Pictures — Stay Here & Take Care of the Chickens, Spaghetti & Long Black Cars

En av världens bästa textförfattare har gjort det igen. Och bättre musik än förra plattan på det. Lovely.

White Denim — Transparency, Heart From Us All, You Can’t Say & Shake Shake Shake

Lars tipsade om det här bandet när vi gjorde en podcast inför Primavera och jag måste än en gång tacka honom för årets bästa upptäckt. Ett band som har roligare, är skickligare eller mer älskvärda än White Denim har jag för tillfället svårt att se framför mig. Live jammar de i 20 minuters-set. Divine. Se om du har möjlighet, innan dess kan du skaffa alla deras plattor. Fantastiska saker allihop!

Inlägget gjort

En efterlysning efter Greven! Skunk-killen som lät folk sova hos honom.

På torsdag ska jag och Johan åka till Hultsfred. Det var många år sedan sist och det fanns inte på kartan att åka dit i år innan jag råkade vinna två biljetter genom att gissa rätt på att det var Cardigans som skulle återförenas. Jag tänkte kränga dem, men biljetterna visade sig vara gästlisteplatser så nu ska vi åka. Jag är sådär pepp. Försöker bli mer pepp genom att lyssna på Stone Roses, som är enda bandet jag verkligen vill se.

När jag tänker på Stone Roses tänker jag på en kväll då jag, en Victoria och en Tomas satt på ett schackrutigt köksgolv och lyssnade på I Wanna be Adored om och om igen. Jag hade åkt upp med lite random folk från Uddevalla för att se Placebo spela. Det gjorde vi och jag har inte lyssnat en ton med dem sedan dess. Vi bodde hos Tomas, eller som han i folkmun kallades: greven. Han var en skön snubbe med pengar på fickan och ett öppet sinne som lät alla skunk-kids övernatta i hans stora lägenhet vid Mariatorget i Stockholm.

Vad blev Tomas av? Jag tyckte det var en jävla sympatisk snubbe och hade gärna svingat en bira med honom igen. Är det nån som känner honom? Hör av dig i så fall och sprid gärna den här efterlysningen!