Publicerad den

Recommendations of the week (kinda late but still!) 21th – 25th of July.


Sork at Cykelköket Jönköping.

Yes, I’ve been bad at posting my recommendations, but ey, it’s summer-time and I’m busy transforming this blog into a café! That doesn’t mean I’m gonna stop with the weekly recommendations, it just means I might not do it every week, but I will do my best. And as you can see I’m gonna start posting everything in English so more people can take this in.

Wednesday the 23rd: Communions + Fuck Tornadoes, Nefertiti, 21.00.

Our favorite club What We Do Is Secret have invaded our favorite jazz club Nefertiti this summer. Every Wednesday there’s great rock n’ roll to be heard. This week I’m excited to hear the new Danish band Communions. Gothenburgians Fuck Tornadoes are also playing. I thought they were pretty bad at their first gig at Henriksberg about a month ago but maybe they’ve gotten their act together? Yeah yeah, this week Doc Lounge is showing the documentary about Jay Reatard, Better than nothing so it’s all good. I’m getting an appetite for those Burrito Brothers too, by the way. Yeah. FB.

SORK + Fanny och Johan + Kulturstammen + Koloni, Cykelköket Jönköping, 18.00

If you happen to be in Jönköping you ought to go check this out. I just today found out there’s a bike kitchen in Jönköping! And besides the usual things you might find in a bike kitchen you can also rent a canoe there! I’m totally doing that one day! Also, this Wednesday Christian Pallin of Koloni will go there with the band SORK and meet up with Kulturstammen, that is an improvisation theater group that bikes between the different cities they’re performing in! ALL. GOOD. FB.

Publicerad den Lämna en kommentar

Veckans tips! 7:e – 13:e februari.


Mariam the Believer.

Fredagen den 7:e februari: Mariam the Believer, Nef, kl 19.

Var ni på Fire! Orchestra nu senast? De två sångerskorna slåss idag om publiken. Wildbirds & Peacedrums-Mariam spelar på Nef och Sofia Jernberg spelar med Kvintetten som sprängdes på Oceanen (BYOB). Support får de av Time is a Mountain respektive Finn Loxbo. FB resp FB. Annars kan ni lyssna på Anaye samt fina Vita Bergen på Nöjesguidens prisfest på Pustervik eller vara lite kulturella och mingla på Röda Stens vernissage för Merete Lassen och Mimmi Anderssons House of Opposites.

Lördagen den 8:e februari: Dirty Fences + Lady Banana, Trucken, kl 21.

Imorn går en med fördel på trucken och dricker öl till tonerna av go amerikansk garage. FB. Innan Trucken drar igång tror jag att det går att trycka in Tonbruket (kl 19) i en hektisk kväll. Det är riktigt bra jazz. På Nef givetvis. Annars spelar även Jenny Wilson på Pustervik, men hon gillar jag bäst på sommaren.

Tisdagen den 11:e februari: Maria Sveland, Kortedala bibliotek, kl 19.

Stick ut till Short Valley på tisdag. Maria Sveland promotar sin nya bok Systrar & bröder. Kan vara bra grejer. FB.

Publicerad den Lämna en kommentar

Andreas Tilliander äter äpple med sked och ger oss ett recept på grön ärtsoppa!


I vintras blev Andreas Tilliander av med en sko när han spelade här i Göteborg. Jag tyckte det var så snopet att jag styrde upp en crowdfunding där vi samlade ihop till ett par nya Ice Patrol Boots på två dagar. Som tack för hjälpen lovade Andreas att vi skulle snacka lite mat och nu på Way Out West spelade han under namnet TM404 på Nefertiti så vi passade på att prata dumplings och vad det konstigaste han nånsin ätit var.

Vad är du sugen på just nu i matväg?

Oj, det roliga är att jag, under rätt lång tid nu, kört cous-cous blandat med allt möjligt. Jag tänker främst på vad jag äter till lunch. Jag och min flickvän brukar turas om och laga mat hemma, men i och med att jag har min studio för mig själv så sköter jag ju den maten varje lunch. Det känns som jag sedan i vintras bara kört cous-cous med olika saker. Jag tröttnar aldrig på det med ångkokta grönsaker. Det funkar alltid, liksom.

Jaså, har du kök i studion?

Ehm, studion är ett kontor egentligen som jag, vid ett par tillfällen, under ett par-tre månader använt som boende. Du vet hur Stockholms bostadssituation är, men den är väl på 38 kvadratmeter på två rum och ett pentry. Så där har jag då och då lagat, inte festmåltider, men så jag har överlevt i alla fall.

Ja, det är ju skönt att ha det så.

Senast i förrgår var Kitte, från bandet Kite, ett svenskt syntpopband, i studion och smsade mig innan ”du, har du mikrovågsugn? jag behöver värma det här och det här”. -”Du, jag har till och med ugn!”. Det kanske är lyxigt för en studio att man har en kokplatta och sådär.

Men är du sugen på cous-cous nu, då?

Just precis nu hoppas jag på nåt annat. Just för att jag väldigt ofta kör det där, men jag åt en sån där Risenta på tåget hit, en sesamfrö-grej som är ok. Det är svårt att köra veganbiten när man är ute, det är rätt begränsat.

Mycket chips?

Mycket chips, ja faktiskt. När jag kom in här så högg jag in på chipsen och ölen, men efter soundcheck som vi håller på med nu så ska det tydligen bli mat nånstans. Jag är inte sugen på cous-cous, men i övrigt kan jag acceptera det mesta faktiskt. På Andra Långgatan så finns det en asiatisk restaurang som har jättemycket veganskt och vegetariskt. Jag har glömt vad den heter nu. [Jag tror Andreas menar Yammy Yammy.]

Odlar du nån mat?

Jag bor väldigt litet, så jag har en balkong där jag har testat att odla basilika och koriander. Koriander funkade inte så bra, men basilika har jag en jättestor planta på balkongen. Men hos min flickväns föräldrar på landet stod vi och lagade mat på midsommar och då var det en lyx att bara kunna gå ut och knipsa lite örter och sådär, det kändes skitbra. Men som boende i Stockholms innerstad i en liten, liten lägenhet så nä, det är svårt. Inte alls. Förutom basilika då. Jag köpte en sån liten kruka som man köper på Hemköp för tjugofem spänn och så planterade jag den i en större och det tog sig, så nu har jag en skitstor basilikaplanta.

Ok, du bara tjoffade ner den?

Ja, det funkade jättebra.

Lyssnar du på nån musik när du käkar frukost?

Ja, jag lyssnar jättemycket på radio, jättemycket på P2. Så Klassisk förmiddag lyssnar jag nästan alltid på till frukostflingorna. Idag lyssnade jag på nån afrikansk musik som jag har glömt namnet på, som jag blev tipsad om igår kväll. Jag är inte så svår att komma igång på morgonen, jag brukar komma igång direkt. Min flickvän, däremot, är lite segare så hon vill inte ha nånting med bastrumma och sådär på morgonen.

Har du nån favoritfrukt?

Oj, ja, vad skulle det va? Man vill ju gärna dra till med nåt exotiskt, men det jag oftast äter är ju banan, det är ju så sjukt enkelt, det finns alltid. Åter igen när man, som vegan, börjar bli hungrig, eller att blodsockret börjar sina. Även om det är tråkigt, så får jag ändå säga banan.

Jag gav Grimes papaya igår. Det är hennes favoritfrukt.

Jajaja, vi spelar ihop nästa vecka, jag har aldrig träffat henne, men jag gillar musiken. Såg du spelningen också? Var det bra?

Ja, det var jättebra. Jodå, jag gillar henne.

Ja, jag också. Mats Almegård, min kollega på radion är helt såld på det. Så han har övertygat mig, jag brukar vara skeptisk när det är musik med sång, men det fick jag ju ångra, jag tycker det är skitbra.

Ja, jag är nyfiken på det här med att hon låser in sig i sexton timmar och när hon börjar bli trött, det är då hon blir som mest kreativ och om jag har fattat det rätt har hon gjort det igen nu. Jävligt jobbigt sätt att göra musik på.

Jag har ju sedan -93, det är ju tjugo år nu!, varit väldigt starkt intresserad och influerad av Aphex Twin, framför allt hans två första skivor, Selected Ambient Works. De spelade han in när han var i dryga tjugoårsåldern och där har han tydligen experimenterat med lucida drömmar, han har sovit tio minuter, varit vaken i femtio, sovit i tio minuter och, nu finns det ju så mycket myter kring Aphex Twin, men han menar att han har, på tio minuter, drömt tre låtar och sen när han har han vaknat så har han liksom haft kvar låtidéerna och börjat skruva och spela in. Jävligt speciellt alltså.

Vad har du fått för konstig mat på turné?

Oj oj oj, det där vet jag direkt svaret på. När jag flög till min allra första spelning i Tokyo 2001 så var jag strikt vegan och arrangören hade glömt säga det till bokningsbolaget och när jag sitter där så blir jag serverad kött förstås, men jag berättar hur det är och de kommer tillbaka med ett äpple, en servett och en sked.

En sked?!

Jag åt äpplet med sked, demonstrativt och satt och gröpte äpplet med sked. Det är det konstigaste jag har fått. Ehm, men tyvärr händer det även idag att jag själv glömmer bort att berätta, så det har ju hänt att man måste sitta åtta timmar på ett flyg och så finns det inget att äta, det är inte så kul. Då försöker man be om en extra flaska vin så man kan sova.

Stefan, en barndomsvän från Hässleholm som jag har bandet Kondens med, spelade ihop i Kina för några år sedan och jag brukar alltid föredra att sova på morgnarna istället för att gå upp till frukosten på hotellet. Stefan vaknar däremot tidigt, han har småbarn och då blir det så automatiskt. Han gick ner till frukosten och det är viktigt att påpeka att Stefan är rätt så bra på att överdriva saker. Han berättade i alla fall att han hade kollat och inte hittat så mycket han ville ha på frukostbuffén, men så hittade han ägg. Men det kan jag ju ta i alla fall, tänkte han, tog ett ägg och så låg det liksom ett litet foster i ägget. Och när han berättade det för mig så tänkte jag, det är ju Stefan, han överdriver, han skojar, han ljuger, men sen såg jag det här, hette det Kinas mat, och då var det just det där att de hade små kycklingfoster i äggen. Just jag upplevde det ju inte, men annars hade nog det varit det konstigaste.

På samma turné var jag och Biosphere, en norsk ambient-artist, på en kinesisk restaurang förstås, eftersom vi var i Kina. Där fanns det en svamp, en trädsvamp, som var otroligt god, den smakade lite som soltorkade tomater och den beställde jag in varje dag i tio dagar. Där såg jag och Geir Jenssen, som han heter, ett par som satt och åt maskar. Det fanns på menyn och varje dag hade vi tänkt ”vem fan köper maskar?”. Det var några västerlänningar så vi var tvungna att gå fram och snacka med dem, det var några tyskar som bott i Kina i många, många år, men de påstod att det var en delikatess och att det var fantastiskt gott. Det var verkligen två pinnar, en skål med maskar. Delikatess!

Men hur hade de tillagat dem?

Jag vet inte, jag har ingen aning alls, men ja, var och en till sitt. Jag föredrog ju de här trädsvamparna, men även det låter ju jättekonstigt. Men det var svingott, ja som soltorkade tomater, både till konstistensen och smaken på nåt sätt. Haha. Det är till och med så att jag har mailat arrangören efteråt för att få reda på vad det heter, men jag har inte hittat det i Sverige.

Har du nån paradrätt hemma när du lagar mat? Cous-cous?

Nej, jag tror faktiskt att det är olika dumplings. Jag anser mig vara rätt bra på det och dessutom är det väldigt, väldigt enkelt att göra. Det är alltid imponerande att göra. När man bjuder hem några stycken och har en stor hög med dumplings så är det jävligt uppskattat, det är det ju verkligen. Jag försökte för ett par veckor sedan att göra vegansk kroppkaka, för det tyckte jag skulle vara lite lyxigt sådär. Det blev inte så bra, men dumplings, det går inte att misslyckas med. Det är ju verkligen bara ett degknyte och så kanske man smörsteker lite kantareller och nån soyafärs och nån tofu och lite bönor eller nånting. Det går inte att misslyckas med och det ser imponerande ut. Folk förstår ändå att man lagt ner lite tid istället för att göra nån gryta eller nånting. Det är nog paradrätten. Hur tråkigt den än kan vara för jag menar dumplings, så är det ju den nya sushin.

Ja, vi har i ju Dubbel Dubbel här i stan, det är ju musikfolk som ligger bakom det.

Dubbel Dubbel känner jag till, men har inte varit där. Återigen, jag ska ju till Ibiza nästa vecka, med Grimes och sådär, och jag är inbjuden av Richie Hawtin som också är en gammal idol. Plastikman kallar han sig och han var väldigt aktiv på 90-talet, men även idag. Han kör varje torsdag en experimentell kväll på Ibizas största klubb Space. Ett ställe som drar in, hörde jag, fem eller tio tusen? Alltså, det är jättejättejättestor klubb. Där jag nu spelar nästa torsdag. Och Richie Hawtins koncept är att det är en sakébar, han är tydligen en riktig baddare inom saké. Det kommer serveras saké som aldrig har sålts utanför Japan och sådär, så det ser jag fram emot. Haha.

Vegansk grön ärtsoppa.

En stor favorit som jag gjort många gånger.
Receptet är en personlig och vegansk twist av ett befintligt köttrecept.
Räcker till sex personer.
Dosera gärna enligt receptet även om du lagar mat till dig själv och en vän. Soppa är ju perfekt att frysa in och ha som matlåda.

Ingredienser:
Soppa:

2 pkt gröna ärtor, 600 gram
2 hackade gula lökar
4 klyftor vitlök
5 msk olivolja
1 l sojamjölk
1 grönsaksbuljongtärning
3 dl havregrädde, t ex iMat
5 msk vinäger

Toppning:
1 paket tofu, t ex mandeltofu
3 äpplen, gärna röda
8 kantareller
4 msk olivolja
1 gul lök
1 klyfta vitlök
1 kvist persilja
3 krm salt
1 krm vitpeppar 3 msk vinäger
1 skvätt tryffelolja

Tillagning, soppa:
1. Skala och hacka de gula lökarna samt vitlöken.
2. Fräs i olivolja någon minut under omrörning.
3. Tillsätt ärtorna och fräs några minuter under lock.
4. Tillsätt sojamjölk och buljongtärning
5. Koka upp ärtsoppan och småkoka i 15 minuter.
6. Mixa soppan med en stavmixer eller i matberedare.
7. Smaka av ärtsoppan med salt, vinäger och vitpeppar.

Tillagning, topping:
Skölj och tärna äpplen, gärna med skal, tärna tofu samt skala och hacka löken.
Skölj och tärna svampen. Skala och finhacka vitlök. (blir godare än med vitlökspress!)
Fräs allt i olivolja några minuter. Salta och peppra samt smaka av med vinäger.
Strö över svampen, tofun och äpplena över soppan. Avsluta med några droppar tryffelolja.
Soppan på bilden garnerade jag med svamp, äpplen och persilja som plockades i min sambos mammas trädgård. Lyxigt!

Publicerad den Lämna en kommentar

Veckans tips! 6:e — 12:e september

Fredagen den 6:e september: Blandad kompott.

Ikväll återöppnar Dubbel Dubbel på Kastellgatan igen och om du säger ”Sportdryck” i baren efter kl 22 får du en bärs. Bra grej. Väldigt populär verkar teateruppsättning Gråta med Fittan vara som är på besök i stan och är utsålt alla dagar, men en kan ju alltid gå till Stigbergsliden och kolla om nån lämnat återbud i sista sekund. Annars är det ju både Konstbiennal (jag tycker Nef-festen ikväll verkar extra skoj) och Poesifestival i stan. Nåt jag inte riktigt fattar vad det är, men som verkar kul är schamanerna och de andra i skogen: loppis på Trucken, innan dess kan en käka frukost när Lena Sundström snackar om sin bok Spår (om Egyptensvenskarna) på ABF och sedan ta sig ut till Knarrholmen för deras sensommars-endagsfestival! Stannar en i stan sjunger Slynkören innan dokumentären om punkarna i Attentat på Bio Roy och sommaren är inte riktigt över så det blir lite Slice of Life också. Cinemateket visar Wong Kar-Wais vackra Chung-King Express kl 14 på bästa Bio Capitol ock!

Söndagen den 8:e september: Flunsåsstråket dag, Flunsåsstråket kl 13-17.

Alltid roligt när det händer nåt i området och vi älskar ju Hisingen, vet ni. Dessutom passar Kvillebäcken på att inviga en lekpark där barnen kan leka med a-lagarna. Annars kan en ju dra ut till Torpåkra där Lisa Gamle och Karolina Erlingsson brusar genom landet. Gött.

Made of Stone, Bio Roy, kl 20.45.

På kvällen kommer jag gå och kolla Made of Stone, dokumentären om Stone Roses. Hojta om du vill slå följe!

Tisdagen den 10:e september: Matthew E. White + Alice Boman, Pustervik, kl 19.

Årets kanske allra bästa album kom i vintras av Matthew E. White och tog en evighet för Dirty Records att ta in på vinyl, men det var det helt klart värt. Matthew gör vän folk-soul med fantastiska basslingor. Kan bli årets bästa spelning. Innan öppnar dessutom Alice Boman! Allt detta för 180 pix! Go! FB.

Torsdagen den 11:e september: Fixarhäng i omställningslokalen Vega, Vegagatan 1, kl 15-20.

Cykelköket, Klädoteket och Hackerspace har samlats på en plats i centrala Linnéstan nu tydligen. Jag är nyfiken och kanske kommer förbi med en kladdkaka eller den där soffan som står på gården? FB.

Publicerad den Lämna en kommentar

Veckans tips! 26:e juli — 1:e aug


Den här veckan är det främst till Liseberg du ska gå om du vill höra lite livemusik!

Lördagen den 27:e juli: Molior Superum + Nocturnal + Motown Mob, Henriksberg, kl 21.

Jonk styr upp lite rock i vanlig ordning. Molior Superum spotify-lyssnar jag lite på nu. Låter som rak, go’ rock. Go for it! FB.

Tisdagen den 30:e juli: Utomhusbio, Nefertiti, kl 21.

Nefs restaurangchef har fått den utsökta idén att visa musikfilmen ute i värmen. Inte klart än vilken film det blir nu på tisdag, här är eventet för i tisdags.

Onsdagen den 31:e juli: Anna Järvinen, Taubescenen, Liseberg, kl 19.

Gå till Liseberg och få lite feeling vet ja!

Torsdagen den 1:e augusti: Kristoffer and the Harbour Heads, Taubescenen, kl 19.

Den här Kristoffer och hans hamnfolk låter väldigt fint quirky. Lyssna här du med.

Publicerad den Lämna en kommentar

Ta i trä, veckans tips! 10-16:e maj.

Fredagen den 10:e maj: Electric moon + Magna Mater + Lamagaia, Trucken, kl 21.

Ikväll behöver en inte lämna ön, fan vad gött. Antingen går en till Trucken eller så kör en nykter och vandrar bort till Skriket där Slöa knivar, Tramwreck och älskade The Volcano spelar. Om en är en landkrabba och inte vill ut i Skärgården (Hisingen är ju en stor go’ ö trots allt) kan en gå på releasefest för Killers Walk Among Us eller stödja F! på Nef. Till sist kommer en säkert hamna på Skogsfestens förfest på Jazzhuset eller Slice of Life ändå. Gött så.

Lördagen den 11:e maj: Loftet i solen, Rya skog, kl 13-18.

Loftet, den fina gamla klubben som flyttat in på Röda Sten styr upp en dagsfest om vädret tillåter. Om en inte vill ha en dagsfylla finns mycket annat kul att hitta på så som Retrospelsmässan på Eriksbergshallen, som kan sägas fortsätta in i En fest i 8 bitar på Kåren.

Söndagen den 12:e maj: Woods + Samuraj Cities, Pustervik, kl 19.

Woods är underbar psychfolkrock från Brooklyn. De driver dessutom skivbolaget Woodsist som har den goda smaken att ge ut akter som Kurt Vile och Real Estate. För mig är Woods förknippade med en tur i Solanders och Mire Kays turnéminibuss upp till Norge för några år sedan och Woods är verkligen musik en vill ut och åka road-trip till! Dessutom öppnar fina göteborgarna Samuraj Cities. FB.

Tisdagen den 14:e maj: Västra Götaland goes Milano goes Röhsska, Röhsska museet, kl 17.30.

Få tummen ur och gå på museum vet ja! Ny, västsvensk design som visats på ansedda designmässan Salone Internazionale del Mobile di Milano i Milano gästspelar på museet för ett par dagar. Passa på och se vad folk pysslar med i sina ateljéer! FB.

Torsdagen den 16:e maj: Besnard Lakes, Pustervik, kl 19.

Goa kanadickerna i Besnard Lakes gästar Woody West. Perfekt, lugn fin indiepsych för en torsdag. FB.

Veckans bästa låt:


Temples — Shelter Song.

Veckans bästa youtube-klipp:


Between two Ferns/Lonely Island — Spring Break Anthem. Jag älskar Zach Galifianakis och hans intervjuer Between two ferns. Lonely Island, not so much, men men.

Publicerad den

Veckans pepp! 26:e april — 2:e maj.


Just nu är det svårt att göra tipsen för veckan då jag är så sjukt pepp på Summerfest, vars fantastiska lineup precis presenterades! Mest pepp är jag på att jag äntligen ska få se Death from above 1979! Men även Fidlar, som ställde in på Primavera Sound samt King Khan and the Shrines , som jag älskat sedan End of the Road använde dem till sin ”avslöja lineup-video” för några månader sedan. Men nu ska jag koncentrera mig på den närmsta veckan.

Fredagen den 26:e april: Jon Spencer Blues Explosion + Dödsfest, Pustervik, kl 19.

Ikväll spelar grymma Jon Spencer Blues Explosion på Pustervik. De har hängt med riktigt länge nu och min favoritlåt har alltid varit Afro. Innan spelar Dödsfest med Conny Nimmersjö från bob hund och Manuela från Pascal bland andra. FB. Häng kvar efteråt på livekaraoke. Innan rocken tar vid kan en slinka förbi världskulturmuseet och lyssna på Sara Ahmed, professor i Race and Cultural studies eller så kan en strunta i allt det här, och be dem spela Shoreline om och om igen på Broder Daniel-kväll på Henkeberg.

Lördagen den 27:e april: Yuri Gagarin + Red Doves, 128:an, kl 21.

Lördagar brukar jag ta en kaffe på Dirty Records och snacka skit med gubbarna i Rockcirkeln. Efter det tänkte jag kolla in designmarknaden på Pustervik, kanske kolla Tabu (film där Kjell Bergqvist, Stellan Skarsgård m.fl spelar transor, bögar, blottare m.m.) på Cinemateket innan en drar hem till Hisingen och väljer mellan Yuri Gagarin och Red Doves på 128:an eller Vampire och Rust på Trucken.

Söndagen den 28:e april: Xenia Kriisin, Storan, kl 18.30.

Häromdagen avslöjade Knarrholmen att Xenia ska ut på ön och spela. På söndag har hon releasefest på Storan. Trevlig singer/songwriter som får mig lite att tänka på Miriam the Believer/Wildbirds & Peacedrums. FB.

Måndagen den 29:e april: Mad Men, din tv/dator, förslagsvis på kvällen.

Denna klämmåndag händer som väntat inte mycket. Personligen brukar jag titta på Mad Men på måndagar, men vill du prompt gå utanför dörren vill jag ännu en gång slå ett slag för Bio Capitol. På måndag är det tydligen dansens dag ser jag nu, så de visar Solens dans kl 18.30 samt Förtrollad av Paris 16.15 samt Turinhästan kl 20.45. Den sistnämnda verkar riktigt fin.

Valborgsmässoafton, den 30:e april.

Givetvis händer det massa gött på Valborg, kvällen då en ska supa så en inte orkar demonstrera dagen efter, eller varför är det så jävla mycket fylla på just valborg? Säkert MUF som ligger bakom det. Jää jää, du kan göra massa kul, vill du vänta med det politiska kan du gå in i Malmska valen som har öppet då det ju är VALborgsmässoafton på Naturhistoriska. Annars är det panelsamtal om hiphopens kraft att förändra samtiden med Pantrarna på Vårvindens fritidsgård, Urban Artroom kör en förfest innan Seasons på Nef, eller välkända Uran på Trucken.

Första maj, Speak your mind-festivalen, Svartemosse, kl 15.

I vanlig ordning fyller min gudson år och ska ha kalas mitt på dagen. När ska han börjar fira sin födelsedag i ett demonstrationståg? Nåväl, Pantrarna har styrt upp ett helt fantastiskt gäng till sin festival i Biskopsgården. Dead Prez är givetvis de som lockar flest folk, men jag är även nyfiken på Max Peezay, även om jag kanske inte kommer älska musik, tror jag de kommer ha mycket bra att säga. Norrköping har Amy Diamond, Göteborg har Dead Prez. Inget sossetrams här inte. FB.

Veckans bästa låt:


Thee Oh Sees — Toe Cutter/Thumb Buster.

Veckans bästa youtube-klipp:


Älskar den här katten, men är lite orolig för hens säkerhet…

Publicerad den

Tips, V.46 och halva 47, 12-21 november.


Vi har bestämt oss att flytta tipsen till fredagar igen, det är ju trots allt då man vill veta vad som händer i helgen, right? Således blir detta tips för elva dagar framöver, och vilka elva dagar! SJUKT mycket bra band som kommer förbi Götet denna period, så se fan inte till att bli sjuk och sängliggande. Mössa på!

Tisdagen den 13:e november: Animal Collective, Pustervik, kl 19.

Första gången jag hörde Animal Collective var 2004 när Four Tet hade valt sina favoritakter för en helt fantastisk kväll i Brixton. Några av de andra akterna var Caribou (då under namnet Manitoba), Papa M och Explosions in the Sky. Som jag minns det hade Djurkollektivet två stockar som de höll takten med genom att dunka dem i scengolvet. Sedan dess har jag sett dem ett antal gånger och brukar tycka att de är så otroligt mycket diskant när de kör live. Vi får se vad ljudteknikerna säger om det på tisdag, men öronproppar är nog en god idé.

Torsdagen den 15:e november: Father John Misty, Pustervik, kl 19.

Father John Misty är namnet Josh Tillman har tagit till sig och gjort sitt. Han sjunger på nån låt om att han varken gillar Josh eller John, frågan är vad han kommer välja härnäst. Han var tidigare trummis i Fleet Foxes, men slutade där för nåt år sedan för att köra allena.

Fredagen den 16:e november: Maskinen, Trädgårn, kl 20.

Långt innan Frej och Afasi bildade Maskinen var Frej en kul kuf på Skunk, jag kommer till exempel ihåg att hans sida bestod av den här bilden. Han var som ett jävla brandlarm när jag träffade honom på Roskilde, hög som ett hus slängde han sig in i folks tält. Helt galen snubbe. Undra hur han är live nu för tiden?

Lördagen den 17:e november: Mark Kozelek, Nefertiti, kl 19.

Hur ofta är Red House Painters gamle frontman här i stan egentligen? Det känns som han pendlar, det är alltid jävligt bra, men glöm att kunna instagramma honom, han hatar verkligen allt som har med mobiltelefoner att göra på sina spelningar, något jag kan respektera när man spelar ytterst lågmäld gitarrmusik.

Lördagen den 17:e november: Sidi Touré & José González med Skull Defekts, Storan, kl 19.30

Det senaste har jag sett José på varenda spelning jag gått på nästan. Han är ute i svängen en hel del och nu är det dags att presentera lite nya låtar. Så väljer du bort föregående gitarristen kanske du vill se Götets egna? Han kommer som sagt köra lite nytt, dels ensam och dels med finfina Skull Defekts, vilket borde bli ganska långt ifrån hans annars väldigt avskalade musik. Sedan har han valt att ta hit Sidi Touré, som jag ärligt talat inte har koll på, men musik från Mali brukar vara finfin.

Tisdagen den 20:e november: Andrew Bird + Tift Merrit, Pustervik, kl 19.

Tidigare har jag egentligen aldrig fallit för Andrew Bird, han har känts som en sämre variant av Final Fantasy (som numera går under sitt riktiga namn Owen Pallett), men jag har fallit fullkomligt handlöst för senaste skivan Break It Yourself. Dessutom har jag hört mycket gott om förbandet, gubbarna i Rockcirkeln har vurmat om henne och ska gå för hennes skull. Andrew ser de mest som utfyllnad. Jag, som är deras i särklass yngsta medlem, ser det tvärtom.

Onsdagen den 21:e november: Destroyer, Pustervik, kl 19.

Destroyer tycker jag är mysig, men jag brukar tröttna ganska snart. Ändock, vad fan gör man annars en måndagkväll?

Torsdagen den 22:e november: El Perro Del Mar, Nefertiti, kl 19.

Havets hund!

Publicerad den Lämna en kommentar

Dead finks don’t talk, they play guitar.

Fink, Nefertiti, 6:e maj.

Intressen går i perioder. Ibland är det bara musik som gäller, men i söndags kändes politik viktigare. Istället för att peppa med Fink var det partiledardebatten i lurarna. Det kändes vilktigare. Men inte fan lärde jag mig nåt nytt av det vanliga käbblandet, det de säger är generellt sett rätt långt ifrån verkligheten. Jag bestämde mig för att fly än längre bort, jag hamnade i Nefertitis varma källare. Här spreds Rachel Sermannis vackra stämma ackompanjerad av en enkel gitarr. Det var dock inget som fick mig exalterad. Hon tipsar oss om att skriva upp oss på ett nyhetsbrev och att Nefs burgare är bra. Jag tar till mig det sistnämnda till nästa spelning.

Precis som när jag var här och såg Fatoumata Diawara för några veckor sedan har matborden fullkomligt tagit över stället, något huvudakten Fink reflekterar över när han äntrar scen; ”This is very cute, isn’t it? I can hear you eating.” Han börjar med en av hans bästa låtar, Biscuits for Breakfast, som han tillsammans med en äldre Bon Iver på bas och en capoeirakille på trummor skickligt klinkar fram. Det är jävligt tight och det var precis den sortens publik som uppskattar skickliga musiker som är där. Ni vet, killar i hästsvans och välansatt skägg. Jag känner mig trött redan i första låten, det händer nästan mer i publiken än på scen; en servitris distraherar musikerna med sitt ständiga ilande med kakor till gästerna, en tjej svimmar och ett helt bord vrålar till när Fink bestämmer sig för att spela Trouble’s What You’re In. Konserten är som en slät kopp kaffe. Behaglig, men alldaglig. Det lyfter dock lite med en annan låt om frukost, Blueberry Pancakes.

Till nästa frukost läser jag nog hellre inrikes-delen i tystnad.

PS. Jag skrev en annan text om samma spelning till Rockfoto, den hittar ni här.

Publicerad den Lämna en kommentar

Fatoumata Diawara, Nefertiti, 19:e april.

Jag tänker mig att det är första gången jag är på Nef när Nef verkligen är Nef. När jag kommer mitt i första låten står mina vänner nästan vid valvet som vetter ut mot kassan, det är så fullt med matgäster att vi andra får stå tio meter ifrån scenen. Det ger mig blandade känslor, ofta är det ändå här jag står när det är färre bord men smockfullt av stående, samtidigt känner jag mig lite som andra klassens musikälskare. Under Nefertiti-skylten hänger ett batikskynke där bokstäverna F-A-T-O-U klippts ut, överallt är det tyg, miken är försedd med nån sorts skydd, trummorna har ett stycke över sig och allt är färgsprakande, men mest färgsprakande är ändå kvällens huvudperson, Fatoumata Diawara — som har traditionella afrikanska kläder blandat med färgglada strumpor och en korsett med rosor och dödskallar. Likt hennes musik blandar hon det nya med det traditionella.

Fatoumata Diawara upptäcktes som skådespelerska när hon tog hand om sin mosters barn vid en filminspelning, det ledde via teater i Paris till huvudrollen i ”Sia, The Dream of the Python”, en film om en kvinna som bryter mot traditionella mönster. Filmen blev en stor succé och för många i Mali, Guinea, Senegal och Burkina Faso är hon sin roll – Sia. Trots framgångarna ville hennes föräldrar att hon skulle gifta sig och slå sig till ro, de tvingade henne till och med att på live-tv säga att hon slutar som skådespelerska. Läget var outhärdligt och efter att en musikalproducent erbjudit henne en roll flydde hon till Paris. När de reste runt med uppsättningen sjöng hon för sig själv backstage, något som regissören hörde och skrev in ett solo i uppsättningen. Hennes sång ledde till små spelningar på Parisklubbar och barer och på Rokia Traorés uppmaning köpte hon sig en gitarr och skrev låtarna som blev den fina LP:n Fatou som hon nu turnerar med.

Fatoumata ler mot oss när hon sjunger orden vi inte förstår, jag tycker hon ser ut som en nöjd katt med sina små ögon, trött lullas man med till de sköna rytmerna. Det känns fridfullt. Plötsligt händer nåt fullständigt bisarrt, en lång man som står alldeles still bredvid oss sparkar bak ut! Med baken puttar han hårt till den jazzdansande tjejen bakom. Hon flyger iväg och ett bråk är nära förestående, men det reds ut utan att musikerna bryter. Proffsen Fatoumata är uppbackad av är en andre-gitarrist, en fantastisk trummis, en skicklig basist och en körtjej som har den största maracas jag någonsin sett. Den är så stor att den ligger i ett nät, jag fantiserar om att det är för att inte få musarm den ligger i detta nät. Min vän försöker upplysa mig om vad den heter, men faller bet. Vet ni, kära läsare, kanske vad jag pratar om?

Jag läste någonstans att hennes låt ”Boloko” handlade om kvinnlig omskärelse och jag funderade på hur bisarrt det måste vara att sjunga om nåt sånt till en publik som inte förstår ett ord. Det visade sig att hon hade tänkt samma tanke och trots att hon föredrog att tala på franska berättade hon på engelska att det måste vara vår generation som sätter stopp för kvinnlig omskärelse innan ”Boloko” där hon körde ett solo med samma gitarreffekt som Konono No 1 använder.

Mot slutet av konserten berättar hon att hon älskar att se människor dansa så hon ber alla dessa matgäster att resa sig upp. Precis alla följer hennes uppmaning och jag inser hur jag älskar dessa människor som är Nefs hjärta, dessa jazzvänner som älskar att dansa till världsmusik en torsdagkväll. Speciellt älskar jag syslöjdslärarinnan runt femtio som går loss fullständigt när Fatoumata bjuder upp henne på scen.

En vacker dag är det jag.