White Denim. Foto: Press-bild av okänd.
En gång i kvartalet brukar jag lista de låtar som hamnat i mitt musikbibliotek och som sedan har lyckats fånga mitt intresse till den grad att jag tagit mig tid att betygsätta dem med stjärnor i iTunes. Betygsystemet ser ut så här:
5 — låt jag kan tänka mig att lyssna på när som helst
4 — mycket bra
3 — bra
2 — dålig, men på en bra platta
1 — skit, ta bort ur biblioteket vid nästa rensning
Dessa är låtarna som hittat in och fått en fyra, Heartbeats och My Baby Just Cares for Me har sedan gammalt en femma. 43 av de 57 låtarna finns på Spotify, dock ej alla:
Alabama Shakes — Heavy Chevy
En av årets hittills bästa skivor står förra årets sydstatsrockupptäckt för, men det klarade vi av i första kvartalet. Med LP:n får man en fin sjua med den här låten som kör över det mesta!
Alt-J (∆) – Breezeblocks, Fitzpleasure, Matilda, MS & Tessellate
Fantastiska Alt-J (∆) fick mig att gå ner i brygga när Way Out West bokade dem och jag började leta reda på allt de gjort. Till slut kom albumet som innehöll många gamla favoriter som man nästan lyssnat sönder då. Nu, några månader senare, känns det aktuellt igen. Ni såg väl att vi gjorde en intervju med Gus från bandet? Vi ses väl i kön till klubben de spelar på?
Beach House — Myth, Wild & Lazuli
En av årets mest eftertraktade bjöd på några goingar. Jag har inte fallit fullkomligt dock. Extremt svårt att toppa Teen Dream.
Beck — I Just Started Hating Some People Today
Beck släppte en sjua på Jack White vars bas är country men som leker med nåt screamoaktigt och avslutas med nån go’ 60-tals-pop. Härligt att du leker igen, herr Hansen!
Best Coast — The Only Place
Man vill ju flytta till Kalifornien när någon kan älska en stat på detta vis. Pepp på Way Out West här!
Black Lips — O Katrina! & How Do You Tell a Child That Someone has Died?
Black Lips spelade på Primavera och de här är fortfarande deras bästa låtar.
Blitzen Trapper — Skirts on Fire
Blitzen Trapper släppte en kass cover på Hendrix Hey Joe. B-sidan var betydligt bättre. The Band of the 21st century.
Bobby Womack — Please Forgive My Heart
Släng din streamade rip av Frank Ocean åt helvete, det här är årets r’n’b.
Cat Power — Ruin
Efter sex år kommer äntligen Chan med nåt nytt. Och det låter verkligen nytt. Det tog mig lite tid att ta till mig fullt ut, men nu är jag otroligt peppad på kommande LP:n Sun. Den enda andra låt som vi har fått ta del av är Cherokee som man kan höra 17 minuter och 15 sekunder in i det här avsnittet av världens bästa podcast: All Songs Considered på amerikanske NPR.
Chromatics — Into the Black, Kill for Love & Lady
Chromatics börjat sitt album Kill for Love med en fullkomligt fantastisk elektroversion av Neil Youngs Hey Hey My My som de väljer att kalla Into the Black och när den är slut kommer titelspåret igång med ett jävla drag. Man vill ju bara dansa. Gillar ni filmen Drive kommer ni gilla Chromatics, det var nämligen delar av bandet som gjorde soundtracket till just den rullen.
Daughn Gibson — Tiffany Lou
En amerikansk crooner. Me like.
Death in Vegas — Silver Time Machine
Jag peppade Primavera med Death in Vegas, men såg dem aldrig då de krockade med nåt. Det här var i vart fall bästa låten.
Dirty Beaches — Sweet 17
Rockabilly-inspirerad galenskap. Sånt gillar vi. Ni såg intervjun vi gjorde med honom, va?
Eight and a Half — Go Ego
Kanadensiska skivbolaget Arts & Crafts är hem till kollektivet Broken Social Scene, som sägs ha blivit broken for good. På bolaget finns många av deras andra projekt. Eight and a Half är trummisen Justin Peroffs projekt med Dave Hamelin och Liam O’Neil från The Stills. En skiva jag borde lyssna mer på.
Friends — I’m his Girl
Friends skiva landade och det är fortfarande singeln som sticker ut. Tänk er ett härligt ESG-inspirerat gäng live, kan vara värt att köa till på Wow.
Gold Panda — Quitters Raga
Belle & Sebastian gjorde en till Late Night Tales och valde bland annat den här sköna sitar-samplade låten.
Grimes — Vanessa
Jag hade faktiskt missat Grimes innan hennes fantastiska album Visions landade. Men då fick vi gjort en intervju i vart fall. Vanessa är en fantastisk låt från hennes split-ep med d’Eon. Videon som hon gjorde själv är inte dum den heller.
Hush Arbors — Coming Home
Den här hittade jag nånstans och föll handlöst. Har inte fallit lika mycket för resten av skivan dock.
Iggy and the Stooges — I Got a Right
Den här gamla bootleggen hade försvunnit ur biblioteket. Ordningen är nu återställd.
Kindness — Gee Up
Fantastisk låt med kul video. Live är de dock inte så roliga att du vill ställa dig i kön för dem.
The Knife — Heartbeats
Deep Cuts hittade tillbaka in i biblioteket. Även om Heartbeats är enda låten jag älskar från den skivan. Både den självbetitlade och Silent Shout är dubbelt så bra.
Liars — No. 1 Againt the Rush & Brats
En efterlängtad skiva jag verkligen ska lyssna mer på. Dessutom har Matmos gjort en fin remix på No. 1. Jag håller tummarna för en bokning av Wow här i veckan…
Lower Dens — Alphabet Song & Brains
Fantastiskt från Jana Hunter & co. Värt att köa till på Wow.
M. Ward — Me and My Shadow & The First Time I Ran Away
M. Ward spelade in sin senaste skiva på en rad olika orter, i en rad olika studios med en rad olika musiker. Det är dess svaghet, de här två låtarna är, till skillnad från singeln Primitive Girl, några av de som är så bra man förväntar sig att M. Ward ska vara.
Nina Simone — Mood Indigo & My Baby Just Cares For Me
Jag brukar lyssna på en Nina Simone skiva jag inte hört då och då. Mest för att jag inte vill dränera hela den källan i ett svep. Från Little Girl Blue är det än så länge endast dessa två klassiker som jag bemödat mig att betygsätta.
Spiritualized — Hey Jane, Little Girl, Too Late & Freedom
Efter en fullkomligt fantastisk spelning på Primavera lyssnade jag nästan sönder den här skivan. Topp fem hittills i år.
The Stone Roses — Ten Storey Long Song
Jag peppade inför Hultan. Hur var Hultan? Jodå, de två första dagarna var det väldigt lite folk och ett band per dag jag verkligen ville se; Stone Roses och The Cure. Så vad gör man när man inte har massa band att se? Jo, man dricker. Så jag kommer ärligt talat inte ihåg speciellt mycket från de där spelningarna. Lördagen var det däremot skitmycket folk och massa bra band. Bat for Lashes och Errors var nog allra bäst! Men nån fjortis snodde min mössa på Justice. Buhu.
The Tallest Man on Earth — To Just Grow Away
Kristian Matsson släppte ännu en vacker platta. Jag skulle dock vilja att han låter frugan Amanda (Idiot Wind) vara med mer.
Tennis — Deep in the Woods
Bra Tennis!
Tortoise — DJed & Glass Museum
Klassisk postrock håller än!
The Wave Pictures — Stay Here & Take Care of the Chickens, Spaghetti & Long Black Cars
En av världens bästa textförfattare har gjort det igen. Och bättre musik än förra plattan på det. Lovely.
White Denim — Transparency, Heart From Us All, You Can’t Say & Shake Shake Shake
Lars tipsade om det här bandet när vi gjorde en podcast inför Primavera och jag måste än en gång tacka honom för årets bästa upptäckt. Ett band som har roligare, är skickligare eller mer älskvärda än White Denim har jag för tillfället svårt att se framför mig. Live jammar de i 20 minuters-set. Divine. Se om du har möjlighet, innan dess kan du skaffa alla deras plattor. Fantastiska saker allihop!
