Publicerad den 2 kommentarer

Way Out West fick igår en analog playlist med bandare och allt!



Igår gav jag Way Out West en present till deras kontor med de band som jag vill de ska boka, givetvis på ett kassettband. Givetvis med en bandare. Tyvärr råkade jag spela över King Khan med trafiken från Övre husargatan, men jag är rätt säker på att de hört dem redan. Dessutom har Atoms for Peace ramlat ifrån artistlistan. ^_^

Kompletta listan:
King khan & The Shrines — Land of the Freak
Mattias Alkbergs Begravning — Skända Flaggan
New Order — Age of Consent
Atoms for Peace — Judge, Jury and Executioner
Rhye — The Fall
Suuns — 2020
Unknown Mortal Orchestra — Swim and Sleep (Like a Shark) √
Yo La Tengo — Before We Run
Kaja Gunnufsen — Au
Youth lagoon — Dropla
Cat Power — Ruin

Sida 2
Beck — Sexx Laws
Divine Fits — What gets you alone
Lianne La Havas — Is your love big enough?
Matthew E. White — Big Love
The Wave Pictures — Long Black Cars
Daft Punk — Aerodynamic
Yeah Yeah Yeahs — Bang
Born Ruffians — What to say
Iron & Wine — Grace for Saints and Ramblers
M.I.A. — Bad Girls
Death from above 1979 — Romantic Rights
Babian — Skaka röv

Publicerad den Lämna en kommentar

#bestllama12

Illustration: Kimiaki Yaegashi — Alpizzaca. @okimi www.okimi.com.

Ikväll sker årets musikhändelse, nej inte P3 Guld, rockcirkeln har ju årsmöte! Det innebär att jag och ett dussin karlar i 60-årsåldern redogör vilka skivor vi gillade bäst 2012. Dessutom ska vi göra varsin lista över Beatles och Rolling Stones fem bästa låtar. Här kommer mina listor över 2012.

ÅRETS BÄSTA SKIVOR:

1. Alt-J: An Awesome Wave.

Alt-J, eller ∆, som de egentligen heter hänförde mig fullkomligt med dubbelsingeln Matilda/Fitzpleasure och jag ”tjejlyssnade” på allt jag kunde hitta och när albumet väl kom var jag först lite besviken att där inte var så mycket nytt, jag hade hört versioner av det mesta. Nackdelen med att nörda ner sig för mycket, helt enkelt. Efter ett tag och lite tid ifrån skivan fick jag dock lite bättre förhållande till den och förälskade mig även i alla små interludes. Mer sånt! Vi gjorde en intervju med Gus här.

2. Dirty Projectors: Swing Lo Magellan

David Longstreth och hans Dirty Projectors har tidigare inte lyckats fånga mig helt, men i med Swing Lo hamnade jag helt i deras makt.

3. Grimes: Genesis

Grimes (Claire Boucher) släppte tidigt på året skivan Genesis och det blev min mars-platta. Live på Primavera var hon sådär, men det blev ändå en skitkul upplevelse då vår skribent Éric hade med sig en stor röd flagga som symboliserade studentprotesterna i Montréal. Grimes brorsa tog upp den på scen och det var en härlig spelning. Plattan är fortsatt fantastisk och jag ser fram emot ny musik, vilket det verkar som hon grejar med just nu, när hon inte twittrar. Vi pratade om potatis här.

4. The xx: Coexist

Det tog lite längre tid innan även andra skivan med The xx satte sig och numera har det blivit helt ok live, dessutom! Trevligt!

5. Spiritualized: Sweet Heart Sweet Light

Jason Pierce och Spiritualizeds gospelnoise är nåt av det bästa jag vet och spelningen på Primavera är högt upp på årets lista (ok, en sådan har jag faktiskt inte gjort).

6. Lambchop: Mr. M

Kurt Wagner. Jag älskar dig och du älskar din förlorade vän.

7. Cat Power: Sun

Chan Marshall. Jag älskar även dig, även om jag förväntade mig än mer av den här skivan.

8. Bahamas: Barchords

En kanadensare som sövt mig många gånger detta år är Afie Jurvanen. Snart kommer han dessutom till Sverige, dock ej Göteborg. :(

9. The Wave Pictures: Long Black Cars

Textmästarna.

10. Andrew Bird: Break it yourself

Fiolmästaren.

Andra bra skivor som är värda att nämnas:

Beach House: Bloom, M. Ward: A Wasteland Companion, Alabama Shakes: Boys & Girls, Chromatics: Kill for Love, Best Coast: The Only Place, Bobby Womack: The Bravest Man in the Universe, Cloud Nothings: Attack on Memory, Dan Deacon: America, Divine Fits: A Thing Called Divine Fits, Four Tet: Pink, Islands: A Sleep and a Forgetting, Tennis: Young and Old, Liars: WIXIW, Lower Dens: Nootropics, Menomena: Moms, Neneh Cherry & The Thing: The Cherry Thing, Purity Ring: Shrines, Sea Wolf: Old World Romance, Sleigh Bells: Reign of Terror, The Tallest Man of Earth: There’s No Leaving Now, Tame Impala: Lonerism, Thåström: Beväpna dig med vingar, Tindersticks: The Something Rain, Ty Segall: Twins

ÅRETS BÄSTA LÅTAR:

1. Bat for Lashes: Laura

Jag föll för Natasha Khan för några år sedan, men sedan tröttnade jag på nåt vis, men på Hultsfred återfick hon mitt förtroende och så går hon och gör årets bästa låt. Inte illa!

2. Rhye: The Fall

Den här låten är så hejdlöst vacker. Open var inte dum den heller (jag älskade när han sjöng den för sin tjej). Albumet som snart släpps var jag dock lite besviken på.

3. Alt-J: Breezeblocks

Alt-J gjorde en hel drös skitbra låtar, men det här är min favorit.

4. Dirty Projectors: Swing Lo Magellan

Snyggaste låten, inte smartaste, men mest direkt och som går rätt in i mig varje gång.

5. FIDLAR: Cheap Beer

”I DRINK CHEAP BEER, SO WHAT?, FUCK YOU!”, är årets bästa refräng. Kul video som alltid från dem. Om du undrar vad de gillar för billig öl så läs den kortaste intervjun jag gjort.

BÄSTA NYA ARTIST:

Alt-J.

MEST UNDERSKATTADE PLATTAN:

Islands: A Sleep and a Forgetting.

MEST ÖVERSKATTADE SKIVAN:

Frank Ocean: Channel Orange.

STÖRSTA BESVIKELSEN:

Jens Lekman: I know what love isn’t.

BÄSTA LIVE-AKT:

Spiritualized.

ROLIGASTE ARTISTEN PÅ TWITTER:

Dan Deacon (@ebaynetflix)

Publicerad den

Tredje kvartalsrapporten 2012.

En gång i kvartalet brukar jag lista de låtar som hamnat i mitt musikbibliotek och som sedan har lyckats fånga mitt intresse till den grad att jag tagit mig tid att betygsätta dem med stjärnor i iTunes. Betygsystemet ser ut så här:

5 — låt jag kan tänka mig att lyssna på när som helst
4 — mycket bra
3 — bra
2 — dålig, men på en bra platta
1 — skit, ta bort ur biblioteket vid nästa rensning

De låtar som finns på Spotify har jag samlat på denna lista.

Alt-J — Leon

Innan ∆ blev ∆, i folkmun Alt-J, hette de Films och släppte den här fina biten om Luc Bessons film där Natalie Portman fick sitt genombrott.

Bat for Lashes — Laura & Glass

Jag återupptäckte Bat for Lashes storhet då hon gjorde en av Hultsfreds bästa spelningar i somras. Strax därefter släppte hon årets kanske vackraste låt, Laura. Glass från gamla Two Suns hjälper också på med peppen inför albumet The Haunted Man som släpps den 12:e oktober.

Beachwood Sparks — Forget the Song & Earl Jean

Woody West-Kims favoritband har återuppstått och gjort en alldeles ljuvlig skiva. Jag håller tummarna att han lyckas göra sin drömbokning snart. Tills dess njuter vi av lite americana.

Beck — I Just Started Hating Some People Today

Beck släppte en sjua på Jack Whites skivbolag där han låter lite country igen. Det är rätt gött. Och hat, tja, det behövs ibland. Förresten är det visst tio år sedan han släppte det underskattade mästerverket Sea Change i år. Besök det om du missat. Ett av världens bästa breakup-albums.

Blitzen Trapper — Skirts on Fire

Blitzen Trapper släppte en skitkass version av Hendrix Hey Joe, men b-sidan var inte alls dum.

Brenton Wood — Oogum Boogum Song

Den här underbara klassikern hittade in i biblioteket.

Cat Power — Cherokee, Manhattan & Ruin

Världens bästa Chan Marshall släppte en skiva med ny musik för första gången sedan 2006 års The Greatest och den roligaste kommentaren jag läst om det var ”Ugh. This is Chan’s Hot Space”. Well, ibland håller jag med, till exempel när hon sjunger Fuck Me i autotune vill jag be henne skärpa sig, men några av låtarna är riktigt bra. Och Sun, som helhet, växer helt klart.

David Byrne & St Vincent — Who

Underbart samarbete av allas vår cykelälskare David Byrne och allas vår Arrested Development-älskare. Marry me, both!

Dirty Projectors — Swing Lo Magellan, Just from Chevron & Impregnable Question

David Longstreth har med sina smutsiga projektorer gjort en av årets allra bästa skivor. Växer som fan. Och snart kommer de till Pustervik! Kommer bli fantastiskt.

Divine Fits — My Love is Real & What Gets You Alone

..until it stops. Divine Fits är superbandet med bland andra Dan Boeckner, som här förklarar varför Handsome Furs, det fantastiska bandet han hade med sin fru, inte längre existerar. Även What Gets You Alone är en hit.

FIDLAR — No Waves & Cheap Beer

Fuck It Dog… Life’s A Risk. Det är vad FIDLAR står för. Det är ett sånt där slyngelband där I drink beer, fuck you! kan vara en refräng. Svårt att få till sånt bra, men dessa låtar har mer driv än det mesta jag hört i år. Jag frågade dem vad de gillar för öl här.

Four Tet — Locked

Kieran Hebden samlade några av de tolvor han släppt de senaste åren på digitala releasen Pink. Och i november har han, inspirerat av Fugazi, styrt upp en allnighter med bland annat kamraten Caribou för fem pund. Jag har två biljetter. Pröjsar du flyget så drar vi till London!

Gospel Music — Automobile (ft. Tracyanne Campbell)

Mespop när det är som bäst. Här gästar Tracyanne från Camera Obscyra. Mysigt. Fin video också.

Islands —Jogging Gorgeous Summer

Innan jag intervjuade Nick i Islands lyssnade jag igenom hans gamla verk och den här stack ut lite extra.

Josiah Wolf — That Kind of Man

Why?s bror gjorde intryck från en gammal skiva.

Kalle Mattson — Water Falls

Kanadicken med den svenskklingande namnet släppte en mysig video till den här fina biten.

Menomena — Plumage

Menomena är bandet med ett av världens bästa namn, som de själva säger inte kommer från det här underbara klippet utan att de tycker det låter sexigt att säga. Jag tror dem inte. Men grym musik gör de ändå. Videon är bästa ökenvideon just nu.

Taken by Trees — Dreams

Victoria Bergsman följde upp sin tripp till Pakistan med att åka till Hawaii och ta hjälp av Henning Fürst från Tough Alliance. Jag föredrar mellanöstern, men singeln var ljuvlig.

Tame Impala — Elephant

När nån snubbe på NPR tipsade om den här låten hade han nyss varit ute och cyklat långt som fan över helgen och programledaren Bob Boilen undrade om han hade lyssnat på musik under cykelturen. Han ansåg att det var trafikfarligt. Det kändes motståndskraftigt meta att swischa fram på en cykelbana i Brunnsbo samtidigt som jag hörde han säga det och påa det här tungt sköna kompet i lurarna. Gotta love that podcast.

The XX — Angels, Fiction & Sunset

The XX är tillbaka som ni alla vet och de var något bättre live på Hultan i somras än när de var här förra svängen. Sedan gjorde de ett litet gig i Stockholm dit i princip bara musikjournalister var inbjudna. Allt för att sälja biljetter till spelningen i Lisebergshallen i november. Bra marknadsföring av ett suveränt album som är det jag oftast somnat till i år. Efter Grimes eventuellt.

Youth Lagoon — Posters, 17 & July

Sist, men absolut inte minst är förra årets allra största miss i min bok. Youth Lagoon är Trevor Powers, en liten hipster från Idaho som gör minimalistisk, drömsk pop som nog är skivan som betytt mest för mig i år. Väl värd att återbesöka om den fallit ifrån din radar. Har den inte synts där är det dags att göra den till en stor, fin prick.