Publicerad den Lämna en kommentar

Vad tycker ni om Primavera Sounds lineup i år, då? (Jag: bättre nu när jag såg för- och efterfesterna!)


Sun Ra Arkestra.
UPPDATERING! För- och efterfesterna briljerar istället! Yay!

Jag brukar i vart fall ha några band jag går i brygga över att äntligen få se, men nja, det är nog bara Sun Ra Arkestra jag känner så inför. Men många ”nice!” Vi ses väl i solen, jag sitter redan nu och dricker Estrella. (Heineken?! Fuck that shit!)

Måndagen den 26:e maj:

Apolo: Darren Hayman & the Trial Separation, The Free Fall Band, Tigercats

Tisdagen den 27:e maj:

Apolo: Antibalas, Chicha Libre

Onsdagen den 28:e maj:

Parc del Fòrum: Él Mató a un Policía Motorizado, Fira Fem, Holy Ghost!, Sky Ferreira, Stromae, Temples
Apolo: The Brian Jonestown Massacre, Har Mar Superstar, Holy Ghost! DJs, Niña Coyote eta Chico Tornado
La [2] de Apolo: Showcase La Castanya: Aries, Beach Beach, Me and the Bees
Teatre Principal: Jamie xx & friends
El Teatro Latino: The Ex, Full Blast, Paus, Shellac

Torsdagen den 29:e maj:

A Winged Victory for the Sullen
Andy Stott
Antibalas
Arcade Fire
Bo Ningen
Caveman
Charles Bradley
Chrome
CHVRCHES
Colin Stetson
Disclosure
El Petit de Cal Eril
El Último Vecino
The Ex
Föllakzoid
Fort Romeau
Gang of Youths
Glasser
Grupo de Expertos Solynieve
Jamie xx
John Wizards
Julian Cope
Julio Bashmore
Kosmos
Lasers
LNripley
Lunice
Majical Cloudz
Metronomy
Midlake
Moderat
Móveis Coloniais de Acaju
Neutral Milk Hotel
Pond
Queens of the Stone Age
The Range
Real Estate
Rodrigo Amarante
Shelby Grey
Shellac
Single Parents
St. Vincent
Standstill
Sun Ra Arkestra
Svper
Touché Amoré
Warpaint
William Dafoe
Wind Atlas

Fredagen den 30:e maj:

!!! (Chk Chk Chk)
Angel Molina
Astro
Black Drawing Chalks
Body/Head
C+C=Maxigross
Darkside
Deafheaven
Demdike Stare
Dominick Fernow
Dr. John and the Nite Trippers
Drive-By Truckers
Factory Floor
Dj Fra
The Growlers
Haim
The Haxan Cloak
Jagwar Ma
Jenny Lewis
Jesu
Joana Serrat
John Grant
Julia Holter
The Julie Ruin
Kvelertak
The Last 3 Lines
Laurent Garnier
Lee Ranaldo and the Dust
León Benavente
Linda Perhacs
Loop
Mas Ysa
Mick Harvey performs Serge Gainsbourg
The National
Oso Leone
Pional
Pixies
Prurient
Refree
SBTRKT
Sharon Van Etten
Slint
Slowdive

Lördagen den 31:e maj:

Belako
Black Lips
Blood Orange
Boogarins
Caetano Veloso
Chromeo
Cloud Nothings
Dj Coco
Cold Cave
Connan Mockasin
Courtney Barnett
Cut Copy
Dani Baughman
Daniel Avery
The Dismemberment Plan
Dum Dum Girls
Earl Sweatshirt
Foals
Genius of Time
Godspeed You! Black Emperor
Hebronix
Helen Love
Hospitality
Islands
Jonathan Wilson
Junkfood
Jupiter Lion
Kendrick Lamar
Kronos Quartet
La Sera
Marc Piñol
The Mark Eitzel Ordeal
Mishima’
Mistakes Are Ok b2b Mattis With
Mogwai
Nine Inch Nails
Seun Kuti & Egypt 80
Sílvia Pérez Cruz & Raül Fernández
Spoon
Superchunk
Teho Teardo & Blixa Bargeld
Television performing Marquee Moon
Ty Segall
Univers
Volcano Choir
Za!

Söndagen den 1:e juni:

Apolo: Chromeo, Cloud Nothings, Dave P, Ty Segall, Vàlius
La [2] de Apolo: Showcase BCore: Cuello, Fuckin’ Bollocks, No More Lies
BARTS: Angel Olsen, Grouper, Joana Serrat, Juana Molina
Els Vermuts del Primavera (Parc de la Ciutadella): Berlinist, Boogarins, Dum Dum Girls, Hospitality, La Sera, The Mark Eitzel Ordeal

Publicerad den Lämna en kommentar

#bestllama12

Illustration: Kimiaki Yaegashi — Alpizzaca. @okimi www.okimi.com.

Ikväll sker årets musikhändelse, nej inte P3 Guld, rockcirkeln har ju årsmöte! Det innebär att jag och ett dussin karlar i 60-årsåldern redogör vilka skivor vi gillade bäst 2012. Dessutom ska vi göra varsin lista över Beatles och Rolling Stones fem bästa låtar. Här kommer mina listor över 2012.

ÅRETS BÄSTA SKIVOR:

1. Alt-J: An Awesome Wave.

Alt-J, eller ∆, som de egentligen heter hänförde mig fullkomligt med dubbelsingeln Matilda/Fitzpleasure och jag ”tjejlyssnade” på allt jag kunde hitta och när albumet väl kom var jag först lite besviken att där inte var så mycket nytt, jag hade hört versioner av det mesta. Nackdelen med att nörda ner sig för mycket, helt enkelt. Efter ett tag och lite tid ifrån skivan fick jag dock lite bättre förhållande till den och förälskade mig även i alla små interludes. Mer sånt! Vi gjorde en intervju med Gus här.

2. Dirty Projectors: Swing Lo Magellan

David Longstreth och hans Dirty Projectors har tidigare inte lyckats fånga mig helt, men i med Swing Lo hamnade jag helt i deras makt.

3. Grimes: Genesis

Grimes (Claire Boucher) släppte tidigt på året skivan Genesis och det blev min mars-platta. Live på Primavera var hon sådär, men det blev ändå en skitkul upplevelse då vår skribent Éric hade med sig en stor röd flagga som symboliserade studentprotesterna i Montréal. Grimes brorsa tog upp den på scen och det var en härlig spelning. Plattan är fortsatt fantastisk och jag ser fram emot ny musik, vilket det verkar som hon grejar med just nu, när hon inte twittrar. Vi pratade om potatis här.

4. The xx: Coexist

Det tog lite längre tid innan även andra skivan med The xx satte sig och numera har det blivit helt ok live, dessutom! Trevligt!

5. Spiritualized: Sweet Heart Sweet Light

Jason Pierce och Spiritualizeds gospelnoise är nåt av det bästa jag vet och spelningen på Primavera är högt upp på årets lista (ok, en sådan har jag faktiskt inte gjort).

6. Lambchop: Mr. M

Kurt Wagner. Jag älskar dig och du älskar din förlorade vän.

7. Cat Power: Sun

Chan Marshall. Jag älskar även dig, även om jag förväntade mig än mer av den här skivan.

8. Bahamas: Barchords

En kanadensare som sövt mig många gånger detta år är Afie Jurvanen. Snart kommer han dessutom till Sverige, dock ej Göteborg. :(

9. The Wave Pictures: Long Black Cars

Textmästarna.

10. Andrew Bird: Break it yourself

Fiolmästaren.

Andra bra skivor som är värda att nämnas:

Beach House: Bloom, M. Ward: A Wasteland Companion, Alabama Shakes: Boys & Girls, Chromatics: Kill for Love, Best Coast: The Only Place, Bobby Womack: The Bravest Man in the Universe, Cloud Nothings: Attack on Memory, Dan Deacon: America, Divine Fits: A Thing Called Divine Fits, Four Tet: Pink, Islands: A Sleep and a Forgetting, Tennis: Young and Old, Liars: WIXIW, Lower Dens: Nootropics, Menomena: Moms, Neneh Cherry & The Thing: The Cherry Thing, Purity Ring: Shrines, Sea Wolf: Old World Romance, Sleigh Bells: Reign of Terror, The Tallest Man of Earth: There’s No Leaving Now, Tame Impala: Lonerism, Thåström: Beväpna dig med vingar, Tindersticks: The Something Rain, Ty Segall: Twins

ÅRETS BÄSTA LÅTAR:

1. Bat for Lashes: Laura

Jag föll för Natasha Khan för några år sedan, men sedan tröttnade jag på nåt vis, men på Hultsfred återfick hon mitt förtroende och så går hon och gör årets bästa låt. Inte illa!

2. Rhye: The Fall

Den här låten är så hejdlöst vacker. Open var inte dum den heller (jag älskade när han sjöng den för sin tjej). Albumet som snart släpps var jag dock lite besviken på.

3. Alt-J: Breezeblocks

Alt-J gjorde en hel drös skitbra låtar, men det här är min favorit.

4. Dirty Projectors: Swing Lo Magellan

Snyggaste låten, inte smartaste, men mest direkt och som går rätt in i mig varje gång.

5. FIDLAR: Cheap Beer

”I DRINK CHEAP BEER, SO WHAT?, FUCK YOU!”, är årets bästa refräng. Kul video som alltid från dem. Om du undrar vad de gillar för billig öl så läs den kortaste intervjun jag gjort.

BÄSTA NYA ARTIST:

Alt-J.

MEST UNDERSKATTADE PLATTAN:

Islands: A Sleep and a Forgetting.

MEST ÖVERSKATTADE SKIVAN:

Frank Ocean: Channel Orange.

STÖRSTA BESVIKELSEN:

Jens Lekman: I know what love isn’t.

BÄSTA LIVE-AKT:

Spiritualized.

ROLIGASTE ARTISTEN PÅ TWITTER:

Dan Deacon (@ebaynetflix)

Publicerad den

Tredje kvartalsrapporten 2012.

En gång i kvartalet brukar jag lista de låtar som hamnat i mitt musikbibliotek och som sedan har lyckats fånga mitt intresse till den grad att jag tagit mig tid att betygsätta dem med stjärnor i iTunes. Betygsystemet ser ut så här:

5 — låt jag kan tänka mig att lyssna på när som helst
4 — mycket bra
3 — bra
2 — dålig, men på en bra platta
1 — skit, ta bort ur biblioteket vid nästa rensning

De låtar som finns på Spotify har jag samlat på denna lista.

Alt-J — Leon

Innan ∆ blev ∆, i folkmun Alt-J, hette de Films och släppte den här fina biten om Luc Bessons film där Natalie Portman fick sitt genombrott.

Bat for Lashes — Laura & Glass

Jag återupptäckte Bat for Lashes storhet då hon gjorde en av Hultsfreds bästa spelningar i somras. Strax därefter släppte hon årets kanske vackraste låt, Laura. Glass från gamla Two Suns hjälper också på med peppen inför albumet The Haunted Man som släpps den 12:e oktober.

Beachwood Sparks — Forget the Song & Earl Jean

Woody West-Kims favoritband har återuppstått och gjort en alldeles ljuvlig skiva. Jag håller tummarna att han lyckas göra sin drömbokning snart. Tills dess njuter vi av lite americana.

Beck — I Just Started Hating Some People Today

Beck släppte en sjua på Jack Whites skivbolag där han låter lite country igen. Det är rätt gött. Och hat, tja, det behövs ibland. Förresten är det visst tio år sedan han släppte det underskattade mästerverket Sea Change i år. Besök det om du missat. Ett av världens bästa breakup-albums.

Blitzen Trapper — Skirts on Fire

Blitzen Trapper släppte en skitkass version av Hendrix Hey Joe, men b-sidan var inte alls dum.

Brenton Wood — Oogum Boogum Song

Den här underbara klassikern hittade in i biblioteket.

Cat Power — Cherokee, Manhattan & Ruin

Världens bästa Chan Marshall släppte en skiva med ny musik för första gången sedan 2006 års The Greatest och den roligaste kommentaren jag läst om det var ”Ugh. This is Chan’s Hot Space”. Well, ibland håller jag med, till exempel när hon sjunger Fuck Me i autotune vill jag be henne skärpa sig, men några av låtarna är riktigt bra. Och Sun, som helhet, växer helt klart.

David Byrne & St Vincent — Who

Underbart samarbete av allas vår cykelälskare David Byrne och allas vår Arrested Development-älskare. Marry me, both!

Dirty Projectors — Swing Lo Magellan, Just from Chevron & Impregnable Question

David Longstreth har med sina smutsiga projektorer gjort en av årets allra bästa skivor. Växer som fan. Och snart kommer de till Pustervik! Kommer bli fantastiskt.

Divine Fits — My Love is Real & What Gets You Alone

..until it stops. Divine Fits är superbandet med bland andra Dan Boeckner, som här förklarar varför Handsome Furs, det fantastiska bandet han hade med sin fru, inte längre existerar. Även What Gets You Alone är en hit.

FIDLAR — No Waves & Cheap Beer

Fuck It Dog… Life’s A Risk. Det är vad FIDLAR står för. Det är ett sånt där slyngelband där I drink beer, fuck you! kan vara en refräng. Svårt att få till sånt bra, men dessa låtar har mer driv än det mesta jag hört i år. Jag frågade dem vad de gillar för öl här.

Four Tet — Locked

Kieran Hebden samlade några av de tolvor han släppt de senaste åren på digitala releasen Pink. Och i november har han, inspirerat av Fugazi, styrt upp en allnighter med bland annat kamraten Caribou för fem pund. Jag har två biljetter. Pröjsar du flyget så drar vi till London!

Gospel Music — Automobile (ft. Tracyanne Campbell)

Mespop när det är som bäst. Här gästar Tracyanne från Camera Obscyra. Mysigt. Fin video också.

Islands —Jogging Gorgeous Summer

Innan jag intervjuade Nick i Islands lyssnade jag igenom hans gamla verk och den här stack ut lite extra.

Josiah Wolf — That Kind of Man

Why?s bror gjorde intryck från en gammal skiva.

Kalle Mattson — Water Falls

Kanadicken med den svenskklingande namnet släppte en mysig video till den här fina biten.

Menomena — Plumage

Menomena är bandet med ett av världens bästa namn, som de själva säger inte kommer från det här underbara klippet utan att de tycker det låter sexigt att säga. Jag tror dem inte. Men grym musik gör de ändå. Videon är bästa ökenvideon just nu.

Taken by Trees — Dreams

Victoria Bergsman följde upp sin tripp till Pakistan med att åka till Hawaii och ta hjälp av Henning Fürst från Tough Alliance. Jag föredrar mellanöstern, men singeln var ljuvlig.

Tame Impala — Elephant

När nån snubbe på NPR tipsade om den här låten hade han nyss varit ute och cyklat långt som fan över helgen och programledaren Bob Boilen undrade om han hade lyssnat på musik under cykelturen. Han ansåg att det var trafikfarligt. Det kändes motståndskraftigt meta att swischa fram på en cykelbana i Brunnsbo samtidigt som jag hörde han säga det och påa det här tungt sköna kompet i lurarna. Gotta love that podcast.

The XX — Angels, Fiction & Sunset

The XX är tillbaka som ni alla vet och de var något bättre live på Hultan i somras än när de var här förra svängen. Sedan gjorde de ett litet gig i Stockholm dit i princip bara musikjournalister var inbjudna. Allt för att sälja biljetter till spelningen i Lisebergshallen i november. Bra marknadsföring av ett suveränt album som är det jag oftast somnat till i år. Efter Grimes eventuellt.

Youth Lagoon — Posters, 17 & July

Sist, men absolut inte minst är förra årets allra största miss i min bok. Youth Lagoon är Trevor Powers, en liten hipster från Idaho som gör minimalistisk, drömsk pop som nog är skivan som betytt mest för mig i år. Väl värd att återbesöka om den fallit ifrån din radar. Har den inte synts där är det dags att göra den till en stor, fin prick.

Publicerad den

Nick from Islands loves chocolate balls and rhubarb.

Last Monday, at Pustervik, I met Nick from Islands, who has made one of this year’s most under-rated albums A Sleep & A Forgetting. You really should check it out.

If everyday would be a holiday, what would be the holiday cake?

Nick: Oh, you know what that lyric refers to, right? The line is ”Everyday is a Holiday”, it is a pun actually, Buddy Holly is who it’s referring to. When Marc Bolan of T-Rex was killed, he was driving his race car through the rural highway and smashed into a tree. And in his gloves compartment there was a little pin, a little badge that said ”Everyday is a Holly day” and that’s where the line comes from. So it’s a pun if you will. But if there were a cake for that maybe holly… everyday.. I don’t know, something with booze in it because Marc Bolan was drunk and fucked up and I think the pilot who flew the plane that killed Buddy Holly was drunk. And I think Buddy Holly was drunk [takes a zip of beer] Booze cake.

Would that be something you’d wanna have everyday, though?

N: No, an everyday cake should be healthy, it should almost be savoury, lots of greens, lentils, flour, glutenfree, you know. If it’s sugar, stevia. All natural.

Yeah, what ever happened to stevia? I read an article about it years ago but did it ever kick off?

N: No, people just didn’t like it, they just want that good old-fashioned sugar. Or they want that garbage aspartam stuff.

I took this off your twitter, they eat a lot pie in Twin Peaks, right? So what’s your favorite pie?

N: Rhubarb. I fucking die for rhubarb, it’s my favorite. Would you like a beer or something, where are my manners?
R: Sure, thanks. I brought Swedish chocolate balls.
N: Oh, that’s amazing, thank you, holy shit balls! No fun intended. Did you make these?
R: Yeah, I made them.
N: No way, that’s fucking incredible, thank you!
R: I don’t know if I should tell you this because you’re gonna look differently at Swedes but they use to be called N****r balls.
N: That’s pretty fucked up but this is incredible [munches]. Holy shit! This is Peter, our driver, try a chocolate ball!
Peter: Oh, that’s delicious. Thank you. You made these?
N: Is that coconot?
R: No, but you could put coconut instead of sugar on the outside.

If somebody’s ribs are peaking through their fur, what would you feed them?

N: Baby back ribs, it’s the back of a baby cow’s ribs. It’s what you feed Americans in the middle of the country. I’m a vegetarian myself, though, but for the sake of the joke let’s go with baby back ribs.

How do you kick open a coconut?

N: You break it on a rock? And then you kick it. I guess ”kick” is a poetic license, yeah. You smash it with a rock or at the end of a tree. I once was stranded on an island in Panama and had no food, I was stuck, missed the last boat, no one else on the island so I had eat, to survive, on coconuts.
R: Oh, yeah? For how long?!
N: Just for the night, but I was there for the whole day, I was lost. It was fun, though. I had severe diarrhea so I wasn’t exactly hungry. TMI!

If you were to poison someone what would you serve your poison with?

N: These chocolate balls, definitely, cause I would eat a bunch.

Do you often keep bread in your pockets?

N: No. No way, I try to stay away from bread.
R: Yeah, no gluten?
N: There’s no nutrition in bread. It’s just starch.
R: You mean there’s no nutrition in any bread or just industrial?
N: Not really, nothing good, nothing great.

What kind of diet do you have?

N: Well, paleolithic, no I didn’t mean that. But I try to cut down on bread. I eat too much bread. As a vegetarian. And I’m drinking bread. This is bread in a bottle, so yeah, I do carry bread in my pockets.

So where is the meat you eat? I got that off a lyric somewhere.

N: Yeah, that’s from ”Don’t call me Whitney, Bobby”. That was sort of about body dismorphia and body issues, people with body issues who have either anorexia or bulimia or something. I don’t know what the context of the line was but, food, I guess. The food would be the life giving quality that people deny when they have problems.

What have you eaten here in Sweden so far?

N: They fed us here, we had mashed potatoes and sausages. I had a veggie sausage and a little salad, it was good. Last night we came into Malmö really late and I had a salad.
R: You should’ve gone and had falafels. Falafels are really good in Malmö.
N: Really, well we were in the suburbs, so.
R: That might’ve been even better.
N: We didn’t see anything else around, but I will keep that in mind cause we’re going there in a few days.

So where is home and what do you miss from it when you’re on tour?

N: I just moved to Los Angeles, I was homeless for two years, just in between, I would sublet and house-sit and go on tour but I got a place in May in Los Angeles. There’s a restaurant near me that’s really good, an Italian restaurant that I like. But I cook at home a lot when I’m home so that’s probably what I miss the most so I can regulate what I wanna eat and I know what I like so I eat that, it’s very nice. So I miss that. That’s a relatively new phenomenon cause I’m been homeless of drifting for so long.
R: I thought about that, I’ve never been in a band or anything but I’ve done longer trips and I agree that what you miss after a while is cooking. I have this idea of opening up a café at some point and it would be fun to have people who are coming through on tour to come over and cook!
N: You get the ingredients?
R: Yeah, I get the ingredients and people would come and cook.
N: It would be very cool. Yeah, that would be fun. Unless they’re ”naw, I’m too tired”. I mean everybody might not wanna do that. I’d be into it though. Be kinda fun, get to sit around a table. That’d be cool.

So what do you normally cook?

N: I like kale, I like chick peas, I like brown rice, I like avocado, I like onions. Generally those sorts of things. I can make good pastas too. Eggplants, pastas and yeah. But this shit, [holding up a chocolate ball], I gotta save the second half for after the show because I don’t wanna be full while playing. That is fucking gooood. Is that sugar on the outside?
R: Yeah, it’s called ”pearl sugar” in Swedish.
N: It looks like salt or something?
R: Yeah, I know, I don’t know if you can get it outside of Sweden, I was going out with this girl in Spain and she didn’t know what it was either.
N: I’ve never seen it before.

What’s on your rider food-wise?

N: Um, nice meats and nice cheeses and breads and fresh veggies and fresh fruits and local beer.
R: So what kind of beer did you get here?
N: We got Tuborg and weirdly Brooklyn Lager. I use to live a few blocks from that brewery in Brooklyn so that’s weird.
R: You should just go to the bar and get a ”Stor stark”, which is a big strong beer, which is what you say in Sweden if you just want a beer. And then you’ll get a local beer, Pripps, one of biggest.
N: They said they were gonna bring up some local beers.
R: It’s not very good, but it’s local.
N: I like local, I like to see what the locals are eating and drinking.
R: There’s a few micro breweries coming up the last couple of years that are a lot better than Pripps.
N: That’s good.

Do have any recipe you’d like to share with us?

N: I have this really good lentil soup I could make. No, I’ll share my thing which is probably the most exotic for you which is breakfast tacos. I get like sprouted corn tortillas, corn tacos, fry them up on a pan and then I fry up some onions and mix in some black beans and egg. Stir-fry that up, combine it and then I put white cheddar on the corn tortilla. And then the black bean, egg combo thing and then I have cilantro, avocado and tomato.
R: Cilantro?
N: It’s like a green, a parsley-like herb. It’s delicious and makes things taste really good. And then hot sauce and then fold it up and put it in my mouth. I make it every morning, it’s my favorite thing ever. It’s not the healthiest, but yeah.

islandsareforever.com
twitter.com/nickfromislands
Islands on Spotify

Publicerad den Lämna en kommentar

Islands, Pustervik, 18/9

Det var tre år sedan Islands var i Europa senast, då med hyllade plattan Vapours. Tyvärr verkar ganska få ha hittat till deras senaste och bästa LP, A Sleep & A Forgetting. Det är ganska tomt på Pusterviks lilla scen och tydligen fick de ställa in i Malmö då de bara sålt en enda förköpsbiljett. Innan spelningen hade jag stämt träff med Islands frontman Nick Thorburn, tekniken hade strulat för dem så det hela var lite stressat, men vi hann snacka lite mat innan två i Islands öppnade med sitt eget band The Magic, stämningen var rätt slapp och jag saknade i vanlig ordning trummor till Geordie Gordons gitarr och sång. Hans bror Evan hjälpte till i bakgrunden, men trummaskiner är inte helt enkla att programmera snyggt.

Efter en kort paus gick Islands sedan på och öppnade med den fantastiska Never Go Solo. Publiken står efter baren och ser allmänt blasé ut. Nick kör piano och gitarr omvartannat och vid nåt tillfälle byter han uppgift med basisten, som ser ut som en gubbe i Transportarbetarförbundet. Det är rätt tydligt att det här är Nicks band, Nicks musik. Han bryter av setet med att köra en vacker cover av Zombies underbara The Way I Feel Inside, en låt som precis som mycket av Islands musik behandlar obesvarad kärlek. På slutet gör han som så många andra som spelar framför ett tomt golv, hoppar över staketet och sjunger från den där zonen som alltid bildas när det är lite folk. Det uppskattas och publiken håller takten lite mer tydligt än tidigare. De kör en ny låt som kanske kommer heta Shot Gun Vision, som planeras komma på ett album redan tidigt nästa år. Det ser jag fram emot, tills dess hoppas jag att Nick och de andra stannar till i Malmö på sin lediga dag och tar en falafel.

Publicerad den Lämna en kommentar

Veckans tips 17-23 september.

Hallå i stugorna! Arrangemangstipsen har blivit lite haltande under sommaren, för att underdriva lite. Nu tänkte vi bli bättre och köra veckans tips på söndagar istället. Delvis för att vi ju inte kan missa att tipsa om den kommande veckan som är en av de bästa på hela hösten.

Tisdagen den 18:e september: Islands, Pustervik, kl 19.

På tisdag kommer kanadensarna i Islands hit och bjuder på en av årets bästa popplattor, A Sleep & A Forgetting. Har du ännu inte hört en av årets mest fantastiska tryckare, This is not a song är det sannerligen dags. FB.

Onsdagen den 19:e september: Yeasayer, Pustervik, kl 19.

Edit: Det är tydligen inställt. Yeasayer är så hipster att senast jag såg dem, på en scen flankerad av reklam för Ray-Bans klassiska solbrillor Wayfarers, klagade de på illustratören till just denna reklam: ”I like the glasses and all but you really ought to get a better illustrator”. Musiken är eklektisk och stundtals lysande, men nya skivan har väl inte hänfört mig nåt märkbart, Ambling Alp från förra skivan är fortfarande deras bästa låt. FB.

Fredagen den 21:e september: Lunchbeat, Kåken, kl 12.

Jag gillar hela idén med att dansa på lunchen. På fredag kör de på Kåken. FB.

Publicerad den Lämna en kommentar

Första kvartalsrapporten 2012.

Nokia kom med en kvartalsrapport nyligen. Den pekar ännu en gång nedåt. Nu satsar de på Windows. Jag tippar på att nästa kommer vara ännu en nedåtgående pil. Men vi sysslar ju med musik och jag brukar lista de låtar som hamnat i mitt musikbibliotek under det senaste kvartalet och som sedan har lyckats fånga mitt intresse till den grad att jag tar mig tid att betygsätta dem med stjärnor i iTunes. Betygsystemet ser ut så här:

5 — låt jag kan tänka mig att lyssna på när som helst.
4 — mycket bra.
3 — bra.
2 — dålig, men på en bra platta, behåll.
1 — skit, ta bort ur biblioteket vid nästa rensning.

Dessa är låtarna som hittat in och fått en fyra. Move on up har en femma. De flesta låtarna finns i den här listan på Spottan.

Alabama Shakes — Hold On & I Found You

Alabama Shakes är äntligen här med sitt album, det börjar oerhört bra, men jag tycker det tappar efter ett tag. Men jag ska ge det mer tid. Om man köper vinylen får man dessutom en fin sjua med fantastiska låten Heavy Chevy. Årets köp.

Albin Gromér — Här inne hos mig

Tyvärr har jag inte hittat nån mer hit på albumet som nu till slut hittat ut i världen.

Bahamas — Whole Wide World

En kanadensare frågade mig om hon och hennes kille får sova på min soffa under Way Out West och tipsade om den här sköna singer—songwritern.

Beach House — Myth & Wild

Albumet är underbart, men i vanlig ordning är det mest början jag lyssnat och satt betyg på. Wild är hittills bästa låten.

Bill Callahan — So Long, Marianne (Leonard Cohen cover)

Det här är väl som att svära i kyrkan, men jag föredrar faktiskt Bills version. SÅ jävla bra är den.

Bill Withers — Lovely Day

Let it be one.

Blonde Redhead — Elephant Woman, Melody & Misery is a Butterfly

Den fanns en tid då Blonde Redhead gjorde annat än delade med sig av bilder på en hund (adda inte harrymakino på instagram).

A.A. Bondy — American Hearts

En av de singer-songwriters jag ser mest fram emot på Primavera.

Captain Beefheart & The Magic Band — Sure ’Nuff ’N Yes I Do & Zig Zag Wanderer

Den käre kapten biffhjärta hittade in i biblioteket igen efter att Cat Power delat med sig av ett klipp där han spelar med sitt band på en strand i Cannes.

Cloud Nothings — No Future No Past

Den sjuttonde maj firar Norge sin dag. Vi firar med Cloud Nothings på Pustervik.

Curtis Mayfield — (Don’t Worry) If There’s Hell Below, We’re All Gonna Go & Move on Up

Jag måste lyssna mer på Curtis. Mycket mer. Så att den här rubriken blir lääääängre.

Dr. Dog — The Old Black Hole

Fin folkrock i vanlig ordning, även om deras två senaste plattor inte riktigt varit lika bra som tidigare alster.

Fanfarlo — Deconstruction

Det blev en hel del låtar där album kommit till låtar som varit med på tidigare rapporter på den här listan, men vad fan. Så kan det gå. Det gäller bara att jag ska lyssna mer på resten av dessa plattor, men jag har svårt att hålla mig borta från att kolla upp Primaveras lineup…

The Field — Everybody’s Gotta Learn Sometime

Axel Petersén har, likt Beck, gjort en finfin cover av The Korgis original.

Grimes — Genesis, Oblivion, Be a Body (侘寂), Symphonia IX (My Wait is U) & Nightmusic (feat. Majical Cloudz)

Ni vet att jag älskar Grimes. Hon fullkomligt ägde första kvartalet. Ni såg väl vår matintervju med henne?

I Break Horses — Winter Beats & Hearts

Svenskarna som representerar tillsammans med Field och Refused i Spanien tog mig by surprise. Jag älskar deras platta.

Islands — This is not a Song

”We’re not a band. You’re not a fan.” You’re so full of shit.

James Figurine — 55566688833 (The Field Mix)

Jag vart tvungen att kolla upp den här remixen av Jimmy Tamborellos vackra homage till gamla mobiltelefoner. Remixen är alldeles lovely den med. Dock saknar jag originalets fantastiska textrader ”I have to type eleven numbers into my cell phone just to make it spell ’love’ so I usually don’t” och ”and we fought face-to-face like it was the nineties again”. Originalet finner ni här.

Lambchop — If Not I’ll Just Die & Gone Tomorrow

Det känns inte som det var fyra år sedan Lambchop gav oss en platta, men så var det visst. Under den här tiden har Vic Chesnutt gått ur tiden och det är mycket hans bortgång som Kurt Wagner sjunger om på denna vackra nya skiva, Mr. M.

Let’s Wrestle — Dick in my Zipper

Den här låten kommer alltid vara min 30-årskris.

M83 — Midnight City

Bandet alla tjôtar om får sig en ny chans och just den här klarar testet.

The Magnetic Fields — Andrew in Drag

Årets roligaste textrad? ”The only girl I’ve ever loved was Andrew in Drag”-

Nina Simone — No Good Man

Man bör lägga till lite Nina varje kvartal…

Psapp — Velvet Pony

Likaså ta sig tid att betygsätta lite Psapp!

Thåström — Samarkanda & The Haters

Jag försökte lära mig gilla Thåström genom att plugga in hans soloalster inför hans Trädgårn-spelning, men bara Samarkanda gick in som en fyra. The Haters har jag tidigare lärt mig älska genom mina vänners allsång.

White Denim — Drug

Den här var tydligen enda som lyckats få sig ett betyg innan mars blev april. Nu kommer det bara rinna in fyror från dessa herrar från Texas. Jag är kär i dem för tillfället, bästa rocktipset sedan Wolf People. Tack som fan till Lars, som tipsade genom en podcast som strax dyker upp här!