Publicerad den Lämna en kommentar

Primavera Sound 2012.

Sleigh Bells, photo: Robin Olsson

Sleigh Bells, photo: Robin Olsson

Since there aren’t any Swedish vowels on this keyboard I’ll just do this in English, otherwise I would have to tell you about “Navel”.

Wednesday.
The festival started with a free gig for all at Arc de Triomf. It’s a very nice idea to have free gigs since a lot of the young in Barcelona can’t afford coming to the festival any more. When I was here for the first time, in 2006, Swedes were so rare that when I ran into José González he thought I was in one of the other Swedish bands, I’m from Barcelona. These days, 40% of the festival-goers are from abroad and you can hear Swedish everywhere.

The first act was Jeremy Jay at the packed park, he went by without striking any chords with me, after that The Wedding Present played their beautiful album Seamonsters, it was alright, but pretty much just another reunion show. The Walkmen were ok, but they seem to have had their hay day. Black Lips, who closed the park are always fun, but I prefer them on album. We took a taxi but still had to queue for an hour or so to get into the “secret gig” at Apolo with very good Chairlift, so-so Beach Fossils and boring Kindness.

Thursday.
Thursday means the first day at the beautiful Parc del Forum, last year it started with a wonderful gig with Spanish postrockers Toundra, it’s the best slot for Spanish bands since nothing else is playing. This year it was an electronic duo called Pegasvs, it was decent, but an hour later another Spanish band, Unicornibot, played the stage right next to it, they had tinfoil around their heads and played wonderfully bizarre music that made me think about Lightning Bolt, but they had a full band, this year’s Toundra, for sure! I went over to the stage right next to it, to check out one of the most hyped bands at the moment, Purity Ring, who were a girl in an old-school dress and a guy playing these strange lights, it was a strange but rather beautiful thing, I liked it, but went back to see another dose of Unicornibot and then onto boring Baxter Dury, whom I left to burn away in the sun. Way over at the Mini stage Friends were playing. No, no, not the Bert Karlsson bullshit, this was group of friends from Brooklyn who played a very nice ESG-influenced indie-disco, the singer Samantha Urbani sat on a security guard’s shoulders and sang a song moving around the audience. Fun with friends. After that the boring Danish kids in Iceage performed, I couldn’t really care less. I was mostly just waiting for one of my highlights, Grimes, who were to perform at the same Pitchfork stage. She had some sound problems but we had had just the right amount of beer to get to dancing. My friend Éric took the lead and took us up front and he was waving his flag in support of the Montréal protests, the flag wandered to the hands of Grimes’s brother who were dancing on stage with some other friends, it was a lot of fun.

When I saw this year’s lineup I was intrigued to see Death Cab for Cutie again, it’s been eight years since I saw them last, but then I made a podcast where Lars recommended White Denim, this rock trio from Texas. I ended up choosing them over Death Cab, who’s last album is quite dull anyways. The Texans had an extra guitarist along and the four of them jammed forever, it was great to see, really marvellous musicians! Then I saw the last song by Mazzy Star which was a lot louder than I thought it would be. Good stuff, then onto well-known and well-seen Wilco, who I was about to leave for Thee Oh Sees, but then Jesus Etc came on. You just can’t go then… The night continued with a dash of nicely done hardcore from Refused, a little of boring The XX, then some desert rock from lovely Bombino, dull rap from A$AP Rocky, a lovely set from Spiritualized with it’s mix of shoe-gaze and gospel. Then we closed the night with a little dance with Spanish electro-man John Talabot.

Friday.
We were early to get our hands on Jeff Mangum tickets and hung out in Auditori with Nick Garrie doing his nice singer-songwriter album The Nightmare of J.B. Stanislas. I almost fell asleep. I kinda tried to be honest. Laura Marling was more interesting and “Alas I cannot swim” gave me goose-bumps. After the gig the queues for Jeff Mangum were huge and I got really annoyed with people jumping it. After a while I had to realize this isn’t Sweden and the world (Sweden included) is becoming a really terribly egoistic place. Jeff Mangum was all by himself, just a few guitars, a chair and a mic. Todos. With this he performed most of his masterpiece with Neutral Milk Hotel, In an Aeroplane over the Sea. More goosebumps! Best grade you can get! After that there was one of the biggest clashes; I Break Horses and Lower Dens. I started with the Swedes, they were good but I went over to Lower Dens and came in the middle of the lovely “Brains” and thoroughly enjoy them. Then a little African Cubanese music with Afrocubism, loads of guys on stage. A nice rhythmic detour from the indie scene. Then straight into straight rock with The War on Drugs. It was very straight, not gay at all. The Cure were kinda boring, but we might not have giving them our ears’s full attention. We mostly attended our mouths with beer in the VIP section. The beer weren’t free anymore and I will probably not buy the VIP next year since the first “normal” tickets go for a lot less and I prefer to drink my beer where I can see the bands. I left a while in to go see Sleigh Bells who I really enjoyed, I was a bit intrigued to see if there was gonna be a live insane drummer or not, it was just a bunch of Marshall stacks instead but I loved it anyways, danced like a mad man. Went over to the clashing Dirty Three, had a beer and I totally loved the brilliantly alarm that was Some Summers They Drop Like Flies which closed their set. A friend had told me that I had to see M83, who I think has a good song here and there but live was kinda dull so I left after a few songs. Codeine were a lot better, sounded like Slint. Good stuff. SBTRKT were boring and I fell asleep to The Men. When I woke up Éric had texted me four times and he had been kicked out because of the flag, you see it’s a red square without any text so naturally people here in Spain won’t know that it represents a solidarity to the kids in Quebec, I can totally see it rings differently here. But he got in again when they found my booking in the computer. I’m glad he could come in and enjoy this festival’s best gig; The Rapture, they were totally amazing, I really love the bass player and highlights included “House of Jealous Lovers” and the track that stood out from last year’s album In the Grace of your love; “How deep is your love?” To answer that question is easy; very.

Saturday.
We hung out in the park for Dirty Beaches, who Éric did an interview with. It was a little slow and minimal, but hanging out in a park is always nice. I met a girl I made friends with when I gave her my Sufjan Stevens ticket to last year’s amazing gig in the Auditori. A little more sedative Nick Garrie again and some nice rock tunes from Obits. Bleached were the shittiest band I’ve seen in quite some time. Straight outta their mother’s basement where they spent an hour or two.

We went over to the Forum area and had the same kebab as the day before, we’re Swedish after all. Being Swedish I went to see Jeff Mangum play another, different, set. This time with more b-sides and rarities than before. Before that I passed by the dull Sharon van Etten and the equally boring Tall Firs. After Mangum I checked out Buffy Sainte-Marie, the indian singer most well-known for the classic track “Universal Soldier”. Her new approach was a lot more rock, but when she did her stuff from the sixties it was a lot more satisfying. All in all quite boring, though. Saw The Olivia Tremor Control perform “Jumping Fences” and then went over to Mini where almost everyone seemed to be watching Beach House. They’ve gotten too big, I liked them a lot on smaller stages and you know what you’re going to get so I went over to another gig where you know what you’re going to get; Shellac.
Their annual gig seems to always clash with something, I saw most of it where they performed two new tracks and it was the usual bliss that Steve Albini, Todd Trainer and Bob Weston gives us. When they did “The End of Radio” I jumped the fence and ran over to Chromatics and saw them do their last three songs. It was insanely packed. For the first time in Primavera history (at Parc del Forum at least) they sold out, 42 000 people were around this day, normally it’s around 30 000. Chromatics were good and closed their set with “Into the Black”, their beautiful cover of Neil Young’s “Hey Hey My My”. I finally understood where the VIP section at Mini was and I felt a bit awkward having a secluded area right by the stage. Yo La Tengo started a bit boring but came to and did great versions of “Mr Tough”, “Autumn Sweater” and the wonderful noise of “Pass The Hatchet, I Think I’m Goodkind”. The last went on for more than the normal 11 minutes I believe. Just lovely noise. On the way back I saw some of the old dudes doing the punk that is The Pop Group. So-so. Had two chocolate pancakes and hung out in the food court, checked out boring Neon Indian and bought a poster from a nice German before heading back.

Sunday.
Milk Music were a rocky bunch that didn’t catch my ears at all, Zacharias filmed the gig, though, so I guess he liked it. Girls Names were pretty nice and I liked the twee that is Veronica Falls. Then we wrestled in the park and I won over Zacharias in a sprint. Good park fun. We continued with orange fights instead of the packed gigs at Arc de Triumf. Finally there was truce and we saw a little of boring Yann Tiersen and the Morrissey-esque Richard Hawley. Took a perfect break for the rain with sangria. I still suffer from that, or maybe it’s the six days drinking that I’m suffering from. All in all, this was the less interesting Primavera I’ve been to, especially Saturday was quite uninteresting, I want to be blown away a few times more. Better luck next year.

Publicerad den Lämna en kommentar

Kafferep #1: Mire Kay

Vi besökte Mire Kay i deras studio när de spelade in sin debutskiva. Här får ni höra ett smakprov som än så länge går under arbetsnamnet ”Jazzlåten”. Och så frågade vi ju lite om mat naturligtvis!

Mire Kay består av Victoria Skoglund och Emelie Molin, som tidigare spelade i bandet Audrey. De släppte en EP förra året och i höst är det alltså dags för fullängdaren. Pepp!

mirekay.com
Mire Kay på Spotify

Publicerad den Lämna en kommentar

Veckans tips 25:e maj – 1 juni.

Fredag den 25:e maj: Picknick på Oceanen, Stigbergstorget, kl 19.
Det är lite skralt i kassan för Koloni efter att det kommit för lite folk på de senaste arrangemangen, så köp en kasse bärs och kom på picknick för en hundring. Differnet spelar medan författaren som vann myntkastningen, Stig Larsson, läser högt. Dessutom spelar Lisa & Kroffe flöjt och moog. Gött så! https://www.facebook.com/events/413104005386550/

Fredag den 25:e och lördag och 26:e maj: Knarrholmen.
Jag var lite vrång med att åka till Knarren i år, men sedan hade jag en härlig söndag med Idiot Wind i öronen och min kamrat Davids vackra semesterbilder på skärmen. Det fick mig att ändra mig så på lördag dyker jag upp, jag hoppas ni inser att det enda som hjälper mot fredagens efterdyningar är att eftersupa med oss! Skål!

Lördag den 26:e maj: Majornas 3dje Rote & Steget, Brännö Värdshus, kl 19.
Om man inte känner för att lägga 500 pix för lite pop, men ändå vill ut i Skärgården kanske man kan ta en båt till Brännö och se fina Steget? Muta först den lite småsure mannen på Pusterviksbiljetter med 140 pix så har du ditt på det torra! Efter Steget spelar gubbarna i Majornas 3dje som verkar lobba mycket för att de har spelat med Tomas von Brömssen. Låter bluesigt, men jag hade nog hellre tagit ett par steg ner till havet efter Steget…

Onsdag den 30:e maj: Howler & Hooded Fang, Pustervik, kl 20.
Ett gött gäng, helt enkelt! Woody West bjuder hit kanadicker och amerikaner i ständig flod och även dessa herrar gillar jag. Psst, de har säkert skägg! FB.

Torsdag den 31:e maj: Pom Poko, Variant 23, kl 18.30.
Galleri Variant har försökt starta upp en filmklubb, jag fattar det som att det gått sådär. Men en fin gammal Miyazaki-skriven historia om grävlingar som reser sig, det låter det! Gå dit! Rocky Racoons! Facebook.

Nu blir det paus i veckotipsen lite, jag far till Bryssel och Barcelona. Det blir säkert en liten text eller tio om Primavera Sound! Ha det!

Publicerad den Lämna en kommentar

Gus from Alt-J handles his jetlag with sausage rolls!

Δ (alt-J) are four guys from Leeds who met in university and make excellent pop. They consist of Gwil Sainsbury (guitar/bass), Joe Newman (guitar/vocals), Gus Unger-Hamilton (keyboards) and Thom Green (drums). We had a talk with Gus!

Hey Gus! Right now, what do you feel like eating?
Well I just had lunch, which was a cold sandwich from a motorway service station, as we’re on the road, so I’d love my next meal to be hot.

I’m glad to see Way Out West have booked you! What do you know about Sweden and Swedish food?
I don’t know a lot about Sweden, except that it has a good music scene. And the capital is Stockholm. Swedish food, as I understand it, involved a lot of fish, which sounds great to me.

What’s the deal behind your name, it’s ∆ but everybody says alt-J? You were also called FILMS and Daljit Dhaliwal? Do tell.
When we started the band we used the name Daljit Dhaliwal, knowing that one day we’d probably have to change it – so when we thought of the name FILMS, we did. But then it turned out there was another band called The Films, so we had to change again. ∆ was a keyboard shortcut discovered by Gwil, our guitarist – we thought it was pretty neat, and would make a cool band name. A lot of people think we’re fixated with triangles, but we’re really not.

You mentioned that you play an Nordic keyboarded Mac on stage. Care to tell us why?
Well, I used a keyboard made by Nord, a Swedish manufacturer. The only keyboard I used to have was an old Yamaha that was very limited. I used a lot of piano when making the album, so I knew that I’d need a keyboard which offered decent weighted keys and good piano sounds. My Nord does that and much more. It’s definitely a grownup keyboard.

Ah, I misunderstood that completely then, that’s what twitter does to you! It’s not easy trying to put Alt-J (∆) into a genre, have you made one up or how would you describe your music?
We don’t like genres very much, so we shy away form defining ourselves. However other people are welcome to have a go! We have been described as folktronica, which we actually thought was pretty cool.

You mentioned in an interview that you had a sausage roll after a flight back from NYC, is that the best cure for a jetlag? Can you explain to us what a sausage roll is exactly?
I think the key to avoiding jetlag is definitely food. A sausage roll is basically sausage meat wrapped in puff pastry. It’s very greasy but delicious. They vary hugely in quality though, so watch out for that.

What do you have for breakfast, have you gotten into the whole porridge trend?
I get bored of food routine very easily, so I like to vary my breakfasts. Right now, my girlfriend and I are very into fried egg sandwiches, but that could soon change. As for the porridge trend, this must have passed me by.

Do you have a recipe you’d like to share with us? Maybe a soup?
This is a great soup – cheap, tasty and very filling. Sweat some chopped carrots in butter with some cumin seed, then cook in vegetable stock till they’re soft; liquidise, then add a bowl of rice cooked in salted water; reheat then stir in 2 egg yolks; season and serve topped with paprika and chopped parsley.
Trust me, it’s amazing.

So, when’s the album out?
May 28th!

∆ on Spotify.
altjband.com
twitter.com/alt_j

Publicerad den 1 kommentar

Cloud Nothings, Obits & Tyred Eyes, Pustervik, 18:e maj.

När jag kom till nya Pustervik vid nio-tiden visade sig garderoben vara där toaletterna var förut, mycket smartare layout runt baren där nere, sedan stiger man in genom en dörr vid trappan och jag antar att man kommer in under där sittplatserna till teatern var förut. Taket är vackert med små glänsande prylar, och det är fullt med folk som ser Tyred Eyes, ett gött göteborgsband som kör sin sista låt, hinner inte få mig nån uppfattning mer än att det är bra rock, tyvärr ser jag inte ett jota från längst bak, scenen är på tok för låg.

Bra turnétiming gjorde att även Obits kom förbi Pustervik denna röda torsdag, de frontades av Rick Froberg som tidigare spelat i band som Drive like Jehu (bästa bandnamnet!) och Hot Snakes. De spelar rak rock, ljuvligt att höra, men att inte se mer än ett huvud här och en gitarr över publikhavet där gör att man trevar iväg med ögonen, jag hade visst hamnat bakom en man klädd i turnétröjan för Europe 2010! Gött så. Vi är överens om att basisten är fantastisk och att bandet har ett bra driv.

Så var det dags för huvudakten, Cloud Nothings, första bandet i år att bli titulerade med Best New Music på Pitchfork. Det fick de med den fantastiska skivan Attack on Memory som allas vår favoritproducent Steve Albini (ni älskar väl också hans band Shellac?) hjälpt till att forma. Bandet startade när Dylan Baldi använde tristessen mellan college-lektioner till att göra musik, sedan blev bloggvärlden intresserad och en promoter sa till honom att låta håret växa och lägga ner plugget. Det verkar än så länge ha varit ett mycket lyckat val, det rullar på bra. Även ikväll sköter de sin uppgift ypperligt och spelar mest låtar från senaste skivan, mot slutet drar de ut Wasted Days än längre än de nio minuter den redan är. Med några öl innanför västen är det alldeles underbart bra, jag tycker de låter lite som At the Drive-In. Jag önskar alla röda dagar hade ett så här bra soundtrack.

Publicerad den Lämna en kommentar

Röda stenar och månansikten, veckans tips 18-24:e maj.

Fredagen den 18:e maj: Hype Williams, Sönderbyggd & 9fc7, Röda Sten, kl 21.

Koloni invaderar Röda Sten och tar med sig ett gäng suggestiva musiker från England, Olle Huge och Michael Idehall som gör ”fysisk visualisering av ljud” och 9fc7 vars enda låt låter riktigt mysig.

Lördagen den 19:e maj: Festival Vasaparken / Loppis / Släppfest Avant Magasin.

De som har ockuperat Vasaparken har massa hippie-grejer för sig. Låter trevligt, man kan ju slinka förbi där en stund och sedan kanske loppisen på Skjul Fyra Sex och senare på kvällen har Avant magasin släppfest på samma ställe.

Söndagen den 20:e maj: Moonface med Sinai, Pustervik, kl 20.

Spencer Kruger har massvis med järn i elden, när han inte spelar med Wolf Parade spelar han i Sunset Rubdown, Moonface är ett annat projekt. På senaste skivan har kanadensarna slagit sina gitarrer ihop med finnarna Sinai.

Publicerad den Lämna en kommentar

Library Tapes, Woodchucker & Gareth Dickson, St. Andrews Kyrka, 13:e maj.


Jag hade inte varit i kyrkan på länge när jag gick för att se Woodchucker + Gareth Dickson + Library Tapes i St. Andrews Kyrka. Den lilla engelska kyrkan är ett perfekt ställe för intima spelningar, gudomligt vacker och med fin akustik. Tyvärr kunde Woodchucker inte spela då hans ljudkort knäckte och av nån anledning slutade det med att huvudakten Library Tapes spelade innan Gareth Dickson. 

Library Tapes är David Wenngren. Han spelar minimal, spöklik piano över samplingar, främst knastriga ljud så som distad talk radio, men också stråkinstrument, orgel och melodica (tror jag). De förvrängda rösterna från radion passade perfekt med Eraserheads deformerade ansikte som projicerades i slowmotion i bakgrunden. Library Tapes ömtåliga musik matchade perfekt i den jättekalla kyrkan. Den stackars musikern fick blåsa på sina händer mellan låtarna för att hålla dem varma nog. Under hela konserten kämpade jag mot att somna. Inte för att var jag uttråkad men för att musiken (med hjälp av den låga temperaturen kanske) fick mig att vilja gå i ide. Det enda som hade gjort stämningen mer passande hade varit lite stearinljus. Ett fint avslut av helgen, helt enkelt.

Text: Éric Morrisette.

Publicerad den Lämna en kommentar

Rårakor / Cloud Nothings.

Jag skulle egentligen lagat nåt annat ikväll, men det sket sig med porslinet. Istället tänkte jag bilda er i hur man gör Dalarnas landskapsrätt — Rårakor. Rätt och slätt, jättelätt!

Själv gjorde jag denna rätt till lite 20-something-punk i form av Cloud Nothings. De spelar dessutom på Pustervik på torsdag. Pass på!


Typ ett kilo potatis.


Om du prompt inte vill göra dem vegetariska kan du krydda med några droppar av ditt eget blod.


Tillsätt fyra ägg och plåster.


2 msk mjöl.


1 tsk salt.


Stek 1 dl i taget.


Servera med bacon.


Rengör mobilen från allt fett när du instagrammat.


Ät med lingonsylt, Leni Riefenstahl och en ny Bilaga!


Efterrätt: lingonsylt ihopslungad med mjölk!

Följ llamalloyd på Instagram.

Publicerad den Lämna en kommentar

The Magnetic Fields, Annedalskyrkan, 11:e maj.


Är det verkligen att spela i en kyrka när det är gigantiska högtalare uppställda jämte scen? Jo, det verkar trots allt så. Allas vår Stephin Merritt står bakom ett notställ och ett instrument jag inte vet namnet på. Han ser gravallvarlig ut även om jag till slut inser att det är så han alltid är. Han och en av bandets två sångerskor, Claudia Gonson, försöker skapa mellansnack baserat på det faktum att de sjunger sånger om saker som att anlita en torped för att mörda någons flickvän framför en rosaupplyst jesus på korset. Jag har lite svårt för Merritts stenansikte, jag tror inte han ler en enda gång på hela spelningen trots att han skämtar om endera det ena, endera det andra. Det och det faktum att de inte har någon rytmsektion gör att jag blir ganska besviken på spelningen. För det mesta har de förvisso inte så mycket drum n’ bass, men i låtar som Your Girlfriend’s Face och Drive on, Driver blir det väldigt platt och det har faktiskt hänt att jag helt sonika slutat lyssna på band på grund av att de har en kass trummis (Elf Power). Så passa er! Men så länge ni har Merritts röst och hans stundtals fantastiska historier kommer ni ha mig kvar som lyssnare.

Publicerad den Lämna en kommentar

Skola dig eller gå i kyrkan? Veckans tips 11-17:e maj.

Fredagen den 11:e maj: The Magnetic Fields, Annedalskyrkan, kl 20.

Stephin Merritt och gänget har jag velat se i tio år. Även om nya skivan är rätt trist ska det bli kul att se dem i vår fina Annedalskyrka! Och som ni ser finns Calippo världen över, bara under olika Unilever-ägna namn. Det här är Stephin, bandets crooner, i Spanien häromdagen.

Fredagen den 11:e maj: Fredagsskolan, Yaki-Da, kl 20.

Har du ingen biljett till de magnetiska fälten skulle jag gå och lyssna på Leif Pagrotsky när han förklarar planekonomi och Glenn Hysén förklarar offside och försöka mig lära nåt. Tobias från Quizadillas håller i det hela. Var där i tid, det blir säkert smockat. Fb.

Lördagen den 12:e maj: Loppis, Trucken, dagtid.

Göteborgsvarvet verkar inte vara i vägen för möjligheten att ta dig till Trucken och kolla in deras loppis. Det känns som en mer relevant loppis än vanligt när det är medlemmar av stans finaste kulturförening som har bord med prylar.

Tisdagen den 15:e maj: Cykelåterbäringen, Chalmers, kl 12.

På torsdagar mellan 18 och 20 håller Cykelköket till i Majorna, på Djurgårdsgatan 41, in på gården, till vänster. Där kan man få hjälp att lära sig själv fixa sin cykel! Förra torsdagen hjälpte en av volontärerna, Dan-Eric, mig att plocka isär mitt cykelnav i molekyler och sen sätta ihop det igen. Det tog två timmar och vi trodde nästan inte vi skulle få ihop det. På tisdag har de en stor tillställning på Chalmers när de delar ut cyklar som samlats in i allmännyttans källare. Medlem kan man bli på plats. Kostar 50 pix. Cykelköket. Event.

Torsdagen den 17:e maj: Cloud Nothings + Obits, Pustervik, kl 20.

Gött gäng. Spelar punk typ. Har fått skäll och produktion av arbetsnarkomanen Steve Albini. FB.

I övrigt spelar Frida Hyvönen, vars nya skiva är löjligt tråkig. Nästan lika tråkig som Sophie Zelmani. Som också spelar på lördag. Bättre känns att köra på Göteborg Art Sounds om man vill gå ut på lördag.