Publicerad den Lämna en kommentar

Andreas Tilliander äter äpple med sked och ger oss ett recept på grön ärtsoppa!


I vintras blev Andreas Tilliander av med en sko när han spelade här i Göteborg. Jag tyckte det var så snopet att jag styrde upp en crowdfunding där vi samlade ihop till ett par nya Ice Patrol Boots på två dagar. Som tack för hjälpen lovade Andreas att vi skulle snacka lite mat och nu på Way Out West spelade han under namnet TM404 på Nefertiti så vi passade på att prata dumplings och vad det konstigaste han nånsin ätit var.

Vad är du sugen på just nu i matväg?

Oj, det roliga är att jag, under rätt lång tid nu, kört cous-cous blandat med allt möjligt. Jag tänker främst på vad jag äter till lunch. Jag och min flickvän brukar turas om och laga mat hemma, men i och med att jag har min studio för mig själv så sköter jag ju den maten varje lunch. Det känns som jag sedan i vintras bara kört cous-cous med olika saker. Jag tröttnar aldrig på det med ångkokta grönsaker. Det funkar alltid, liksom.

Jaså, har du kök i studion?

Ehm, studion är ett kontor egentligen som jag, vid ett par tillfällen, under ett par-tre månader använt som boende. Du vet hur Stockholms bostadssituation är, men den är väl på 38 kvadratmeter på två rum och ett pentry. Så där har jag då och då lagat, inte festmåltider, men så jag har överlevt i alla fall.

Ja, det är ju skönt att ha det så.

Senast i förrgår var Kitte, från bandet Kite, ett svenskt syntpopband, i studion och smsade mig innan ”du, har du mikrovågsugn? jag behöver värma det här och det här”. -”Du, jag har till och med ugn!”. Det kanske är lyxigt för en studio att man har en kokplatta och sådär.

Men är du sugen på cous-cous nu, då?

Just precis nu hoppas jag på nåt annat. Just för att jag väldigt ofta kör det där, men jag åt en sån där Risenta på tåget hit, en sesamfrö-grej som är ok. Det är svårt att köra veganbiten när man är ute, det är rätt begränsat.

Mycket chips?

Mycket chips, ja faktiskt. När jag kom in här så högg jag in på chipsen och ölen, men efter soundcheck som vi håller på med nu så ska det tydligen bli mat nånstans. Jag är inte sugen på cous-cous, men i övrigt kan jag acceptera det mesta faktiskt. På Andra Långgatan så finns det en asiatisk restaurang som har jättemycket veganskt och vegetariskt. Jag har glömt vad den heter nu. [Jag tror Andreas menar Yammy Yammy.]

Odlar du nån mat?

Jag bor väldigt litet, så jag har en balkong där jag har testat att odla basilika och koriander. Koriander funkade inte så bra, men basilika har jag en jättestor planta på balkongen. Men hos min flickväns föräldrar på landet stod vi och lagade mat på midsommar och då var det en lyx att bara kunna gå ut och knipsa lite örter och sådär, det kändes skitbra. Men som boende i Stockholms innerstad i en liten, liten lägenhet så nä, det är svårt. Inte alls. Förutom basilika då. Jag köpte en sån liten kruka som man köper på Hemköp för tjugofem spänn och så planterade jag den i en större och det tog sig, så nu har jag en skitstor basilikaplanta.

Ok, du bara tjoffade ner den?

Ja, det funkade jättebra.

Lyssnar du på nån musik när du käkar frukost?

Ja, jag lyssnar jättemycket på radio, jättemycket på P2. Så Klassisk förmiddag lyssnar jag nästan alltid på till frukostflingorna. Idag lyssnade jag på nån afrikansk musik som jag har glömt namnet på, som jag blev tipsad om igår kväll. Jag är inte så svår att komma igång på morgonen, jag brukar komma igång direkt. Min flickvän, däremot, är lite segare så hon vill inte ha nånting med bastrumma och sådär på morgonen.

Har du nån favoritfrukt?

Oj, ja, vad skulle det va? Man vill ju gärna dra till med nåt exotiskt, men det jag oftast äter är ju banan, det är ju så sjukt enkelt, det finns alltid. Åter igen när man, som vegan, börjar bli hungrig, eller att blodsockret börjar sina. Även om det är tråkigt, så får jag ändå säga banan.

Jag gav Grimes papaya igår. Det är hennes favoritfrukt.

Jajaja, vi spelar ihop nästa vecka, jag har aldrig träffat henne, men jag gillar musiken. Såg du spelningen också? Var det bra?

Ja, det var jättebra. Jodå, jag gillar henne.

Ja, jag också. Mats Almegård, min kollega på radion är helt såld på det. Så han har övertygat mig, jag brukar vara skeptisk när det är musik med sång, men det fick jag ju ångra, jag tycker det är skitbra.

Ja, jag är nyfiken på det här med att hon låser in sig i sexton timmar och när hon börjar bli trött, det är då hon blir som mest kreativ och om jag har fattat det rätt har hon gjort det igen nu. Jävligt jobbigt sätt att göra musik på.

Jag har ju sedan -93, det är ju tjugo år nu!, varit väldigt starkt intresserad och influerad av Aphex Twin, framför allt hans två första skivor, Selected Ambient Works. De spelade han in när han var i dryga tjugoårsåldern och där har han tydligen experimenterat med lucida drömmar, han har sovit tio minuter, varit vaken i femtio, sovit i tio minuter och, nu finns det ju så mycket myter kring Aphex Twin, men han menar att han har, på tio minuter, drömt tre låtar och sen när han har han vaknat så har han liksom haft kvar låtidéerna och börjat skruva och spela in. Jävligt speciellt alltså.

Vad har du fått för konstig mat på turné?

Oj oj oj, det där vet jag direkt svaret på. När jag flög till min allra första spelning i Tokyo 2001 så var jag strikt vegan och arrangören hade glömt säga det till bokningsbolaget och när jag sitter där så blir jag serverad kött förstås, men jag berättar hur det är och de kommer tillbaka med ett äpple, en servett och en sked.

En sked?!

Jag åt äpplet med sked, demonstrativt och satt och gröpte äpplet med sked. Det är det konstigaste jag har fått. Ehm, men tyvärr händer det även idag att jag själv glömmer bort att berätta, så det har ju hänt att man måste sitta åtta timmar på ett flyg och så finns det inget att äta, det är inte så kul. Då försöker man be om en extra flaska vin så man kan sova.

Stefan, en barndomsvän från Hässleholm som jag har bandet Kondens med, spelade ihop i Kina för några år sedan och jag brukar alltid föredra att sova på morgnarna istället för att gå upp till frukosten på hotellet. Stefan vaknar däremot tidigt, han har småbarn och då blir det så automatiskt. Han gick ner till frukosten och det är viktigt att påpeka att Stefan är rätt så bra på att överdriva saker. Han berättade i alla fall att han hade kollat och inte hittat så mycket han ville ha på frukostbuffén, men så hittade han ägg. Men det kan jag ju ta i alla fall, tänkte han, tog ett ägg och så låg det liksom ett litet foster i ägget. Och när han berättade det för mig så tänkte jag, det är ju Stefan, han överdriver, han skojar, han ljuger, men sen såg jag det här, hette det Kinas mat, och då var det just det där att de hade små kycklingfoster i äggen. Just jag upplevde det ju inte, men annars hade nog det varit det konstigaste.

På samma turné var jag och Biosphere, en norsk ambient-artist, på en kinesisk restaurang förstås, eftersom vi var i Kina. Där fanns det en svamp, en trädsvamp, som var otroligt god, den smakade lite som soltorkade tomater och den beställde jag in varje dag i tio dagar. Där såg jag och Geir Jenssen, som han heter, ett par som satt och åt maskar. Det fanns på menyn och varje dag hade vi tänkt ”vem fan köper maskar?”. Det var några västerlänningar så vi var tvungna att gå fram och snacka med dem, det var några tyskar som bott i Kina i många, många år, men de påstod att det var en delikatess och att det var fantastiskt gott. Det var verkligen två pinnar, en skål med maskar. Delikatess!

Men hur hade de tillagat dem?

Jag vet inte, jag har ingen aning alls, men ja, var och en till sitt. Jag föredrog ju de här trädsvamparna, men även det låter ju jättekonstigt. Men det var svingott, ja som soltorkade tomater, både till konstistensen och smaken på nåt sätt. Haha. Det är till och med så att jag har mailat arrangören efteråt för att få reda på vad det heter, men jag har inte hittat det i Sverige.

Har du nån paradrätt hemma när du lagar mat? Cous-cous?

Nej, jag tror faktiskt att det är olika dumplings. Jag anser mig vara rätt bra på det och dessutom är det väldigt, väldigt enkelt att göra. Det är alltid imponerande att göra. När man bjuder hem några stycken och har en stor hög med dumplings så är det jävligt uppskattat, det är det ju verkligen. Jag försökte för ett par veckor sedan att göra vegansk kroppkaka, för det tyckte jag skulle vara lite lyxigt sådär. Det blev inte så bra, men dumplings, det går inte att misslyckas med. Det är ju verkligen bara ett degknyte och så kanske man smörsteker lite kantareller och nån soyafärs och nån tofu och lite bönor eller nånting. Det går inte att misslyckas med och det ser imponerande ut. Folk förstår ändå att man lagt ner lite tid istället för att göra nån gryta eller nånting. Det är nog paradrätten. Hur tråkigt den än kan vara för jag menar dumplings, så är det ju den nya sushin.

Ja, vi har i ju Dubbel Dubbel här i stan, det är ju musikfolk som ligger bakom det.

Dubbel Dubbel känner jag till, men har inte varit där. Återigen, jag ska ju till Ibiza nästa vecka, med Grimes och sådär, och jag är inbjuden av Richie Hawtin som också är en gammal idol. Plastikman kallar han sig och han var väldigt aktiv på 90-talet, men även idag. Han kör varje torsdag en experimentell kväll på Ibizas största klubb Space. Ett ställe som drar in, hörde jag, fem eller tio tusen? Alltså, det är jättejättejättestor klubb. Där jag nu spelar nästa torsdag. Och Richie Hawtins koncept är att det är en sakébar, han är tydligen en riktig baddare inom saké. Det kommer serveras saké som aldrig har sålts utanför Japan och sådär, så det ser jag fram emot. Haha.

Vegansk grön ärtsoppa.

En stor favorit som jag gjort många gånger.
Receptet är en personlig och vegansk twist av ett befintligt köttrecept.
Räcker till sex personer.
Dosera gärna enligt receptet även om du lagar mat till dig själv och en vän. Soppa är ju perfekt att frysa in och ha som matlåda.

Ingredienser:
Soppa:

2 pkt gröna ärtor, 600 gram
2 hackade gula lökar
4 klyftor vitlök
5 msk olivolja
1 l sojamjölk
1 grönsaksbuljongtärning
3 dl havregrädde, t ex iMat
5 msk vinäger

Toppning:
1 paket tofu, t ex mandeltofu
3 äpplen, gärna röda
8 kantareller
4 msk olivolja
1 gul lök
1 klyfta vitlök
1 kvist persilja
3 krm salt
1 krm vitpeppar 3 msk vinäger
1 skvätt tryffelolja

Tillagning, soppa:
1. Skala och hacka de gula lökarna samt vitlöken.
2. Fräs i olivolja någon minut under omrörning.
3. Tillsätt ärtorna och fräs några minuter under lock.
4. Tillsätt sojamjölk och buljongtärning
5. Koka upp ärtsoppan och småkoka i 15 minuter.
6. Mixa soppan med en stavmixer eller i matberedare.
7. Smaka av ärtsoppan med salt, vinäger och vitpeppar.

Tillagning, topping:
Skölj och tärna äpplen, gärna med skal, tärna tofu samt skala och hacka löken.
Skölj och tärna svampen. Skala och finhacka vitlök. (blir godare än med vitlökspress!)
Fräs allt i olivolja några minuter. Salta och peppra samt smaka av med vinäger.
Strö över svampen, tofun och äpplena över soppan. Avsluta med några droppar tryffelolja.
Soppan på bilden garnerade jag med svamp, äpplen och persilja som plockades i min sambos mammas trädgård. Lyxigt!

Publicerad den Lämna en kommentar

Helle som driver Den jävla marmeladfabriken cyklar som ett skott till Dan Auerbach!


För nån månad sedan dök Den Jävla Marmeladfabriken upp på Facebook och spred sig som en löpeld med det genialt enkla greppet att Helle som driver det hela svär som en borstbindare när hon statusuppdaterar från fabriken. Ett för jävla härligt initiativ tyckte jag så vi frågade henne lite om musik, lyssna på hennes tips medan du läser!

Tjenare, ta mig fan! Lyssnar du på nåt just nu?

Jag gör fanimej allting i skov, äter samma jävla sak i veckor och spelar kanske 3-4 artister/plattor på repeat tills grannar blir vansinniga. Lite sent är jag nu den som tjatar Jack Whites ”Blunderbuss” om och om igen. Alabama Shakes har jag spelat sönder, men allt med The Black Keys. Deras Dan Auerbach har även producerat Dr. Johns ”Revolution”. Just denna söndagsmorgon låter jag ascoola Karen Daltons släpiga, hesa röst väcka mig lite soft.


Brukar du lyssna på musik när du är ute och cyklar till de olika ställen du får äpplen på? Är det People’s Choice — Jam Jam Jam eller Labelle — Lady Marmelade, kanske?

Jag cyklar nästan alltid med musik, bäst för att få upp ett satans tempo är ”Boredom go away” med Baboon show, geniale Dax Riggs version av ”Wall of Death” eller Jay Reatards ”It ain’t gonna save me” Ja, eller så klart, The Jam med ”A town called Malice” för helvete!

Säg en jävligt bra skiva!

En jävligt bra skiva är Sean Rowes ”Magic”. Han gör upp med konsumtionssamhället och skriver om hur han hittar roadkill och gör morgontofflor av skinnet. Lite som Den Jävla Marmeladfabriken som fanimej hatar resursslöseri och därför gör marmelad av frukten som folk inte själva tar hand om.


Vad har ni för jävligt bra musik där nere i Malmö?

Hela jävla Sveriges bäste bluesman just nu heter Svante Sjöblom och bor ute på landet på Söderslätt (NÄ, allt heter fan inte Österlen!). Finns på spotify och kommer snart med en ny platta. Tänk R.L. Burnside, men ung, snygg och välklädd. 


Spelar du nåt instrument själv eller har du förbannat allt sånt efter blockflöjten?

Jag spelar fan inga instrument. Är gravt, jävla omusikalisk. MEN jag har oklanderlig musiksmak och dansar som en gudinna!


Har du nåt bra musiktips till när en vill knulla utav bara helvete?

Knulla utav bara helvete görs bäst till de medverkandes stånk och stön, möjligen med en bortglömd vinylplattas snurrande på sista spåret i bakgunden. Som förspel kan man med fördel låta sig smetas in i Bryan Ferry. Fantastisk förförelse, för fan!


Glöm inte att gilla skiten ur Den Jävla Marmeladfabriken på Fejjan för fan!

Publicerad den Lämna en kommentar

Vi pratade mat med Slayer-fantasten P-O inför Run in Blood!


På lördag ska jag och 99 andra idioter springa så långt vi orkar till Slayers Reign in Blood. Det är alltså ett lopp på tid, inte distans. Vi ska springa runt en 1 km lång bana med ett antal djävulsportar på vägen och den som hinner längst på 29 minuter och tre sekunder vinner helt enkelt. Vi ställde lite matfrågor grundade i skivan med en av arrangörerna, P-O. Mer info om tävlingen hittar du på runinblood.com. Ses där!

Hur laddar en bäst upp inför Run In Blood? Är det råbiff som gäller?

Man ska inte luras av det råa namnet, efter en råbiff blir det lite skamsenhet och smell your death as it burns deep inside of you-känsla. Jag skulle nog rekommendera en pasta med bondbönor och stark tomatsås istället.

Vem skulle du vilja stycka upp och ha en ”vast sadistic feast” över?

Vem? En människa alltså? Ok, ett altar of sacrifice med frivillig, dödslängtande joggingmotståndare.

Om du nånsin skulle hamna i Satans kungarike, vad hade du bjudit Satan på? (Enter the realm of satan)

Endast en råstark salsa gjord på Trinidad Moruga Scorpion-chili. Antagligen för svag för Satan själv men man måste ju ändå försöka att imponera.

Tror du att Svenska kyrkan borde styra upp en bättre representation av Jesu kropp för att öka sitt medlemsantal? Vad borde de servera?

Nej, jag tycker Svenska kyrkan borde ta ett steg tillbaka, lyssna på Jesus Saves och servera oblater doppade i Miroslav Satans blod!

Har du nånsin ätit nåt som är utrotningshotat? (Endangered species end the human race)

Nej, skulle aldrig falla mig in, det vore ju helt criminally insane!

Har du nånsin smakat ditt eget blod? I så fall — hur smakade det? (Taste your blood as it trickles through the air).

Nej! Jag är inte förtjust i blodsmak. En gång drack jag blutsaft, kan fortfarande känna smaken 4 år senare. Man kanske inte är så hård trots allt.

Publicerad den Lämna en kommentar

That’s just like my opinion, man: Way Out West 2013.

Torsdag.

Jag tog en selfie innan jag gick på festival i år. Det var då själva fan att modebloggarna har tagit över även min jävla integritet. Ok ok, nej, jag har aldrig haft nån, men jag poserade ju i vart fall i en jävla poncho. Dressed for success tog mig mina vandringskängor och min älskade cykel mig till Linnéplatsen där vackra människor från Stockholm redan kommit på plats. Om en inte vill sitta utanför har ju festivalen i år börjat med dagsfest, det gillar jag! Det körde vi redan 2009 på Majvallen inför det årets Way Out West. Jävligt lyckat.

När ska Göteborg få sin första foodtruck har jag funderat på?Jag tycker ju inte att Strömmingsluckan (som för övrigt verkar snott sitt koncept från Thoms i Högsbo industriområde?) och Auto kaffe i Brunnsparken är foodtrucks, de är ju Food wagons! Hur som haver, två av de foodtrucks som hade rullat ner från Stockholm var Chilibussen och Bon Coin. De snackade jag lite musik med.

Nu till det viktiga: musiken. Den börjar med Jupiter and Okwess International, kongolesiska rytmer från en man i färgglada kläder och en go’ tjej som dansar sensuellt till bongotrummorna. Ungefär vad en väntar sig, om jag ska vara helt ärlig. Det svänger dock, men det är alltför svårt att dansa i vandringskängorna så det får bli vanlig hålla-takten-med-foten-rörelsen. Dessutom är jag ju fan nykter.

Nån dans fick inte heller Chrystal Fighters ur mig, deras catchy, men intetsägande musik passade dock hyggligt till en solskensöl. När sedan Daniel Adams-Ray kom ut och hade med sig ett gäng klädda i vita hoodies med huvorna uppfällda och således såg ut som KKK var det läge att bege sig bort till den mindre scenen igen. Där spelade José González och hans ”kompband” Junip. Fortfarande sjukt tråkigt, hade mycket hellre sett José solo, men det sägs att han tröttnat på att spela själv. Jaja, det är kanske dags att fila på lite roligare komp i så fall…

Efter det sömnpillret var det dags för The Shakes, eller Alabama Shakes, som de fått kalla sig sedan några andra redan tjingat det namnet. Deras sydstatsrock passar ypperligt i eftermiddagssolen, de börjar lite trötta, men de lyfter med fantastiska Hold On och Heavy Chevy. Jag gillar dessutom att sångerskan och gitarristen Brittany Howard har en karta över Alabama tatuerat på överarmen. Snyggt, jag ska fan tatuera in Hisingen.

Ingen har väl missat att sveriges regering inte lät Omar Souleyman få inresetillstånd till Stockholm Music and Arts där han var inbokad att spela förra veckan? Luger bjöd då in honom till sin nästa festival och boom ändrade sig myndigheterna och vi fick se syrierns dansanta mix av traditionell musik och sköna beats. Han kommer snart med en skiva producerad av självaste Kieran Hebden (Four Tet). Den ser jag varmt fram emot. Live är det kul i några låtar, han har bara med sig en medmusiker som står bakom en laptop. Skulle passat sig bättre senare på kvällen.

Publiken kring Johnossi stod snällt och inväntade på att något skulle hända. Det lilla jag såg var endast denna väntan. Den som väntar på nåt gott? Nja. Australiensarna i Tame Impala har en del riktigt, riktigt snygga riff och partier i låtar, men det är sällan att de får till en grym låt av det hela, Elephant är undantaget som bekräftar regeln, live är det dock riktigt gött att titta på. Om du vill ha deras visuals på datorn kan du bara klicka Äpple + T i iTunes, enkelt lifehack för lite flum!

Det började dyka upp sms i telefonen om att kvällens, och för många, festivalens höjdpunkt, Neil Young & Crazy Horse hade ställt in. Det visar sig att en av gubbarna i Crazy Horse brutit handen. En kan tycka att Neil borde försöka köra en akustisk spelning eller nåt liknande för att kompensera alla ditresta, men icke. Luger gör dock det de kan och ger besvikna med endagarsbiljett fullt festivalpass.

Kongoleserna i Jupiter and Okwess International får en till spelning och till en större publik för de som inte går bort till Linné där Beach House skulle ha krockat med Nisse. Jag kollar lite grann på Victoria Legrande och Alex Scally, men jag har sett de så många gånger förr och de kör samma grej så jag tar cykeln till Park Lane där jag träffar Kate, en trevlig tjej från Alabama som fotar för The 405 och sover några nätter på min soffa. Jag har aldrig förstått storheten i Autre Ne Veut och gör det fortfarande inte, jag roar mig bara åt att det står UNO! på hans keps. Han är nog bäst i världen på UNO, det blir en nog om en turnerar mycket.

Efter honom går kvällens huvudakt för mig, Steve Mason, på och iklädd ett par byxor han använt när han målade om senast gör han festivalens hitintills bästa spelning. Oh my lord är en av årets allra bästa låtar och han gör den alldeles underbart. Här får du några sekunder av den om du inte tror mig.

Och cykeln, min kära cykel, tar mig på fem minuter efter Masons fantastiska spelning till Pustervik där Allah-Las kör sina sista tre låtar. Jag såg dem på Primaveras efterfest och deras härliga 60-talsrock funkar precis lika bra här. Hypade Money går på lilla scenen uppe på Pustervik och sångaren, gitarristen och exhibitionisten (bildgooglade upp den här, men vi får nog aldrig bekräftat att det verkligen är sammme Jamie Lee?) Han klär snart av sig i bar överkropp. Bandet är bra, men det blir lite väl tramsigt. Jag drar vidare ut på min första cykelrunda. The Docks, som har kört lördagsbrunch med tillhörande klubbnätter på Frihamnspiren på lördagarna i sommar har jag varit nyfiken på, men jag har aldrig tagit mig dit. Det har inte riktigt varit musik som klingar vackert i mina öron. Inte denna dag heller egentligen, men det var väl kul att få sina fördomar bekräftade: det stod nån som hette Sasha med en Mac och sprutade ut rök på scen. Jag cyklade vidare till Gothenburg Film Studios, men där hade de precis stängt, tyvärr. Såg häftigt ut så jag hoppades på att få anledning att komma förbi igen och kolla läget.

Fredag

Jag missade tyvärr Sibille Attar och Amason så Rodriguez fick öppna festivalens andra dag. Han var lite trött, men bra. Skönt mellansnack där han meddelar att han egentligen inte vill ha reda på hur många den han sjunger om har legat med efter I wonder. Älskvärt. Of Monsters and Men vaskar jag merparten av, testar en go’ chiligryta från Chilibussen och handlar papaya istället. De är ju ändå bara ett par Edward Sharpe-wannabes. Efter dem överraskar Haim, som jag trodde skulle vara tre brudar som stod och kollade på sina skor, men de är fulfjättrade entertainers och är fullkomligt lysande. Efter dem ser jag nån låt med Local Natives som är lite som dagens Chrystal Fighters, fast bättre. Ser några låtar med suveräna Bat for Lashes som mystiskt planerats in på nästan samma tid som nästa grymma tjej; Grimes. Jag går fram till säkerhetsvakten och frågar om jag får lägga hennes favoritfrukt, en papaya, på scen. Det blir ett inte helt oväntat nej, så efter spelningen går jag och frågar efter logeansvarige och får tag i en trevlig tjej som lägger in hennes favoritfrukt i hennes loge. Jag får lära mig av min kamrat Tatiana att jag gick ifrån ”schyst snubbe” till ”stalker” när jag sedan frågade på twitter om hon gillade papayan och om hon ville hänga med på festen i Änggårdsbergen som Loftet styrt upp. Haha.

Sedan var det ju Håkan dvs ölpaus. Sedan en av festivalens mest oväntade bokningar: Godspeed You! Black Emperor. Eller nu när jag tänker på det har ju faktiskt Explosions in the Sky spelat på Linné två gånger, va? Kanske är det alltid ett postrock-band per år där? Måhända. Godspeed är i vart fall som de brukar vara, interagerar knappt med publiken utan sitter i en cirkel och spelar sina härliga drones som om de vore i replokalen. Gåshud stundtals. Därefter tänkte jag se lite av The Knife innan jag sprang iväg på klubb, men de har nån jävla aerobicsinstruktör som ska peppa igång publiken. Nåt sånt hade de inte på Primavera, antagligen ville de väl då gå och lägga sig då de gick på klockan tre där nere. Jag beger mig ner till Pustervik där jag syndar med ett fantastiskt gött grillspett i väntan på att klubbspelningarna där ska börja. Woody-Kim och Mathias Krusell kör säkra, underbara vinyl-kort i form av Best Coast och Radio Dept. så när ynglingarna Swim Deep går på är formen på topp. Swim Deep är fem kids från Birmingham som är samspelta som fan och har ett härligt driv. Får mig att tänka på Real Estate. Festivalens snyggaste t-shirt bär gitarristen: en Melvinströja med ett stilleben. När de sedan kör en suverän cover av Cindi Laupers Girls just wanna have fun blir publiken galen.

På lilla scen har en Håkan för 2000-talet tagit plats; Zacharias Blad ger oss samma ångestfyllda glädje som en brukade få av Håkan (numera är det bara glädje från den mannen och då tycker jag inte det är lika intressant längre om ni undrar). Zacharias har släppt en singel än så länge, Jag är gay, som är precis vad en Håkan för 10-talet är: homosexuell. Bandet är bra och jag ser att även Jerry Boman gillar’t. Efter ett tag går jag dock och snackar skit med en go’ rocker istället. Tatty och jag fortsätter kvällen med att avnjuta fullkomligt briljanta Unknown Mortal Orchestra, som Luger hade den goda smaken att hinna boka innan jag hann ge dem mitt blandband med vad jag ville de skulle boka på WOW. Ruban Nielson är en fullkomlig gud med sin gitarr och det bjuds ta mig fan på trumsolo! Fantastiskt bra! Jag kollar lite Easy October som är trevligt lalliga, men jag drar vidare bort till Park Lane där Pissed Jeans kör sin hardcorepunk där de mest står och snackar, jag gillade snacket om ”If I wanna gamble five feet from the stage I go to Gothenburg”, men blir inte så förtjust i musiken. Framme vid scen är det dock en stor jävla mosh meningsmotståndare och tydligen hade även trummisen stagedivat mot slutet.

Lördag

Lördagen börjar med att Phosphorescent sprider solsken mellan regnskurarna som gör att allas ponchos åker på och av omvartannat. De är fantastiskt bra och jag ser inte en käft gå därifrån trots festivalens värsta regnskurar. Det är hard to be humble när en är så satans bra, men Matthew Huock lyckas alldeles utmärkt och avslutar med opuset Los Angeles. Är han inte king över den stan är han det verkligen över vår. Varmt välkommen tillbaka snart!

Dungen är trevliga och tajta i regnet, men auran Iris Dement sprider kring sig under taket på Linné är än finare, den fina gamla damen får hjälp av kameramannen att öppna sin vattenflaska, det hela känns det som att få en pianolektion i motljus. Mysigt. Public Enemy har med sig ett tight liveband som kör allt möjligt från AC/DC till White Stripes och Nirvana mellan Fight the Power och Bring the Noise. Härligt. Goat är mystiskt härliga och sedan är det dags för artisten jag lyssnat flest gånger på enligt last.fm (mycket på grund av att jag brukar somna till Moon Pix): Cat Power. Chan har med sig en svincool asiatisk tjej på trummor, en snubbe med härligt stort afro på bas och två gitarrister; en ung version av sig själv på gitarr samt en rocker ut i skjortärmarna. Den sistnämnde får sola lite väl mycket tycker jag, hans gitarr verkar vara mixad mycket mycket högre än tjejens gitarr, hur är det med att Ta Plats? Hur som, de kör mest grejer från Sun, som gör sig bättre på skiva än live, givetvis skimrar de till med klassikern Metal Heart samt nya låten Bully, som jag fullkomligt älskar. Det känns naturligtvis fel att säga det, men jag tycker bättre om när hon var ensam med ett piano på scen. Totalt oberäkneligt, men stundtals briljant. Nu är det fortfarande bra, men ja, ni hajar, det är inte lika intimt längre.

Jag kollade lite på överskattade James Blake innan jag kilade ner till Nefertiti där Andreas Tilliander letade efter en strömkabel. I vintras crowdfundade jag ihop ett par skor till honom så som ”gentjänst” styrde vi upp en matintervju, skittrevligt när vi väl kom igång efter en timme. Jag drog direkt till Pustervik och hade det skittrevligt med Rockfoto-Ola och resten av gänget. Vid midnatt drar så Syket igång. De var ok, men inget särskilt i min bok. Tigers of the Temple på lilla scen är ett lovande indieband från stan, men kvällens och kanske hela festivalens spelning står Mikal Cronin för. Fullkomlig överkörning! Jag övervägde att sticka bort till MF/MB/ för att se om jag kom in där, men deras fantastiska liveakt såg jag ju för en månad sedan på WWDIS Summerfest, så jag drar upp till Julia Holter i kyrkan. Det är vackert, men med lite onödigt stark volym. Jag cyklar vidare, av nån anledning väljer jag att cykla Högsboleden ut till Gothenburg Film Studios. Jävligt häftigt område med trä inomhus och lasrar och grejer. Super duper. Hittar en dansant kamrat, men är för trött efter allt cyklande så det blir hemgång.

Ännu en fin festival är över, den blev ungefär så jag trodde den skulle bli: småtrevligt i parken och med varsin fantastisk klubbspelning per kväll: Steve Mason, Unknown Mortal Orchestra och Mikal Cronin. Det riktigt trevliga har varit att träffa så mycket trevligt folk här och där. Det är trots allt Way Out Wests allra starkaste kort jämfört med andra festivaler: det är hemtrevligt. Ses om ett år!

Publicerad den 1 kommentar

Vi snackade musik med några Food Trucks-innehavare på Way Out West!

Jag var nyfiken på det här med foodtrucks på Way Out West så jag provade helt enkelt lite chili i en folkabuss och en salt och go’ crêpe från en gammal Citroën HY. Jag passade även på att snacka lite musik med Eric Dahlén i Chilibussen och Charle Aznavour i Bon Coin.

Chilibussen: Vad hade ni velat se för artister här på Way Out West?

Jag är lite gubbrockare så Neil Young hade varit fint. Sen Local Natives som var tidigare, från Los Angeles, det är ett band som jag håller högt. Vad mer har vi kollat in? Håkan, givetvis. Jag hade gärna sett det ikväll också. Verkligen.

Finns det nån musik som kan symbolisera Chilibussen?

För mig är det verkligen country, sydstatsmusik så att säga, gammal Nashville.

Brukar ni spela musik när ni inte står på festival?

Ja, vi har en foodtruck-lista som vi brukar ha igång annars. Det är ganska ålderdomligt, mysiga toner. Absolut country. Mycket Gram Parsons och den typen av gammal country.

Chilibussen rullar på Stockholms gator. De kommer dyka upp på Grolsch Block Party den 16:e augusti. Håll koll på var på deras Facebook-sida.

Bon Coin:
Vad hade ni velat se för artist här på Way Out West?

Alicia Keys.

Finns det nån musik som kan symbolisera Bon Coin?

Javisst, gammal fransk jazz.

Brukar ni spela musik när ni inte står på festival?

Japp, det blir jazz för hela slanten!

Bon Coins food truck är en förlängning av deras creperie på Badstrandsvägen 25 i Stockholm. Håll koll på deras Facebook eller deras fina hemsida.

Publicerad den Lämna en kommentar

Ett äpple om dagen håller MF/MB/ borta!


En av de allra bästa spelningarna på WWDIS Summerfest för en månad sedan stod malmöiterna MF/MB/ för. Nu spelar de i stan igen och se till att inte missa deras suveränt krautiga rock, den funkar än bättre live! De spelar på Stay Out Wests scen på Park Lane kl 2.30 på lördag. Vi har snackat lite mat med Sebastian i bandet, yay!

Vad är ni sugna på för mat just nu?

En mustig kalops skulle inte sitta fel.

Vad dricker Cocktail kid för drinkar?

Vodka Red Bull.

Odlar ni nån mat själva?

Nej, vi köper vår mat i affärn.

Vad lyssnar ni på för musik när ni äter frukost?

OM, ett amerikanskt dronemetalband som gör jättelångsamma låtar med enbart trummor och bas. Hur trött man än är så gör deras musik att man känner sig pigg i jämförelse vilket ju passar utmärkt i arla morgontimmen.

Vad har ni för favoritfrukt?

Äpplen är uteslutna eftersom tre av oss är allergiska (det står med i vår rider – ”3 apple allergies” – ändå hittar vi nästan alltid en skål äpplen i logen på spelställena, rena dödsfällorna för i helvete) men jag tror att samtliga bandmedlemmar är toleranta mot vattenmelon så den får väl bli vår favoritfrukt dårå, vattenmelonen.

Har ni nåt recept ni vill dela med er av? Kanske på en go kaka eller en soppa?

Nej, inget recept tyvärr, men här kommer ett awesome tips till nästa fredagsmys: låt chipspåsen ligga i frysen i sisådär en halvtimme innan förtäring! Funkar även med andra snacks såsom ostbågar, jordnötsringar etc. Smakar förvånansvärt delikat i halvfruset tillstånd, vi lovar.


MF/MB — Passing Complexion.

Publicerad den Lämna en kommentar

YAST lagar mat på samma sätt som de gör musik — med feeling!


För några år såg jag videon till Summertime med YAST som gav mig Yo La Tengo-vibbar och en vilja att hänga hela sommaren i Malmö och kanske till och med lära mig skejta. Dan innan min födelsedag i vintras släppte de så sin debut-skiva med fantastiska singeln Stupid samt en låt som heter Robin. En kan ju inte annat än att älska dem! De spelar kvart i tolv i Way Out Wests Weekday-scen på lördag och givetvis har vi jiddrat lite mat med dem!

Vad är ni sugna på just nu?

Att se Neil Young på Way Out West med en insmugglad öl i handen.

”I hate the mornings more than I hate you.” Vad är värsta frukosten ni upplevt?

På ett hotell i Rostock serverades det en hemskt frukost bestående av vitt rostbröd, mehrfruchtsaftgetränk och blaskigt kaffe. Frukosten ingick ej i hotellpriset.

Vad är det konstigaste ni ätit på turné?

En gång så fick vi halloweenmiddag på en nation i södra Sverige. All mat skulle liksom se ut som nåt äckligt. Tomatsåsen skulle väl vara blod och nudlar skulle se ut som hjärna. Lundaspexigt.

Var har de godast käk på Sveriges spelställen?

Vi fick jävligt god mat i Visby en gång. Hette det stället Bolaget? Jag tror det. Annars så uppskattas Gurras lasagne eller punkgryta på Kungen i Sandviken.

Odlar ni nån mat själva?

Några av oss har väl nån chiliplanta i fönstret på sin höjd. Niklas hade en kolonilott förra sommmaren, men orkade inte cykla dit och vattna.

Har ni nåt gött recept att ge oss?

Njä, vi lagar bara mat på feeling. I med goda grejer bara!

adrianrecordings.com/artists/yast/
yastmusic.tumblr.com
YAST på Spottan.

Publicerad den Lämna en kommentar

Könsförrädare ger oss ett kladdkakerecept och sin syn på matens makt.


Könsförrädare är ett gäng intersektionellt medvetna ynglingar som gör ljuvlig rock från Luleå. De produceras av allas vår Mattias Alkberg. Riktigt bra skit, helt enkelt. Än så länge finns bara två singlar på Spottan och en live-ep på Bandcamp, men albumet är på gång.

Inför deras spelning på Way Out West snackade vi lite mat med bandet som består av Janinne Sandström Oja, Måns Lundstedt, Alina Björkén och Robin Bernhardsson. De spelar på Jazzhuset vid midnatt på fredag.

Vad är ni sugna på för mat just nu?

Jannine: Jag är i princip alltid sugen på sushi. Eller tacos.
Måns: Soyastroganoff, jag har lyckligtvis mer på spisen.
Alina: Jag är inte särskilt sugen på mat. 
Robin: Det är för varmt för mat. Jag kan sträcka mig till iskuber och eventuellt polkagrisar (de rosa, mjuka).

Vilken sorts mat anser ni vara mest opolitisk (of the unpolitical)?

Måns: Grejen är väl att ingen mat är opolitisk. Det handlar alltid om råvarornas ursprung, om animalier/frånvaron av desamma, om vem som lagat den och varför, etc. Precis som allting annat så är maten till stor del ett uttryck för maktrelationer. För att göra historien kort: Jag ville säga pastasallad, men det föll.
Robin: Potatis? Ingen kan väl vara tvärs på potäten?
Alina: Jag kan hålla med om potatisen.
Måns: Den där kungen som förbjöd potatis var emot potatis! Men annars, bra. Jag skulle kanske sagt morot, men så kommer jag att tänka på mullningen.
Robin: Jag ville säga kålrot, men det är ju en så pass tråkig sak att folk nog hatar den endast för det. Som typ, kommuntjänstemän.
Måns: Cassava?
Robin: Det skulle inte förvåna mig om det inte finns stora cassavakonflikter någonstans. Typ som i Grannfejden.
Måns: Jo. Ett av jordens viktigaste baslivsmedel, enligt Wikipedia. Men någon relativt okänd och föga uppskattad rotsak från fattigsverige tror jag på.

När Jesus kommer tillbaka vad ska ni bjuda honom på då (Second coming)?

Alina: Jag beställer en pizza för då slipper jag anstränga mig. En margherita.
Jannine: Raw food, kanske. Eller bara en vanlig, hederlig sallad. Känns som att ”fräscht” ska vara ledordet i alla fall.
Måns: Jättemånga, jättesmå bitar av någonting. Ungefär som när han mättade alla de där personerna. Troligen körde han föräldratricket: delade fisken och brödet i massor med bitar och sa ”titta!, nu har ni ju femtusen fiskar och femtusen bröd!”. Slugt och kostnadseffektivt.

Vad har ni för favoritfrukt?

Måns: Mango.
Jannine: Nektariner är supergott!
Alina: Kanske mango eller en god blodapelsin.
Robin: Banan är min go-to frukt. Andra är ju godare, naturligtvis, men ingen annan frukt har varit där för mig under mitt liv på det sätt som lätt omogna bananer har.

Brukar ni äta kladdkaka och spela Mario kart halvlulliga?

Jannine: Vi har väl gjort det men det känns som att det var tusen år sedan. Måste göras snart igen!
Robin: Det har vi ju, men som sagt, det var ett tag sen nu. Men när vi bor i samma hörn av Sverige kanske det blir ett månatlig event, som lön och mens.

Har ni världens bästa recept på kladdkaka redo?

3 dl socker
3 dl mjöl
1 dl kakao
150 g smält vegetabiliskt margarin
1,5 dl vegetabilisk grädde
2 msk sirap
Kaffe/kardemumma och kanel/honung och chili eller vad fan du nu vill ha i.

Blanda torrt och vått för sig, kleta ihop det, sen i ugn i ~20 minuter (175 grader).

Publicerad den Lämna en kommentar

What does King Khan eat? Cobras. Naturally.


A few weeks ago What We Do Is Secret arranged the great two-day festival Summerfest and we had a talk with the coolest dude playing: King Khan. Naturally about food.

King Khan: We just played in Thailand, Malaysia, Indonesia, Japan. Yeah, I actually ate the weirdest shit I’ve ever eaten in my life. Oh, wait, [Khan farts], OH! As I said I ate the weirdest shit I’ve ever eaten.

So you’re still farting from your weird food?

I think so, it’s the cobra blood.

Cobra blood?!

Yeah, that was crazy. Jakarta was my favorite place and before me and BBQ hit the stage we went out on a street-food quest. We ended up sharing a cobra snake. A fresh one! This twelve year old just whips it out of its cage and chops its head off and then drains his blood in a glass and puts its still beating heart, chops that up and puts it in a glass and takes out its spine and throw that in the glass and chop it up and then you’re suppose to drink it. So we drank it. Then they strip the meat off of it and barbecue the meat so you eat the whole cobra. And it was delicious.

That was in Jakarta?

Yeah, that was in Jakarta, yeah. And then after that we hit the durian. Durian is this stink fruit. I’ve always wanted to do that. After eating the cobra, I washed it down with half a durian. And you get wasted off a durian if you eat a lof of it, because it’s a bit alcoholized, because it’s fermenting inside of the thing. And I found out that the term ’popping a cherry’, you know, which is like the term for losing a virginity, in Indonesia, is ’breaking the durian’. That’s pretty weird because the smell is to be acquired. I actually enjoyed the smell of it, I in fact I tried to eat it in different formations, I had this like dumpling, a durian dumpling, it was like a donut, it was really nice. A custard donut. But it has a bit of a funk. [Khan spits]. That’s why I love China actually. In China you’ll see these noodle houses where there’ll be twenty guys with their shirts over their bellies smoking and eating noodles at the same time and spitting — in the restaurants. I’ve never seen so many people smoke and eat at the same time.

What do you feel like eating right now?

I definitely don’t feel like eating raw squid liver. That’s something I would never eat again. They serve it in Japan. It’s on those little conveyor belts. I think it’s one of those challenges. And I lost a challenge. I tried it twice. It’s like a squirt of cold blood mixed with chocolate and fish. And I unfortunately had the experience of having to throw that up in the morning. ’Cause I ate it really late at night, again. Because I thought I should conquer my fears with liver.

Yet you ate it twice?

I ate it twice, stupidly. The second time totally drunk and then woke up just throwing it into the sink and it was like an abortion out of my mouth. It was disgusting. Just raw liver coming out of your mouth, it’s almost like a Dario Argento.

It’s very Argento. So, have you had any food here yet?

You know what, I haven’t. I had a cheese sandwich which I made for my kids and they didn’t eat that I took on the train. No, wait, I did have some nice food here, they had some very weird pulled porky kind of thing with chick peas and it was almost Indonesian actually, some weird tastes in there that I didn’t recognize.

What kind of bread is Welfare bread?

Welfare bread is a reaction to welfare cheese. Welfare cheese is this cheese that, in America, you get if you’re on welfare, it’s this processed cheese and there’s this song about it, a soul song a long time ago and I thought I would write welfare bread to go with the welfare cheese. But it’s basically poor man’s bread. I don’t think you’d wanna eat it. There’s no nutritional value in it.

So what kind of cheese is it, though?

I think it’s a typical yellow, American, like cheddar, but it’s not real cheddar, it’s like made by Kraft. By some nazi scientists. Some Italian nazi scientists.

Italian nazi scientists?

Actually, who would be responsible for cheese? The Swiss, maybe? But they weren’t really nazis. One of them created LSD, though. I can’t believe I can’t remember the name of the person who invented LSD. It was LSD’s birthday not so long ago, a few months ago. Aldous Huxley was administered LSD on his death bed after he wrote a little note: ”LSD, 100 µg, intramuscular” and then died. Oh my god, I can’t believe I can’t remember who invented LSD.

I thought it was an American invention? Maybe I’m mixing it up with some other drug?

Yeah, you’re mixing it up with AIDS.

I’m thinking of crack, I think.

Oh, yeah yeah. That’s a CIA thing.

Where do you take your lady out to dinner?

Where they serve welfare bread. I take her home. I go home and I cook nice meals for her. It’s expensive to take the woman out. We like cooking for each other a lot. It’s like fore play, you know? Cook something nice, put a lot of passion into it, enjoy the flavors.

So what do you normally cook for her?

I love to cook lots of different foods. I like cooking Indian food, I like cooking Chinese food. These days we’ve been making really interesting salads, try to lose a couple of pounds. Yeah, cause you can’t live off the Indian and Chinese food. Goat cheese can go a long way. I’ve been doing this thing where I put corinths, they’re not raisins but they’re like mini raisins. And if you dump a whole bag of those in a glass of pastis, the liquor from France, Ricard, and leave it there for like a month it’s a very nice dressing on goat cheese salad. Put a little bit of goat cheese and heat up some pine nuts or sunflower seeds. You throw them on there and you sprinkle some of those raisins and pastis and with some goat cheese type of thing, they’re delicious. It’s a total afrodiziak, though. That’s one thing, my mother, she would never teach me how to cook, ’cause the rule was that I had to get married first. So that’s probably why I got married so early, when I was 22.

So she thought it was an afrodiziak as well?

Well, she didn’t want me to use it as an afrodiziak. Once I got married my grand mother and my mother showed me the ways.

How did that come about? Did you go there once a week to train?

No, I would go and visit every year or every two years and hang out and watch. A lot of Indian cooking is like painting, you know, it’s like throwing in colors into a pot. My grand mother never measured anyhing, she would just throw stuff in there and then taste it and then know what to do.

I got two kids and they’re incredible cooks and we just let them do it. A lot of parents are like, ”Oh no!” and ”You can’t”. I think you gotta give them their room as early as possible. My daughter, when she was six she was like ”Dad, I wanna make an apple pie!” and I was like ”Make an apple pie, go for it!” And I remembered she googled it and watched this explanation on some thing and I swear to god, it was the best apple pie I’ve ever tasted. And I’m not saying that just because I’m her father. Any kid at that age are gonna follow instructions and they’re gonna learn from it and then now she’s gonna be thirteen in a couple of days and she’s inventing things with no sugar, with only wheat-flour, that’s in her mind, you know, healthy stuff. She invented this thing called Apple drops, incredible breakfast food. Yeah.

So what’s in it?

If I say it, she’s gonna get angry. She’s turning thirteen this week, so you know what’s gonna happen. I get a summons and she’ll take me to court. I don’t think Ronald McDonald’s dad talked to much about… You take a piece of meat, you but some bread on it, put some cheese on it, my son is a very gifted clown but he’s also avery good chef! He’s a better chef than he is a clown. He scares the whole family but he entertains the whole world now. Actually I saw a Ronald McDonald in Japan, I think it was Japan, yeah, doing, like a hands together, like a Japanese greeting. It was very frightening, he changes his views wherever he goes. If they’d make one in Germany he’d be like sieg heil! That would be good for that artist, Banksy! He should do that!

So, what’s was your best afrodiziak, then? Was that the sallad you were talking about?

Afrodiziak, hm, my wife makes a mean gulasch. But usually you eat a lot of it so you don’t feel like making love afterwards. Feel like going to bed, watching a movie. Afrodiziaks… I guess alcohol has always been a pretty good afrodiziak. Chocolate is always wonderful. Motivational thing.

How do you spread your love like peanut butter? How is that exactly done?

That’s actually an homage to Iggy Pop. Cause of that concert that he does where he’s on top of the audience and someone gives him a can of peanut butter and he puts peanut butter all over his body. He disappears in the audience and then suddenly pops out like a phoenix rising out of the ashes of Detroit city. It’s definitively legendary punk rock stuff.

You say you wanna be a girl. Do you think your diet would be different if you were a girl?

Ooh, I would probably drink more red wine and eat more red beets. You know on particular parts of the month. Yeah, I would have to change my patterns, definitely.

You mean you would eat like color-wise?

I think so, I mean if your body’s putting out something you might have to put something of the same color back in? That’s probably medically inaccurate but guess I have more of a Van Gogh type of approach to medicine than most people. I might be saying this because I had leeches on my foot a few days ago when I was in Oslo, that’s something that shocked me.

You got leeches in Norway?

Yeah, at the lake. My body needed to be leeched, you know? It’s like karma. Divine intervention.

You got a Sweet tooth for something?

I do, actually I’ve shut down the sweet tooth because I had to. But normally I use to have a big sweet tooth. I use to eat a lot of sugary treats. And, it’s all poison now, it’s really scary when you read about how food is processed and manufactured. But I’m happy with my two kids, we raised them in a good way, trying to keep them away from these poisons. It’s possible to do that but it’s a crazy way, you know? You gotta be real smart. It’s terrible when you read about these hormones and shit in chocolate and it’s the worst people, it’s like Nestlé and all these fucking terrible companies, they’re murderers and I guess some kind of justice will happen sometime soon, but it seems like people are too weak to fight against these big things, you know? It’s sad.

I just read that Walmart is trying to build some kind of building in Alabama and it’s gonna use the dirt from the Native American monument. This really special Native American ground where people are buried, ancient warriors. They wanna use the dirt from that thing to fill in some Walmart. You know it’s like, I can’t even believe that that is an actual story. It’s like, what the fuck is happening? It’s really strange.

When I was a kid my grandmother use to say ”when I pass away you can go to the mountain and talk to me” so it’s suppose to be this really beautiful kind of exit or funeral ground, you know? But yeah, the world is a pretty sick place. But I think that, nature’s gonna eliminate those that have to be eliminated somehow.

So you think there’s gonna be an apocalypse?

Naw, not really, I don’t think it’s a massive apocalypse, I just think that the floods are gonna get bigger. It’s like this explosion that happened in Canada just recently, you know. They’re talking about fracking and all that shit. Major pipelines of flammable material going across the country. Humans are kind of stupid in a way. They’re idiots.

So this explosion was related to the fracking?

No, but it was a train full of fuel or something that exploded. It almost obliterated a whole city. I guess the powers that be are really idiotic.

They’re just looking for short-term profit, right?

Yeah, but hey, at least we’re alive in Sweden. Entertaining some wonderful people. Sweden’s pretty good about environmental stuff I guess, no?

We use to be a lot better, to be honest. Seven years ago we got a right-wing government and since then…

Oh yeah, really? So it’s super right-wing right here now?

It’s not super right-wing, it’s still…

Is Denmark right-wing? It appeared to me to be quite right-wing. We played there at the Roskilde Festival like twelve years ago and had some run-ins with some pretty fascistic kind of people but none in Sweden.

Well that’s growing everywhere in Europe because of the recession and in a recession you gotta have somebody to blame, you know?

Yeah, it’s like that everywhere. Except Germany! I find Germany’s quite a peace-loving place. I mean, I live in Berlin, so it’s not really a representation. If you go to East Germany, to small towns you probably have the same issue, with the Indians getting hunted and shit.

But every day is a new day you know, as long as the sun keeps rising. Put a smile on your face and do your thing. That’s the most important thing. Eat good food! That’s actually, it’s funny, I’ve been married thirteen years now and basically for me the biggest fun about it is to eat the good foods of the crazy places. Like I’ve been in Oslo for about a week now with my family visiting some friends and enjoying the brown cheese.

Yeah, I like the brown cheese too!

Brown cheese is amazing!

So you got a gig up there as well?

Yeah, after this gig, we’re just doing four gigs in Scandinavia right now and then we have a new album coming out in September and then we’ll come back to Scandinavia. We use to play here quite a bit but for some reason we started touring in America a whole bunch and that occupied a lot of our time and stuff. And I was pretty busy doing other stuff. But now with the new album you know we’re gonna take the whole world by storm again.

Do you have something special on your rider food-wise?

Oh. Ron, our percussion player, he’s in his sixties now and he doesn’t drink, but he will eat copious amounts of vanilla ice cream! I’ve seen him eat two or three liters of ice cream in one go. If you actually went and bought him ice cream you would make an old black man very happy. I don’t think they have vanilla ice cream at this festival. He use to work, as a child, in an ice cream factory, he eats so much ice cream, I have never seen. And he’s the healthiest in the band, too. I would definitely think that ice cream is a link to longevity and good health… He’s got a lot of fake teeth, though. His dentist bill was too much.

There’s a place in the city (Johannebergs glass) that makes their own ice cream that’s awesome.

Where is it? Is it near the hotel?

Where’s the hotel?

I don’t remember. I don’t even know the name of the hotel. I’m like a bat following my sound. Following my farts. My spitting. I’m glad you have recorded proof of my flatulence!

King Khan and The Shrines’ new album Idle No More is out on Merge on September 3rd.
kingkhanmusic.com
@KingHaikuKhan
facebook.com/kingkhanandtheshrines

Publicerad den 1 kommentar

Kaja Gunnufsen älskar tacos!


För några månader sedan cyklade jag hem från jobbet lyssnandes på min Soundcloud-ström (finfin app och således ett bra sätt att upptäcka ny musik ur sitt flöde). Rätt som det var kom Kaja Gunnufsens vackra Au upp och jag lyssnade på den om och om igen när jag cyklade hem genom slasket. Nu har vi frågat henne lite om mat!

Lax! Det är vad vi svenskar tänker på när vi tänker på norsk mat. Vad är ditt favoritrecept med lax?

Røkt laks med eggerøre er konge. Men dessverre lukter det veldig vondt, og man får dårlig ånde. Ellers så serverer de laks med ansjonsfyll på IKEA. Den er en av mine favoritter.

Vad är egentligen Norges nationalrätt? Är det samma som i Sverige — kebabpizza?!

Nei, det er nok taco. Eller tacopizza.

Hur går det med nummer sju på din lista över saker du måste göra? Vad var det senaste du försökte dig på i köket och hur gick det?

Det går kjempedårlig. Jeg blir bare værre og værre på å lage mat. Omelett er en av få rettene jeg alltid har vært god på, men da jeg skulle lage det i går smakte det jævlig. Jeg brukte egg, reker, mais, ketchup, linser, sweet chili sauce, fetaost og aubergine. Problemet mitt er at jeg ikke forstår hva slags ingredienser som passer sammen. for eksempel kombinasjonen reker, fetaost og sweet chili sauce høres i mitt hode godt ut. Men det var det ikke. Det er frustrerende å være såpass dårlig på å lage mat, men allikevel være så glad i mat. Det positive er at jeg spiser alt, uansett hvor vondt det er.

Jag hörde att du älskar Neil Young. Visste du att när han spelar måste det finnas två smörgåsgrillar i hans loge? Har du nån rider?

Oj, nei det visste jeg ikke. Men så vet jeg jo heller ikke hva smørgåsgrillar er. Jeg har ingen rider. Men den dagen jeg får det skal rideren i allefall inneholde sjokomelk, øl, chips og tørkede aprikos. Og taco.

Du sjunger om att ”dra ut på byen”. Vad är bästa maten dagen efter?

Det varierer. Hvis jeg er bakfull men ikke kvalm, da vil jeg ha pizza-slice fra 7-11. Du vet i USA når man er på death row og får sitt siste måltid, hvis jeg noen gang skulle bestemme mitt siste måltid så hadde det vært pizza-slice fra 7-11. Det er så sjukt godt. Men andre ganger når jeg er bakfull kan jeg få det for meg at jeg skal spise noe veldig lett og sunt for å kompansere for utskeielsene fra kvelden før. Da kan det være digg med grønnsakssuppe eller salat. Men det har kanskje skjedd en eller to ganger at jeg vil ha noe sunt. I 99,9% av tilfellene vil jeg ha pizza slice. Eller taco.

Finns det nån typisk norsk soppa eller bakelse? I så fall, har du ett recept att dela med dig av?

Betasuppe med svineknoke:
2 dl byggryn (korngryn)
1 stk salt (ev røkt) svineknoke (fläsklägg)
1.5 l vann eller kraft (sky)
0.25 stk hodekål (kål)
3 skiver kålrot
3 skiver sellerirot
3 stk gulrot (morot)
8 stk potet (potatis)
1 stk purre (purjolök)
salt
pepper
2 stk kvist timian, ev halve så mange ts tørket
persille
ev smakfull grov kjøttpølse

Legg svineknokene i en romslig gryte og fyll med vann til de er dekket helt. La knokene koke til kjøttet løsner fra beina, dette tar omtrent halvannen time. Rens knokene for kjøtt mens du koker inn kraften. Rens og skrell gulrøtter, hodekål, kålrabi og poteter og skjær alt i like store biter. Ha grønnsakene i kraften (ta vekk overflødig – det skal dekke grønnsakene akkurat) og kok det mørt, minimum 15 minutter. Tilsett deretter det rensede kjøttet og smak til med nykvernet pepper og timian.